Hur kan vi förstå och bekräfta varandra?

Ett brev om att validera andra människor och om vårt behov av att bli validerade av andra.

Jag tänker på validering, att förstå och bekräfta andra människors tankar, känslor och upplevelser. Temat hänger ihop med andra saker jag skrivit om det här året. Låt oss börja någonstans och se var vi hamnar.

Jag funderar på vad vi har lyckats med på SamJobb. Det är företaget som jag har jobbat på i ca 7 år. Jag tror att vi har sett människor. Vad betyder det att se människor? Det hänger ihop med validering, att bekräfta en annan människas upplevelser (tankar, känslor, perspektiv).

Att bekräfta andra människors upplevelser är viktigt. Det skapar trygghet, tillit, förtroende och stärker relationer. Jag ska försöka göra det mer tydligt i den här texten.

Jag tror också det här är viktigt när vi pratar om att lära sig ett nytt språk och möta en ny kultur. Jag tror det kan vara extra viktigt för en person som flyttar till ett nytt land.

OBS: man kan validera (bekräfta eller erkänna) en annan människas upplevelser utan att hålla med personen. Jag kan se världen med dina ögon. Jag kan förstå och respektera ditt perspektiv. Jag måste inte hålla med dig.

Vi människor tycker om

- att känna oss förstådda

- att känna oss som andra

- att inte vara konstiga

- att vara en del av gruppen

- att känns oss okej som vi är

Att vara okej. Att känna sig okej. Du går att förstå. Dina känslor går att förstå. Dina tankar går att förstå. Du är inte ensam. Du är inte konstig. Du är en människa. Dina mänskliga upplevelser går att begripa. Du är begriplig. Du är mänsklig. Du är okej.

Du är okej. Det är valideringens språk. Det är utgångspunkten. Det är premissen. En annan människa kan förstå dina tankar och känslor och visa det. Du kan slappna av. Du behöver inte skämmas. Du är okej.

Alla kan känna sig rädda, osäkra, blyga, ledsna, arga, hopplösa, deprimerade och frustrerade. Alla kan känna skuld. Alla kan känna skam.

Och alla kan känna hopp, glädje, lycka, kärlek och extas.

Jag tänker på citatet "inget mänskligt är mig främmande". Det var tydligen romaren Terentius som skrev det (Homo sum: humani nihil a me alienum puto). Och jag tänker på den svenska poeten Gunnar Ekelöf: "Jag sjunger om det enda som försonar, det enda praktiska, för alla lika." Och jag tänker att vi människor är ganska lika. Vi längtar efter samma saker. Vi lider av samma orsaker. Därför kan vi förstå varandra. Därför kan vi försonas trots olikheter och konflikter.

Vi vill bli bekräftade. Vi vill bli erkända. Vi vill bli accepterade. Vi vill bli okejade. Vi vill bli validerade.

Vad betyder det här mer konkret? Hur gör jag för att validera en person? Det finns olika steg eller nivåer:

- Du kan lyssna uppmärksamt. Var nyfiken! Var närvarande! Gör den andra personen och vad hen säger till det mest viktiga just nu.

- Spegla den andra personen. Använd de viktigaste orden som den personen använder när du svarar. Anpassa din röst, ditt kroppsspråk och ditt känsloläge till den andra personen. Anpassa dina ord,

- Du kan använda ord som "jag hör att du säger ..." och upprepa eller sammanfatta vad den andra säger. Efter det kan du kolla om du har förstått: "har jag förstått dig?".

- Du kan bekräfta den andra personens upplevelse. "Jag förstår att det känns svårt när du är så ledsen". "Det är inte konstigt att du känner dig stressad, när du har så mycket att göra". "Jag förstår att du kände dig besviken, när jag kom försent".

- Man också pröva att gissa vad den andra känner eller tänker. Fast man måste vara försiktig. Risken finns att det upplevs som kränkande men det kan också hjälpa den andra personen att sätta ord på sin upplevelse: "Jag hör att du är ledsen. Är det så att du är arg också?". "Jag märker att du tänker väldigt mycket på det här. Det låter som du är orolig". Om gissningen görs finkänsligt kan den andra också förklara mer: "Nej, jag känner mig inte orolig, men det är viktigt för mig att det blir bra", till exempel.

Du kan validera verbalt och icke-verbalt på många sätt. Det grundläggande är att vara nyfiken på den andra personen och försöka förstå personen från den personens perspektiv. Du kan fråga, kontrollera att du har förstått och hjälpa till att förtydliga.

Det här berör många saker som vi har pratat om tidigare: nyfikenhet, empati, medkänsla och att lyssna aktivt. Det handlar om att inte döma den andras upplevelser utan att försöka förstå. En persons tankar, känslor och handlingar är logiska för den personen. Om du visar att du vill hälsa på i den andra personens värld, och se hur det är där, kommer den andra känna sig mer förstådd. Personen kommer känna sig mindre defensiv (känslan att man måste förklara och försvara vad man gör).

Vad har detta med att lära sig svenska att göra? Jag tror att många som flyttar till Sverige har liknande upplevelser. Det är svårt att lära sig svenska. Den svenska kulturen är främmande. Man förstår inte svenska människor. (Det skulle säkert vara samma för mig i ett annat land.) Då är det lätt att känna att man gör något fel. Eller att det är något fel på en själv. Tror jag. Det låter så när jag pratar med folk.

Här finns ett behov av att bli validerad för många, tror jag. Du är inte ensam om att du känner så. Många har samma upplevelse. Det finns många människor som delar dina svårigheter. Det är en del av livet. Det är en del av att lära sig ett nytt språk. Det är en del av att flytta till ett nytt land. Vad tror du? Kan det hjälpa en person att känna sig mindre ensam? Kan det lindra känslan av att det är svårt?

Vi som är födda i Sverige och pratar svenska behöver också tänka på detta. Vi har inte samma svårigheter och utmaningar. Vi har svårt att förstå hur det är. Då kan vi lätt missa att validera människor som har flyttat hit. Vår fantasi och empati räcker inte till. Vi kan inte föreställa oss hur det är. Det är i och för sig också mänskligt. Men det är möjligt att utvecklas och förstå bättre.

Kanske kan vi till och med hjälpas åt. Det är alltid svårt för människor att förstå varandra. Om vi försöker förklara, kommunicera och nå varandra kan det bli bättre. Vi kan överbrygga klyftor och undanröja missförstånd. Vi kan komma närmare varandra och hjälpa varandra att känna oss okej. Du är okej. Jag är okej. Vi är okej.

Det låter rätt fint, eller hur? Värt att försöka, tänker jag.

Så nu vill jag höra. Har du hört talas om validering tidigare? Försöker du göra det när du kommunicerar? Fick du några nya tankar när du läste texten? Jag tror alla kan öva på att bli bättre på att validera andra människor. Finns det någon situation eller relation där du vill öva på det nästa vecka?

Som vanligt. Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar eller ett mejl. Tillsammans blir vi klokare.

Och ha en riktigt fin vecka!

/Kalle