Att slappna av när förändring är oundviklig

Vi vet att förändring kommer. Våra liv står aldrig still. Om vi kan acceptera det kan vi också slappna av mer. Fast det är svårt ibland.

Framgång kommer. Motgångar kommer. Smärta kommer. Glädje kommer. Förändring kommer. Förr eller senare dör vi. Inget består.

Jag tänkte skriva om staden som plats som ett svar på förra veckans brev. (Det handlade om naturen.) Men jag ändrade mig. Nya idéer kommer. Nya impulser. Människan är alltid i rörelse.

Förändring kan slå till hastigt och omvälvande. Den kan ske långsamt och dröjande (nästan smygande). Det vi vet är att inget är beständigt. Allt är förgängligt.

På medeltiden tyckte man om att måla vanitasmotiv. Det var symboler för att allting kommer försvinna. Typiska exempel är en dödskalle eller ett timglas. Klockan klämtar. Tiden går.

Gubben är gammal, urverket dras.
Visarna visar, timmarna ilar.
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas.
Kring buteljen strött sina pilar.
(Epistel n:o 27 av C M Bellman

Vad känner du inför förändring? Är den spännande? Är den skrämmande? Lockar eller skrämmer det främmande?

Jag träffade en man på stan. Han följer mig på YouTube. Känner mig alltid hedrad. Någon har känt sig hjälpt av det jag gör. Det är en ära. I alla fall… Han är utbildad statsvetare. Nu jobbar han som registrator för en myndighet. Modersmål: arabiska. Han måste ha upplevt stora förändringar i sitt liv, förändringar som jag inte kan föreställa mig.

- Känner du inte krig Kalle, frågar en elev. (Har du inte upplevt krig, skulle vara mer korrekt). Öh nä, det har jag inte. Vilken kontrast. Vilken förändring. Att komma från ett land och ett folk, som har lidit krigets konsekvenser individuellt och kollektivt. Och möta såna som mig som aldrig hört ett skott avskjutas. Världar möts eller krockar. Ovanan vid det nya. Mina erfarenheters begränsningar, så tydliga.

En stor förändring kan bli en kris. En förlust. En olycka. Ett uppbrott. Ett avsked. En kris kan ta lång tid att bearbeta. Du behöver försona dig med den nya situationen, vänja dig vid ett förändrat landskap, acceptera att allting inte är som förut.

En förändring kan också vara som att öppna ett fönster och låta frisk luft komma in. Frihet. Möjligheter. Nya perspektiv. En möjlig förändring är både lockande och motig. Den bjuder in och bjuder motstånd. Att våga ta steget eller bli stående?

Har du haft ett tryggt och stabilt liv? Tänk på att andra kan ha upplevt radikala skiften. Livet nu och livet då kan vara som natt och dag. Någon kände att mattan rycktes undan, under deras fötter. Allt rasade samman.

Förändring kan också vara trivialt. Byta mobil. Börja ett nytt jobb. Flytta till en större lägenhet. Köpa nya skor.

Ofta kan vi uppleva nyhetens behag. Det som är nytt känns fräscht och intressant. Sen blir det invant och hemtamt. Spännande nya arbetsuppgifter blir snart rutin. Din skinande nya mobil får repor i skärmen. Vanans makt tar över. Vi börjar spana efter en ny förändring, efter något som kan bryta tristessen. Se upp dock! Gräset kan se grönare ut på grannens tomt. Men gräs är gräs. Grönt är grönt. Det nya blir det gamla. Eller? Är vissa förändringar värda besväret?

Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.

(ur psalmen En vänlig grönskas rika dräkt)

Det som försvinner och dör bort lämnar plats för nya saker. ”Här rivs för att få luft och ljus” diktar August Strindberg i dikten Esplanadsystemet. För att något nytt ska få plats måste något gammalt lämna plats.

Att lära sig ett nytt språk är en medveten förändring. Din hjärna skapar ny mönster och kopplingar. Med nya ord och begrepp kan du tänka nya tankar. Nya berättelser kan ge dig nya ögon. Vad ser du idag som du inte såg igår?

Hjärnan har som tur var en otrolig kapacitet. Det verkar inte som att du måste ta bort något för att skapa ny kunskap. Vissa känner att de glömmer andra språk när de lär sig ett nytt. Så länge du håller dina gamla språk aktiva måste inte ett nytt språk tränga undan dem.

—-

Och acceptansen då? Var kommer den in? Kanske är det uppenbart. Nästan allting är utanför vår kontroll. Vårt inflytande är mycket begränsat. Andra människor. Elskatten. Vädret. Kroppens egenheter. Det mesta kan vi inte styra. Inte påverka. Livet är nyckfullt. Oförutsägbart. Svårförutsägbart. ”She moves in mysterious ways”, sjunger det irländska bandet U2. ”Guds vägar äro outgrundliga”, säger den religiösa. Oavsett musiksmak eller tro, är poängen giltig. Vi har noll koll på vad universum ska hitta på härnäst.

Det som återstår är att slappna av. Acceptera. Gilla läget. Igår var du nybörjare i svenska. Det var så frustrerande att inte fatta nåt. Nu är du mer avancerad. Det är så frustrerande att det finns så mycket mer att lära sig. Sen får du chansen att prata ditt modersmål. Det är så frustrerande att ingen fattar vad du menar ändå 😁

När du når ett mål blir det bara utgångspunkten för nästa förändring. Du vinner på lotto eller någon lägger krokben för dig. Grattis eller beklagar. Nästa steg leder rakt in i dimman igen.

Men kanske känner du som jag. Det finns en riktning. Det finns en kompass. Den pekar åt ett håll (snurrar inte kaotiskt). Du är på väg nånstans, ungefär i alla fall. I livet. I språket. Steg för steg. Ord för ord. Läste du så här långt, har vi slagit följe ett slag.

Framgång kommer. Missräkning kommer. Lycka kommer. Lidande kommer. Och förr eller senare är det slut.

Hoppas du kan ta kommande veckan med jämnmod. Den blir som den blir. Hör av dig om du behöver ett stödjande ord på vägen.

Och ha en fortsatt fin söndag!

/Kalle