Minns du första gången du tittade i ett mikroskop? För mig måste det ha varit i skolan. Jag tror vi studerade några mikroorganismer. I en vätska mellan två glas simmade något omkring. Det såg ut som en liten insekt utan ben. Eller som en bubbla. Jag är osäker.
Världen är full av små saker. På en picknickfilt i barndomen. Plötsligt rör sig en röd prick över en vit servett. Vad är det? Det är ett kvalster förklarar pappa. Jag vet fortfarande inte exakt vad kvalster är. Jag tror de liknar spindlar men de kan vara otroligt små. De finns överallt, i vatten, på land, i våra sängkläder och på vår hud.
Små saker fascinerar oss. Tänk på böcker och filmer som handlar om att någon förminskas. En människa förvandlas till en miniversion av sig själv. Julkalendern 2023 tog upp det temat. Det minimala och mikroskopiska är också en öppning till en värld av språk. En värld som både är oerhört liten och astronomiskt stor.
Tänk dig en mänsklig cell. Vi ser den i genomskärning i biologiboken. Det är som en fabrik eller ett helt samhälle. Cellen har väggar med minimala hål som låter molekyler passera in och ut. I cellen finns transportsystem, ämnesomsättning och cellkärnan med DNA. Allting är pyttelitet. En vuxen människa består (enligt Chat GPT) av 37 biljoner celler. Det är många små pusselbitar för att bygga en människa.
På fysiken i skolan såg du säkert modeller av en atom. Atomer är mycket mycket mindre än celler. Atomen består av protoner, elektroner och neutroner. I traditionella modeller ser de ut som små planetsystem där elektronerna snurrar runt atomens kärna. Jag har ingen aningen om atomer faktiskt ser ut så. Ser atomer alls ut på något särskilt sätt?
Protoner och neutroner består dessutom av ännu mindre grejer som kallas kvarkar. Kvarkar är så kallade elementarpartiklar. De går inte att dela upp i ännu mindre grejer (tror vi i alla fall). Källan är igen Chat GPT. Jag hoppas jag beskriver fysiken rätt. Poängen är dock inte att ge en lektion i fysik eller kemi. Vi undersöker ord för mycket små saker. När vi pratar om partiklar menar vi små grejer. Fysik som handlar om partiklar kallas partikelfysik. Vi kan också prata om dammpartiklar på din bokhylla när du inte har orkat städa.
I kemin studerar vi ämnen. Grundämnen är ämnen som består av bara en sorts atom. Beroende på hur många protoner vi har i atomkärnan får vi olika sorters atomer. Antalet protoner bestämmer atomens atomnummer. Grundämnena är sorterade i en tabell som kallas periodiska systemet. Det fick vi delvis lära oss utantill på kemilektionerna. Jobbigt! Men det är coolt också! En tabell med en massa väldigt små saker. Sen kan vi kombinera grundämnena till en massa olika ämnen, plast till exempel. Eller levande saker som växter och djur. Vi innehåller alltid kol. Livet på jorden är kolbaserat.
När vi lämnar fysikens partiklar och kemins molekyler finns det en uppsjö (väldigt många) av små saker. Det är bara att välja och vraka:
0,000000000000000000000000000000000000000000001 är ett osedvanligt litet tal.
Texten i gamla böcker kan ibland vara otroligt liten, till exempel i biblar. Jag undrar hur man tryckte dem. Typerna måste ha varit minimala. Jag behöver hursomhelst glasögon för att läsa.
En sticka i fingret kan vara en millimeter och ändå skapa stora besvär. Det är svårt att pilla ut den, även med en fin pincett. Har man otur kan det bli inflammerat. Ett litet skräp som fastnar i ögat eller en ögonfrans kan också vara synnerligen irriterande. Litet betyder inte alltid beskedligt.
Lås till armband och halsband är ett annat exempel. De kan vara väldigt pilliga att få ihop. Om en liten pärla eller sten lossnar och faller till golvet kan det vara hart närt omöjligt att hitta den igen. Småsaker har en förmåga att maskera sig. Det blir (som i det berömda uttrycket) som att leta efter en nål i en höstack.
Att måla miniatyrer var en ädel konstart förr i tiden. Ett porträtt som ryms i en berlock är en fascinerande lite kuriositet.
Sinnena kan förstås också förleda oss. En liten blåsa i munnen uppfattar tungan som gigantisk. En avlägsen stjärna på himlen ser ögat som en liten prick när det i själva verket är en ofantlig sol.
Några steg över vardagsrumsgolvet för den vuxen är för bebisen som lär sig gå en hisnande sträcka.
Som så mycket annat här i livet är storlek relativt. För kvalstret som kryper i mitt ansikte är kinden som en hel planet, som månens yta för Neil Armstrong.
Låt din tanke zooma in mot något mycket litet. Vad ser du då? Berätta och beskriv. Välkommen att skriva en normalstor kommentar om något minimalt din tanke uppfattar.
Och hoppas att du har en skön söndag!
PS. Du kan undersöka texten mer här i min Notion för Svenska med Kalle