Hur kan vi prata om system och sammanhang?

Har du en bra modell för hur språk fungerar? Hjälp mig att tänka nytt och smartare. Jag behöver inspiration och jag tror många som läser det här har värdefulla erfarenheter och kunskaper. Dela med dig

Jag känner ofta att jag förstår väldigt lite. Det mesta som är intressant är mycket komplext. Som människor, samhällen, kulturer och inte minst språk.

Skönt att minnas en krispig vinterdag när det ösregnar utanför fönstret.

Och jag vill ju hjälpa folk att förstå och lära sig språk bättre. Språk som talas av olika människor i olika samhällen med olika kulturer.

Inte konstigt att det är svårt 😅

Fast man får inte glömma att det är kul också. Kul, intressant och spännande. Annars skulle nog ingen orka. Inte den som lär sig. Inte läraren.

Det som gör det svårt, är också det mest intressanta. Fast alla kanske inte tycker det.
- Lär mig språket fort så jag kan få ett jobb och fortsätta med mitt liv. En helt rimlig inställning.

Men för mig räcker inte det. Om jag inte isolerar mig helt, måste jag kommunicera med människor. På något språk. Det kan vara svårt även om man pratar samma 😁

Språk som ett verktyg för kommunikation för att nå kontakt.

Jag vill omfamna (= acceptera och förstå) det här problemet. All kommunikation är svår. Oavsett språk. Men vi kommer inte undan den.

Låt mig ge ett positivt exempel. Jag hängde ett tag med en tjej här i Göteborg. Hon kunde inte engelska men vi kunde kommunicera helt okej på svenska. Vi fick kontakt genom ett band. Ett obskyrt svenskt metalband som heter Bathory. Det var så vi fick kontakt.

Så kultur kan vara mycket viktigare än språk. Ett leende kan vara mycket viktigare än språk. Ett hej kan vara mycket viktigare än språk. Ingen grammatik i världen kommer att skapa kontakt.

Egentligen står vi för en existentiell utmaning. Vi vill ha kontakt med andra och det är så attans svårt (= mycket svårt).

Och nej, jag förnekar inte att det är viktigt att få ett jobb och förstå informationen från Skatteverket.

Men om vi vill ha kontakt med andra behöver vi prata om den rymd av kontext (= jättemycket kontext) som faktiskt spelar roll.

Och det fina i kråksången (=det som är bra) är att då är vi alla jämlika. Jag som pratar "bra" svenska är lika förvirrad som du som pratar "dålig" svenska. Och jag är nästan lika förvirrad när jag pratar med någon som pratar "bra" svenska 😂

Genuin kontakt börjar med att båda (eller åtminstone en) erkänner att de är väldigt förvirrade. Längre ner i brevet kommer en bonusdel om andra människor och varför det är så svårt. Men låt mig hålla den röda tråden:

Du vill lära dig ett nytt språk, eller hur? Och utmaningen är gigantisk. Du ska låta ett enormt system (ditt modersmål, dina erfarenheter, din kultur, ditt samhälle) möta ett nytt system (som är lika komplext).

Vad är lösningen???

Ett mycket mycket gott humör😃, säger jag. Du är förvirrad. Jag är förvirrad. A L L T är normalt. Det är så det är att vara människa. Och DÅ är det dags att bli nyfiken:
- Vad är det för system vi ingår i? Vissa system känner jag utan och innan (=väldigt bra). Vissa system är väldigt främmande. Vad spännande! Det finns så mycket jag inte vet.

Här känner jag som lärare att jag saknar modeller. Teorier. Metoder. Verkligheten är för komplicerad 😷 Komplexiteten är överväldigande. Komplexiteeeeten (bara uttalet är svårt)

Det är då vi måste förstå, tror jag, att vi är på en upptäcktsfärd (=en resa för att upptäcka saker) som aldrig tar slut. Varje gång kan vi kanske bli lite bättre. Anpassa oss till det som är oförutsägbart. Lyssna och lyssna in. Ha känselspröten ute och känna in det som är annorlunda och intressant.

Jag snackar förresten lite om det här i min nya video. Kolla gärna på den och ge den en lajk! (Filmen är 8 min lång.)

Men . . . . den som lär sig vill ha en metod, eller hur? Hur ska jag lära mig XYZ?
HUR???

Ingen vet. Inte läraren. Inte sfi. Inte Skolverket. Inte det intergalaktiska rådet för evidensbaserad metodologi om språkinlärning vet hur du ska lära dig svenska eller leva ditt liv i ett komplext sammanhang.

Bara du kan veta/välja vad som är viktigt för dig. Också när det kommer till att lära dig ett språk. Samtidigt är inte människor speciellt originella. Det finns mönster i våra beteenden på individ- och gruppnivå. Det finns psykologiska och sociologiska processer när en person möter ett nytt sammanhang eller kommer in i en ny grupp. Det borde finnas forskning och modeller.

Finns det något inom kognitionsforskning som kan hjälpa oss? Teorier om gruppsykologi? Kan vi lära oss något från militärens ledarskapsutbildningar? Eller från sportens värld? Vet programmerare något om språk och system som kan hjälpa oss? Vet ekologer något om komplexa system? Sitter filosoferna på någon visdom? Vem kan lösa den gordiska knuten? Vem kan hitta den heliga gralen? Vem kan lösa gåtan: hur lär man sig ett nytt språk?

Vilken specialkompetens har du som läser detta? Hur kan det ge oss nya fräscha perspektiv på att lära sig språk i bred mening? Jag vill jättegärna höra mer om dina tankar. Jag känner att jag sitter fast i mina egna gissningar, saker jag lärt mig av erfarenhet och saker jag plockat upp från den pedagogiska världen. Men det måste finnas mycket mer. Hjälp mig och de andra som läser att hitta ny inspiration. Skriv en kommentar och dela med dig.

…

Brevet är typ slut här men jag lovade en bonus. Så här kommer den:

Jag tänker på min mor som omhuldar (= tycker mycket om) den franska existentialismens tes, med Sartre i spetsen, att existensen kommer före essensen. Det betyder att först finns vi och sen får vårt liv nån slags mening. Därför gläder det mitt fadershjärta att min son har tagit till sig tesen: "helvetet är de andra". Det var Jean Paul Sartre som sa det.

Sartre menar inte att relationer måste vara ett helvete. Han menar att relationer, de andra, är viktiga för oss. Väldigt viktiga. Om vi har dåliga relationer med andra befinner vi oss i helvetet. Ungefär så kan man förstå Sartre, tror jag. Så det är insikten om att mellanmänsklig samvaro är både viktig och svår. Och språket lever och andas i mellanmänsklig samvaro. Kanske är det därför språk är så svårt egentligen.

Och det är det du "facear" (= konfronterar) när du försöker lära dig svenska. Denna oändliga rymd av mellanmänsklig kontext. Vi behöver sätt att prata om det här. Sartre hjälper oss att känna medlidande med oss själva och andra runtomkring oss. Vi har tagit på oss en stor uppgift. Inte konstigt att det är kämpigt ibland. Men han hjälper oss inte att ta nästa steg framåt. Vad kan det vara? Vad tänker du? Bidra gärna till diskussionen med dina tankar.

Och ha en riktigt skön söndag!
/Kalle