Här kommer några uttryck för att säga “jag förstår ingenting”:
Jag förstår inte ett smack.
Jag fattar nada.
Det här gick mig över huvudet.
Jag är helt lost. (lost är engelska för vilse/borta).
En liten bakgrund
Jag säger det direkt. Hiphop är bara ett exempel. Det här är relevant även om du inte lyssnar på hiphop. Min poäng är att kultur och förståelse hänger ihop.
Jag har följt en rap battle under våren. Battle är engelska för strid/kamp. Här menar man en kamp om vem som är den bästa rapparen. Man battlar (strider) med ord. Du kan också höra det engelska ordet “beef” som är slang för konflikt.
I januari släppte rapparen Joey Badass en skrytsam låt. Det gjorde att en massa rappare svarade. Speciellt nu i maj har många varit aktiva. Googla “Joey Badass vs the west” om du är intresserad.
Speciellt intressant för mig har en rappare som heter Daylyt varit. Han är en så kallad “battle rapper”. Battle rap är en speciell kategori av hiphop där två rappare möts och tävlar i ronder. Och varför det intressant då? Jo, det är sjukt svårt att förstå. Det är därför jag vill diskutera det här.
Här kan du se ett exempel på svensk battle rap på svenska. Det är Henry Bowers och Nicko Mack som battlar varandra. Hänger du med i skämten?
Jag kan engelska
Okej, så till saken. Jag kan engelska, tycker jag. Jag har ett stort ordförråd. Min grammatik är okej. Jag kan lätt delta i konversationer. Jag kan läsa både romaner och facklitteratur på engelska. Min engelska räcker till nästan allt jag vill göra. Men så lyssande jag på det här. Och jag får erkänna att jag är helt lost. Vad fan snackar de om???
Det är inte det att jag inte förstår orden. Självklart finns det slanguttryck och namn jag inte förstår. Men läser jag texten “förstår” jag nästan allt. Men jag förstår inte vad de menar. Jag förstår inte anspelningarna. Jag förstår inte vad som är roligt. Jag förstår inte kulturen.
Mitt exempel kanske är extremt. Battle rap är en väldigt specifik kultur och tradition. Samtidigt tror jag du kan känna igen min känsla. Tänk på när du tittar på en svensk film eller ett humorprogram.
När du behärskar språket grundläggande, så är resten kultur.
Har du någon liknande upplevelse som du kan berätta om? Finns det svensk kultur som du har svårt att förstå.
Hur lär man sig det här då?
Jag fick samma känsla av att lyssna på låtarna med Joey och de som svarade. Här fanns det dock hjälp att få. På YouTube finns en massa experter som förklarar låtarna. Vissa kanalar handlar nästan bara om att reagera på ny musik. De delar sina spontana känslomässiga reaktioner, sina åsikter och sina tolkningar. På det sättet öppnas en dörr in till kulturen.
I kommentarsfälten fortsätter diskussionen. Man kan ta del av fler personers perspektiv. I podcasts och intervjuer kan man höra fler personer diskutera. Där kan man få en fördjupad känsla av värderingar och perspektiv i kulturen.
Jag skulle säga att känslorna, åsikterna och dialogen är central. Det som är viktigt för oss skapar känslor. Vi har åsikter om det vi värderar. Kulturell kunskap växer fram i samtal.
Det går förstås att skriva en text om det här. Det går att förklara. Men en viktig ingrediens skulle saknas. Det är en viktig pusselbit att få se och höra engagemanget från människor som pratar om det de älskar. Det finns en fysisk och känslomässig inlärning som sker parallellt med det intellektuella innehållet.
Referenser, referenser, referenser
Tillsammans med känslor och värderingar kommer referenser och berättelser. Hiphopkulturen är ett väldigt tydligt exempel på det. Texterna är fulla av referenser. Artisterna lånar meningar från tidigare texter. Man anspelar på sport, kända personer, populärkultur, sin egen och andras biografi, aktuella och historiska händelser och mycket mer.
Förstår du till exempel vad Henry Bowers menar när han säger: “min comeback är Loreen, hans är mer Samir och Victor”.
Det kan bli riktigt nördigt. Vissa textrader bygger på hur många poäng en viss basketstjärna gjorde i en viss match. Man har koll på vilka tatueringar artisterna har och vem som är vän med vem. Det skulle gå att fylla flera terminer på unversitetet med innhållet i raptexter.
Det här är förstås inte hiphop ensamt om. Ta Den gudomliga komedin av Dante till exempel. Den är full av referenser till Dantes politiska motståndare och känd litteratur. Det är många fotnoter att läsa för den som vill förstå allt. Ett annat exempel är dikten Det öde landet av T. S. Eliot. Min engelsklärare på gymnasiet hade läst och läst om den dikten en hel termin på universitetet.
Det jag vill att vi observerar här är att betydelsen i texterna ligger i referenser och berättelser utanför själva texterna. Utan dem förstår vi inte mycket. Och för att förstå på ett djupare plan behöver vi personer som guidar och förklarar. Vi behöver personer som delar med sig av sitt personliga engagemang.
På det sättet är det inte så stor skillnad på YouTubern Scru Face Jean eller den svenska författaren Olof Lagercrantz. De pratar och skriver om det de älskar. Lagercrantz har skrivit en personlig bok om att läsa Dantes komedi. Det är just för att han delar med sig av sina känslor, åsikter och reaktioner som boken bidrar med något extra. När Lagerkrantz gör kopplingar till sig själv får jag hjälp att känna Dantes text, inte bara förstå den intellektuellt. När Scru Face trillar av stolen för att en “bar” (en textrad) är så bra blir jag nyfiken. Jag vill lära mig mer om den raden och vad den betyder.
Att hitta sin väg
Till att börja med. Hur djupt vill man gå? Det bestämmer man förstås själv. Hur mycket tid har man? Hur viktigt är det? Kommer jag fördjupa mig i amerikansk battle rap-kultur. Kanske inte. Väldigt mycket arbete för något som mest är underhållning.
Vill du tala svenska på hög nivå? En viss investering i fördjupad kulturell förståelse är nog väl värt det. Vad ska du satsa på? Det kan bara du veta eller egentligen upptäcka. Låt nyfikenheten leda dig. Vad känns spännande? Vad möter du i vardagen? Vad verkar många prata om?
Försök hitta någon i kulturen som är engagerad. Känner du inte någon i verkligheten? Leta bland podcasts, på TV och radio och på sociala medier som YouTube. Svensk kultur är inte lika expressiv som amerikansk hiphopkultur. Passionen syns inte lika tydligt på ytan. Men det är också en del av att förstå svensk kultur. Den är ofta mer nedtonad. Då gäller det att hitta åsikterna, värderingarna och de känslomässiga uttrycken som vi uttrycker det här.
Jag kan vara en guide ibland. Jag kommer bäst till min rätt när det handlar om något som jag älskar. Lärare är bra men kan bara ta dig så långt. För att verkligen dyka djupare i ett visst ämne behöver du lyssna på folk med äkta engagemang. Det kan ingen lärare i klassrummet eller på internet fejka.
Den som söker ska finna. Berätta gärna vad du upptäcker och engageras av.
Jag önskar dig en riktigt nördig söndag!
/Kalle
Brevet påminner om podden jag lyssnar på nästan varje dag. Jag tror att vara människa är min största käpphäst. Det är komplext och mångfaldigt, man får inte bli uttråkad av det, särskilt när man måste göra det varje ögonblick tills döden. Asså jag skrev till poddens mejladress ett par gånger för att tillägga eller fråga om olika ämnen jag trodde inte diskuteras helt eller saknade en viktig åsikt eller två.
Jag är såklart bortskämd med det här brevet och den lyhördheten jag får här. 😏 Men vadå, så gjorde jag för att öva i verkliga världen utan för många konsekvenser. Jag var respektfull tror jag.