Hemsökelser

det förlutna i nuet

Först! Missa inte liveintervjun på onsdag. Rebecca och jag kommer att tala om självkänsla och att landa i sig själv (hitta hem i sig själv).

Oj, jag blev förvånad. Jag slår upp ordet hemsöka i ordboken. Betydelsen spöka nämns inte alls. De tar bara upp den allmänna betydelsen att något drabbas, härjas, plågas av ett stort problem. Googlar man på hemsökt hus hittar man många spöken dock. Det är den betydelsen som inspirerar den här övningen.

Ett hemsökt hus betyder att det spökar där. Någon som har levt i huset tidigare (och dött) går igen. Man kan tala om spöken eller andar. Anden kan vaka över huset. Den kan också vara missnöjd med något. Den nya ägaren vill till exempel renovera köket men anden protesterar. Golvet knarrar som av fotsteg. Dörrar öppnas mystiskt. Gardinen rör sig fastän fönstret är stängt.

Tror jag på det här? Inte direkt. (Gör du?). Men jag känner folk som har upplevt det. De har behövt anlita ett medium (en person som kan prata med andar). Mediumet tar reda på vad anden vill och förmedlar det till den nutida ägaren. Problemet upphör. Märkligt, eller hur?

Hemsöka rent konkret betyder att något besöker hemmet. Någon eller något kommer till ditt hem, din stad, ditt land osv. Det kan vara spöken, krig eller sjukdom. Det är ett negativt laddat ord. Och här fokuserar jag specifikt på när något från det förflutna kommer tillbaka till oss.

En kommentar om metod: Det här blev en lång introduktion. Det som följer är en övning. Se det som en etyd eller flera etyder. En etyd är ett övningsstycke, när man lär sig spela ett instrument. Meningen är inte att det ska vara stor konst. Det kan ändå vara vackert.

Vi lär oss svenska. Vi behöver inte stor konst. Vi behöver lagom utmaningar. Men det får gärna vara intressant. Det här blir alltså några etyder i svenska.

Att hemsöka är som sagt ett negativt ord. Jag associerar mer neutralt. Låt oss undersöka hur historien kommer tillbaka till nuet, hur dåtiden lever i nutiden, hur vi ser historiens spår i samtiden.

Några korta enkla

Minnen: Vissa händelser lever kvar i minnet. Vi drömmer oss tillbaka. Vi grubblar över misstag. Vissa minnen lämnar oss aldrig.

Dåligt samvete: Du har gjort något dumt tidigare. Du mår dåligt av det. Du känner skuld. Händelsen hör till historien. Det som har hänt har hänt. Det lever kvar som en känsla i nutiden.

Karma: Det som händer nu är en konsekvens av tidigare val. Den tanken kan höra samman med en religiös övertygelse. I vissa religioner tror man att man lever flera liv. Man återföds efter döden. Det kallas reinkarnation. Livet nu bestäms av tidigare liv. Mer vardagligt pratar man om karma som konsekvenser av vad man gjort tidigare.

Cv:t

Okej. Låt oss associera loss! Var hittar vi det förflutna i nuet? Vårt Cv är ett konkret exempel. Cv kallas även meritförteckning. Vilka jobb har vi haft? Vilka utbildningar har vi avslutat? Vilka kurser har vi läst? Vilka perioder har vi varit arbetslösa? Vilka språk har vi lärt oss? Vilka intyg, certifikat och diplom har vi skaffat oss? Finns det några hål i Cv:t (=perioder då vi inte har gjort något)? Allt syns i cv:t. När vi söker jobb synar arbetsgivaren vårt förflutna. Vad säger vår historia om oss? I cv:t syns förstås våra erfarenheter. Den som rekryterar försöker också få en bild av hur vi är som personer. Om vårt cv inte matchar arbetsmarknadens behov kan vi känna att vårt förflutna hemsöker oss. Våra tidigare val påverkar våra möjligheter i nuet.

Dagboken

I dagboken skriver vi om våra liv: det som händer, det vi känner och det vi tänker. Läser vi senare förs vi tillbaka. Vi kan möta tidigare versioner av oss själva. Vi minns den där promenaden med en god vän. Vi minns vädret, samtalsämnena (de saker vi pratar om), caféet där vi tog en fika och den vemodiga känslan när vi sa hejdå. Vi bläddrar framåt. Det tog två år innan vi sågs nästa gång. Vi påminns om hur snabbt tiden passerar.

Redan i skrivandets stund (=tidpunkten när vi skriver) är ämnet det förflutna. De händelser vi beskriver tillhör det förflutna. De har redan passerat. I skrivandet bearbetar vi det som har hänt. Vi skapar en berättelse om vårt liv. Vi formar våra minnen. Vi formar våra känslor. Minnena av det förflutna omskapas varje gång vi återvänder till dem.

Ärr

Ärr är märken efter sår på vår kropp. Det är spår efter händelser i dåtiden. Jag har ett vitt streck på mitt högerben, precis över knät. Jag var ca 6 år. Jag hade fått min egen första kniv (en täljkniv). Jag satt och täljde på en pinne. Det var på familjens lantställe i Värmland. Jag slant med kniven och skar ett ytligt snitt i huden. Det var inte farligt men blödde och gjorde ont.

När jag ser ärret tänker jag inte på blodet eller smärtan. Jag tänker på min pappa som är duktig på att snickra. Jag tänker på att jag var stolt över kniven och att jag kände mig stor. Jag tänker på att jag täljde barkbåtar och smörknivar. Det var längesedan jag täljde något. Ibland tänker jag att jag ska testa igen. Det kanske skulle vara avkopplande.

Vissa människor bär synliga ärr i ansiktet eller på armarna. Det är fysiska kvitton på erfarenheter, händelser (kanske traumatiska) och kamper som utkämpats. Vad blev utgången? Vissa ärr sitter på insidan dock. Vi kan inte se dem men kan märka dem i reaktioner och beteenden. Ibland är det förflutna inpräntat i huden, ibland i nervsystemet.

Psykoanalysen

och inte bara psykoanalysen. Det gäller många psykologiska teorier. Freud tänkte att vår personlighet bestäms av vår barndom. Han hade en del speciella teorier om det 😁. Att beskriva dem skulle bli en egen text. Freud tänkte sig också att vi kan bearbeta gammal smärta genom att prata om det. Det är grunden till väldigt mycket terapi (inte all dock).

De flesta håller nog med om att vi påverkas av vår uppväxt. Vi lär oss saker av våra föräldrar, syskon, vänner och andra viktiga personer. Vi lär oss nya saker hela livet men det vi lär oss som barn lägger grunden. Här finns en hel psykologisk debatt om arv och miljö. Vissa menar att våra gener bestämmer det mesta, andra att allt är inlärning. De flesta tror att det är en kombination.

Som barn är vi särskilt känsliga. Vi har svårt att förstå svåra upplevelser och sätta dem i ett sammanhang. Det verkar rimligt att sådana upplevelser påverkar oss mycket. Hjälper det att prata om det i vuxen ålder? Där har folk olika åsikter och upplevelser. Vissa upplever det som läkande. Andra tycker att det är fruktlöst grubblande över saker som har passerat.

Du känner säkert någon som lidit redan i unga år. Ibland märks det tydligt. Ibland är det mer subtilt. Det är bra att påminna sig om att alla har en historia. Vi vet inte vad som har fört personen till nuet. Vi ser bara spåren av historien.

Sparkontot

Vi kan förstås ärva en förmögenhet. Alla har förvisso inte förtjänat sin rikedom, men den som spar han har (ett uttryck). Nuförtiden måste man kanske investera pengarna. Den som har ett stort sparkonto ser konkreta frukter av tidigare val.

I det stora och det lilla, det synliga och det osynliga, i det individuella och i det kollektiva ser vi historiens vingslag, konsekvenserna av dem och det som har gått före oss.

Hittar du egna exempel på hur dået lever i nuet?

Det här var också ord nr 21 i min utmaning att hitta ord som bygger på hem. Bara 79 kvar 🙂.

Hoppas du lärde dig några nya ord och uttryck av dessa etyder, och även fick en tanke eller association att fundera vidare på.

Med det önskar jag dig en härlig söndag informerad av det förflutna med blicken mot framtiden

/Kalle