Discussion about this post

User's avatar
Alexandra's avatar

Jag minns förra december och januari, det var hemskt. Kunde inte sova, min kropp ändrade och smärtade av mysteriösa anledningar. Överlevande var projektet med mental och emotionell hälsa intakt.

Jag lärde mig att människor är inte problem man kan lösa, igen. Det var inte första gången. Hoppas det var sista gången. 😳 att lära mig svenska var lite som en livräddare, varje dag lite konsekvens i kaoset.

Livet blev mycket bättre i augusti med en diagnos och mediciner. Blev spännande i september när jag reste till Sverige. Och nu.. fortfarande bara hopp och drömmar för framtiden. Det känns inte riktigt att skriva om dem utan en smula säkerhet.

Jag har inte skaffad konst på ett tag. Livet får inte nödvändiga utrymmet och avståndet. Svenskan är fortfarande endast konsekvens.

Expand full comment
Nina Fogelberg's avatar

Vill du dela hur ditt system för skrivande ser ut 😊 ?

Expand full comment
14 more comments...

No posts