Fester som är värda att minnas eller inte

några fragment och stämningar

Jag är nog inte ensam om att ha varit på en del fester i mitt liv. Och då är jag ändå ingen festprisse (=person som festar mycket). Men ändå ungdomsfester, fördelsedsgsfester, bröllop, inflyttningsfester osv. Folk hittar alltid anledningar att fira.

Det som slår mig är hur lite jag minns av dem, festerna.

Och då menar jag inte att jag varit full och tappat minnet. Men kanske var många inte så minnesvärda. I bästa fall var det roligt i stunden. Ganska ofta lite långtråkigt. Kanske.

Poängen med fester är nog rätt mycket att man ska förlora sig i stunden och vara i nuet, inte att man ska komma ihåg nåt.

Hur är ditt förhållande till fester? Är det något du ofta ser fram emot? Eller tycker du det är jobbigt att behöva umgås med många människor en hel kväll? Prata med främlingar? Dansa? Folk som dricker alkohol? Kul 🥳 eller pina 😱.

Ett problem för mig är att jag uppskattar samtal. Och det kan vara så himla svårt att få till bra samtal när många människor samlas och det är allmänt rörigt. Det blir lätt fragmenterat och ytligt.

Nåväl. Jag ska försöka leta i minnet efter några minnesvärda eller givande festögonblick.

Välkommen att fylla i med dina associationer, minnen och åsikter!

Jag minns en rolig man jag träffade på ett bröllop. Han jobbade som varumärkesrådgivare. Han förklarade sitt jobb: “jag kan till exempel säga till ett företag att ‘NI ska vara BLÅ’ och så betalar de mig dyrt för det”. Han tyckte själv att hans jobb var ganska meningslöst. Han berättade också om att han gått i psykoanalys i över tio år. Han var facinerande på något sätt. Det där med “BLÅ” fastnade.

Jag minns ett helt misslyckat försök att konversera med en person som ägde en ICA-butik. Också på ett bröllop. En släkting till bruden. Samtalet var plågsamt trögt. Fester med bordsplacering kan vara mördande tråkiga om man hamnar med fel personer.

En gång blev jag hembjuden till en väns vän en nyårsafton. Han hade en fascinerande stor vinylsamling, med bland annat skivor med det brittiska bandet The Smiths. Det är i princip det enda jag minns. Jag tror festen var rolig men kan inte påminna mig ett enda samtal.

Återigen, ett bröllop, en vän som gifte sig och det var dans utomhus. Hennes vita klänning blev alldeles lerig längst ner. Jag undrade om den skulle gå att tvätta sen.

Min bror bjöd med mig till en kollektivfest på Tredje Långgatan. Vi satt på deras utomhusplats och pratade om något, vad var det nu igen? Min bror nämnde det här om dagen (=nyligen) men jag har glömt det igen. Då tyckte vi att vi nådde något slags insikt om något.

En annan gång gick jag från efterfest till efterfest i olika lägenheter i Göteborg. Jag rullade mina egna cigaretter. Fram emot morgonen började lungorna kännas som bränt papper av all rökning. Det var ju egentligen obehagligt men minnet har ett romantiskt skimmer.

I gymnasiet bjöd en klasskompis med mig ut på rave (dansfest) på en ö. Vi åkte båt dit. På stranden hade de ställt upp ljudsystem och ljus. Rätt coolt. Jag har ett minne av att jag sitter på huk vid vattenbrynet och pratar med någon.

En annan fest när jag plötsligt tyckte det var kul att dansa. Oftast gillar jag det inte.

Min kompis som sen blev författare bjöd in till fest i sin lägenhet. Den kända författaren Stig Larsson var där. Han var full och betedde sig konstigt. Slog sönder ett glas.

Första valborgsmässoafton sen jag fyllt 18 år var jag ute med kompisar på stan. I minnet finns framförallt en vag lycko- och frihetskänsla lagrad.

Min vän Hanna fyller år. Det här var ganska nyligen. På tåget dit mötte jag en gammal sfi-elev. Vi blev jätteglada av att träffa varandra. Hamnade sedan vid samma bord som en kvinna som jobbar inom medicinteknik. Vi pratade om marknadsföring av medicinteknisk utrustning. Det var förvånansvärt intressant.

En 30-årsfest för en kompis i en stuga för många år sedan. Vi fick åka rätt långt och sova över där. Fram emot klockan fyra på morgonen satte en kille på helt hysterisk musik med jazzartisten John Coltrane och vi stod och diggade/dansade tillsammans.

…

Helt ärligt så är det ganska svårt att komma på minnen. När jag tänker på fester är det snarare stämningar och känslor som dyker upp än konkreta händelser. Det är både positivt och negativt. Till exempel:

• eufori och total närvaro: gå helt upp i samtal och vara i ett flöde av möten.

• social ångest och blyghet: känna sig konstig och inte komma på vad jag ska säga till människor.

• inspiration och romantik: en känsla av energi, nyfikenhet och öppenhet, att människor är vackra och spännande och att kvällen aldrig kommer ta slut.

• leda: sitta och vänta på att det ska ta slut och känna sig helt oförmögen att delta.

De bästa festerna kan vara mellan två - tre personer. En kväll som sedan blev natt som sedan blev morgon satt jag med min bror på en balkong och pratade och pratade. Vi ville inte gå och lägga oss. Jag minns inte vad samtalen handlade om. Men jag minns känslan av gemenskap. Och den gryningen sitter etsad i mitt känslominne som en fin och viktig stund.

Hmm…, vet inte om mina exempel lyckades fånga in något intressant. Det får du som läsare bedöma. Får du några egna minnen? Väcks några känslor hos dig? Dela gärna med dig! Kanske har du någon fest planerad snart? Ser du fram emot den? Kom gärna med dina tankar om temat så kan vi ta diskussionen vidare.

Hoppas du får en vilsam söndag inför vardagens bestyr imorgon.

/Kalle