Lata lördagar
snart 2024 - läge att ta det lugnt
Lördagar brukar vara rätt chill här (chill = lugn på svengelska).
Dessutom är det bara två dagar kvar på året. Stressa kan vi göra nästa år 😁
Du som har hängt med under veckan har sett hur medlemsskapet funkar. Du får mejl, inspelningar och filmer om ett tema. Du kan lära dig nya ord och träna på att skriva
I januari ska jag också fixa ett livemöte online.
Just nu är vi 30 personer. Jag tror det skulle passa för fler.
En sista grej om 2023…
haha, jag tänkte fråga om du har någon rolig händelse att berätta om från året. Bara nån kul händelse.
Men jag kommer inte på nån själv 😂
Var 2023 verkligen så tråkigt???
… Okej, det här var ganska kul.
Jag var stressad till ett möte i Kållered och satte mig på fel tåg. Jag började jobba med mobilen och plötsligt var jag i Varberg. Inte alls tankspridd 😅.
Nåväl. När jag ändå var där gick jag till konsthallen i Varberg och tittade på utställningen. Så ser jag ett bekant ansikte som visar sig vara Jenny som jag jobbade med för 10 år sedan. Hon jobbar som konstpedagog där. Lustigt sammanträffande.
Själv då?
Har du någon rolig anekdot från 2023 att bjuda på?
(med anekdot menar man en liten underhållande berättelse OCH
man kan också prata om anekdotisk bevisning som betyder att ett “bevis” bygger på personliga berättelser snarare än mer objektiva fakta)
OKIDOKI - det var dagens fråga. Det skulle vara roligt att läsa några tokiga anekdoter.
Imorgon kommer söndagsbrevet som vanligt. Vill du fortsätta få mejl varje dag och delta i communityt är du välkommen att prenumerera, nu eller senare.
Hoppas du får en lugn och skön lördag!
/Kalle
En liten solskenshistoria - en trevlig berättelse med lyckligt slut.
Jag tillverkar saker av trä - smycken, prydnadssaker, smörknivar mm - och säljer på julmarknader mm. I år, liksom förra året, sålde jag små ekorrar av ek-trä att hänga i julgranen. Till en av årets marknader kom en liten pojke med sin mamma. När han kom fram till mig ropade han glatt : "Titta här finns ekorrar". Mamman kom fram och förklarade att han hade fått köpa en ekorre av mig på en marknad förra julen och den hade hängts upp i julgranen. Sen hade den trillat ner på golvet och blivit uppäten av familjens hund. Pojken hade varit mycket ledsen.
Nu köpte mamman en "ny" ekorre och pojken var glad igen. Efteråt tänkte jag att jag borde bjudit pojken på en ekorre - men då var han redan försvunnen i marknadsvimlet...
Så jag var hos min son några veckor i somras och det var bara min son, mitt sexåriga barnbarn och jag som var hemma denna kväll. Jag märkte att vi behövde mer mjölk och några andra saker och så bestämde jag att snabbt åka till mataffären som ligger ganska nära till deras hus. Min son brukar titta på tv:en i sitt sovrum på kvällen och barnbarnet var redan klädd i pyjamas och spelade spel i sin Nintendo. Så jag bestämde mig att åka och handla de få sakerna vi behövde. Jag kom hem en halvtimme senare och hade just parkerat bilen då jag såg min son kom gående på trottoaren framför huset. Då frågade min son var jag hade varit, och så sa jag att jag hade gått och köpt mjölk osv. Då frågade han om inte barnet hade följt med? Nej, sa jag. Jag trodde att du tittade på tv:en i sovrummet. Och dessutom var barnet redan i pyjamas. Var var du? frågade jag. Han svarade att han hade gått på en liten promenad. Då tittade vi på varandra medan vi kom på det samtidigt vad hade hänt. Vi hade haft en liten förväxling, var och en trodde att den andra var med barnet. Vi steg in i huset och allt var bara bra, tack och lov! Barnet låg fortfarande i soffan och spelade spel. Hunden låg bredvid honom. Lyckligtvis hade barnet inte ens märkt vad som hade pågått.