En ljuvlig kväll i musikens tecken

och jag fick äntligen säga hej till Cherrie

Jag var på konsert med Cherrie igår. Det var fantastiskt. Jag filmade lite om du vill titta och lyssna. Men låt oss ta det från början

En resa till Stockholm

För snart 10 år sedan körde jag en liten bil på väg upp till Stockholm. Det var min kollega och hennes syster (båda med rötter i Somalia) och deras kompis. En svennebanan och tre muslimska unga hijabbärande kvinnor. Ett rätt roligt gäng. Det blev en hel del snack om våra olika perspektiv på livet i Sverige.

Dessutom var målet att se en föreläsning med filosofen och Black Panther-ikonen Angela Davis. Hon skulle föreläsa på Konsthögskolan i Stockholm. Vi hade tagit ledigt från jobbet för att åka upp.

På radion spelades en singel av en ny svensk artist. Det var Cherrie som hade släppt sin låt Tabanja.

Den handlar om det eskalerande skjutvåldet i Sveriges förorter. Tabanja är slang för vapen. De andra kände till henne. Cherrie är också av somaliskt ursprung. Jag gillade låten och lade Cherrie på minnet.

Resan till Stockholm gick bra. Deras kompis fick ta över ratten när vi kom till Stockholm. Hon var en tuffare chaufför än jag och klarade av huvudstadens trafik.

Angela Davis på konsthögskolan

Nu blir det ett stickspår. Angela Davis föreläsning i Stockholm blev spektakulär. Angela Davis är som sagt ett stort namn inom den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Konsthögskolan hade dock bjudit in henne för att tala om Immanuel Kants filosofi om konst. Davis är nämligen också professor i filosofi

Aktivister för svarta personers rättigheter i Sverige var upprörda. En idol för medborgarrättsrörelsen var på ett unikt besök i Sverige. Men endast Konsthögskolans elever var inbjudna. Lokalen var ganska liten och Davis skulle inte hålla någon offentlig föreläsning. Det sades att det kanske skulle finnas några extra platser. Vi kom dit tidigt och där fanns redan en kö utanför konsthögskolan. De flesta var aktivister inom antirasistiska organisationer.

Ryktet gick att det inte kommer finnas plats för andra än konstskolans elever. De som köade var fast beslutna att få lyssna på Davis ändå. Jag minns nu inte exakt vad som hände. I slutändan blev det i alla fall så att vi som köade trängde oss in i föreläsningssalen. Alla kom in oavsett om det var meningen.

Davis började prata om Immanuel Kant. När det kom frågor från publiken märkte hon att många var intresserade av andra frågor. Hon gjorde en snygg kompromiss och blandade sitt planerade tema med frågor om rasism. Hon sa att Sverige hade lång väg att gå i den frågan.

Jag vet inte vad eleverna från konstskolan tänkte. De jag köade med var väldigt entusiastiska. Det såg jag på sociala medier efteråt. Det var flera tongivande personer från Stockholms antirasistiska organisationer i publiken. De kände sig stärkta av att få träffa sin förebild.

För mig var det spännande att se den här konflikten mellan olika perspektiv. Och självklart var det häftigt att se en legend som Davis i verkligheten. Jag har faktiskt sett andra från Black Panther-rörelsen på en festival i Biskopsgården i Göteborg. Det får vi ta en annan gång.

Tillbaka till Cherrie

Snart efter låten Tabanja hörde jag låtarna Ingen annan rör mig som du och Aldrig igen må så där. Den andra låten spelade hon in tillsammans med den världskända rapparen Stormzy från London.

Jag var helt såld. Jag älskar sedan innan RnB. Här kommer en artist som gör det på svenska. Och det är så övertygande. Det är olycklig kärlek och stora känslor. Det är den vackra vackra änglalika rösten och fraseringen. Hon får svenskan att svänga i en genre som känns typiskt amerikansk. När hennes första skiva Sherihan kom lyssnade jag religiöst. Och sen dess har jag följt henne.

Första gången jag såg henne live var 2019 på Pustervik i Göteborg. Hon hade med sig en stråkkvartett 😍. Det är en av mitt livs finaste konserter. Jag har skrivit om den här.

Sen har jag sett henne på festivalen Way Out West i Göteborg två gånger. En av gångerna sprang jag och min son hemifrån. Vi höll på att missa henne. Jag vill bara få fram att jag är ett stort stort fan.

Jag älskar artister som Beyoncé, Alicia Keys och H.E.R. Att någon kan ta en huvudsakligen amerikansk genre och äga den med sådan auktoritet på svenska. Det är stort för mig. Att hon turnerat med sina svenska låtar i hela världen är också ett bevis på det. Och så fick jag se henne igen. Och äntligen hälsa på henne 🤩.

Konserten igår

Jag är kär igen. Det är så proffsigt. Så fyllt av glädje. Så vackert. Cherrie har mognat som artist. Hon har publiken i sin hand. Hon är avslappnad och har naturlig kontakt med publiken. Hon verkar genuint ha roligt och njuta av att stå på scen.

Hon tillägnar en låt till Malin i publiken. Hon går ner från scenen och gör publiken till kör. Hon riktar extra energi till de unga kvinnorna i publiken. Hennes mellansnack är humoristiska och mänskliga. Hon skojar om att många låtar handlar om killar som hon är arg på.

Och framförallt sjunger hon som en gudinna. Eller kanske som den mytologiska somaliska kvinnan Araweelo (hennes andra album är döpt efter henne). Jag upplever att hennes röst har mognat. Den har ännu mer kraft och djup än vad jag minns. Och hon har den rytmiska fraseringen som är så viktig för RnB.

Ja, vad ska jag säga mer egentligen. I slutet får vi ställa oss upp och dansa loss. Äntligen! På Stora Teatern sitter man annars. Det är skönt att få dansa till musik som är skapad att dansa till.

Och så fick jag träffa henne

Efter konserten kommer Cherrie ut och träffar publiken. Hon tar foton och pratar med folk. Jag frågar några unga somaliska tjejer vad de tyckte. De var lika imponerade som jag. Sen fotograferar en av dem när det är min tur.

Det är svårt att veta vad man ska säga till en artist man beundrar. Jag säger bara att jag är glad att få tacka henne personligen. Sen är det nästa persons tur. Jag skickar fotot till några vänner. Jag erkänner: Jag är en riktig 100% fanboy 😅.

Så mycket bättre

Cherrie blev känd för en bredare publik när hon var med i programmet Så mycket bättre. Där tolkar hon Peter Jöbacks låt Stockholm inatt. Som ni ser blev han också berörd:

Outro

Det här blev en hyllningstext. Det är också fint att se hur artister och musik kan följa oss genom livet. De blir soundtracket till vårt liv?

Har du exempel på någon artist som betyder extra mycket för dig?

Cherrie får avsluta veckans brev med låten 163 För Evigt. Det är en hyllningslåt till området Rinkeby där hon växte upp.

Hoppas du har en skön söndag i ditt område!

/Kalle