Dags att slappna av

Vad tjänar det till att hetsa?

Ibland glömmer jag bort att det här är ett avslappnat brev. Ibland glömmer jag bort att slappna av. Stressen vinner. Tankarna tar över. Plikten kallar.

Tänk om…

Tänk om jag skulle göra mer research. Tänk om jag skulle förklara mer ord. Tänk om jag skulle hitta fler nyttiga teman. Tänk om jag kan bättre. Tänk om jag kan jobba hårdare. Tänk om jag vore en annan person.

Hur skulle det vara om jag planerade bättre?

Hur skulle det vara om jag prioriterade bättre?

Hur skulle det vara om jag vore bättre?

Är jag tillräckligt strukturerad?

Är jag tillräckligt pedagogisk?

Är jag tillräckligt humoristisk?

Jag borde börja tidigare!

Jag borde skriva oftare!

Jag borde skriva enklare!

Jag gissar att du också har sådana här tankar. Det är som en röst därinne i huvudet. Den är inte nöjd. Den tycker inte att du anstränger dig tillräckligt.

Den tycker att du måste…

Du måste tala svenska.

Du måste studera mer.

Du måste lära dig grammatik.

Du måste öva uttal.

Du måste träna på att skriva.

Du måste skiva insändare.

Du måste skriva referat.

Du måste skriva utredande text.

Du måste skriva argumenterande text.

Du måste skriva en text om din text och om hur du skrev din text.

Och du måste utvecklas,

göra progression, gå framåt, göra prov, göra nationellt prov, lära dig språket, integreras, gå på språkcafé, dricka språkkaffe, lyssna på radio, lyssna på poddar, läsa nyheter, läsa böcker, läsa tidningar, läsa tidskrifter, läsa alla slags skrifter: utskrifter, inskrifter, hitskrifter och ditskrifter.

Och det är viktigt…

Det är mycket viktigt. Det är oerhört viktigt. Det är av allra största ofantligt megastora kollosalt tunga vikt.

Det är viktigt att du integrerar dig.

Det är viktigt att barnen integrerar sig.

Det är viktigt att mamma integrerar sig.

Det är viktigt att pappa integrerar sig.

Det är viktgit att farmor integrerar sig.

Det är viktigt att gammelfarmor integrerar sig.

Det är viktigt att gammelgammelfarmor integrerar sig.

Och det är viktigt att alla kusiner och sysslingar och morbröder och farbröder och mostrar och fastrar och fan och hans moster integrerar sig.

Och någon gång

lång bort i framtiden, i ett sagoland kanske när du uppnått alla dessa borden, måsten och viktigheter, då kanske du får slappna av. Då har du förtjänat det. Då kan du tillåta dig det. Du kan unna dig det. Då kan du äntligen slappna av.

Den här rösten

som aldrig är nöjd, som alltid hittar något fel, kallar vi ibland den inre kritikern på svenska. Den kan vi fokusera på mer psykologiskt någon gång.

Den här texten är förstås överdriven. Jag försöker skoja lite med alla krav vi ställer på oss själva. Och krav samhället ställer på oss. En del av exemplen är specifika för den som är invandrare i Sverige. Ibland blir jag trött på allt ansvar som läggs på individen. Det blir helt orimliga krav.

Det är lätt att säga att individen borde och måste en miljon saker. Då kan vi blunda för att samhället och systemen i Sverige (och i världen spelar en stor roll).

Men det är förstås viktigt att se alla dessa borden och måsten vi säger till oss själva. De kan bli både stressande och dömande. De riskerar att motverka oss istället för att hjälpa oss.

Jag tänker

att vi inte har råd att vänta. Ibland måste vi slappna av här och nu, njuta av processen eller skita i processen och bara vara.

Så den här gången är min uppmaning:

• Skriv ingen kommentar, det är för jobbigt.

• Strunta i om du inte förstod allt. Det är inte så viktigt.

• Träna ingen svenska idag. Det är söndag. Det är vilodag. Sov istället eller ta en promenad eller träffa en kompis.

Om vi kommer bli “bättre”, om livet kommer bli “bättre” så kommer det gå långsamt. Det kommer ta en massa tid. Kanske nästan hela livet.

Så ge oss en paus för guds skull. Bara en dag. Vi kämpar så det räcker med allt viktigt och nödvändigt.

Jag önskar dig en osedvanligt inaktiv, ineffektiv och onyttig söndag.

/Kalle