Minnen från biosalongen
Vilka filmer dröjer sig kvar?
Vad kan jag säga om film egentligen? Det kanske är bättre om du skriver den här texten. Jag är ingen stor filmfantast. Samtidigt finns det förstås filmer som har berört mig. Filmer och tv-serier verkar genomsyra mångas liv nuförtiden. Det är bra att öva på att prata om det om man vill prata svenska på avancerad nivå.
Häromdagen var jag och min son och såg filmen A Complete Unknown. Den handlar om Bob Dylans tidiga karriär. Jag var en stor Dylan-fantast i tonåren. Så det var nostalgiskt på sitt sätt. Och fint att få dela med min son.
Lika nostalgisk är platsen där vi såg filmen. Det var på Hagabion i Göteborg. Därifrån har jag också mitt första biominne. Jag måste ha sett film på bio innan men det är den här jag minns. Mina föräldrar tog med mig på dokumentärfilmen Koyaanisqatsi. Det är en film där naturbilder kontrasteras mot industrilandskap och civilisation. En slags miljöfilm.
Hagabion är en del av Folkets bio. Det drivs som en förening med volontärer. Meningen är att vara en biograf för kvalitetsfilm och alternativ film. Här kan du se filmer som inte visas på kommersiella biografer. Det har ändå blivit ganska många besök på Hagabion genom åren. I slutet av tonåren gick jag och pappa dit och såg Dylan-dokumentären Don’t look back. Historien rör sig i cirklar.
Filmögat och Cinemateket
Min kompis Sofia frågade om jag ville följa med till Filmögat. Det var i högstadiet. Man köpte ett medlemskort. Sen fick man se film för ett bra pris. Det var ofta klassiker ur filmhistorien. Vi såg stumfilmer som Metropolis och Dr Mabuses testamente. Vi såg komiker som Buster Keaton och Charlie Chaplin. Vi såg En kärlekshistoria av Roy Andersson och Elvira Madigan med Thommy Berggren.
Innan filmerna fick man en presentation. Det var oftast en man med hatt som presenterade. Han var filmvetare. Jag ser honom fortfarande i Göteborg ibland. Filmögat var för ungdomar. När man blev äldre kunde man vara med i Cinemateket istället. Det var ungefär samma sak fast lite vuxnare filmer ibland. Jag minns inte filmerna så mycket. Men jag minns känslan. När jag tänker på det blir jag nostalgisk. Om jag ska bli filmfantast på allvar är det den känslan jag ska söka efter.
En konstig film
Från tonåren minns jag också en kväll med min vän Fredrik. Vi ville vara lite extra kulturella. Så vi gick på en visning av David Lynch film Eraserhead. Jag tror att det är hans debutfilm. Det är en väldigt konstig och surrealistisk film. Det känns som en mardröm. Det var bara vi två och en lite äldre man i salongen. Vi förstod nästan ingenting av filmen men mannen satt och skrattade hela tiden. Det gjorde att vi kände oss lite dumma. Vad var det som var så roligt?
En filmförening på landet
Jag var cirka tjugo. Jag studerade teater på en folkhögskola. Den låg i Forsa, en liten by utanför Hudiksvall. Två av lärarna på skolan var riktiga cineaster (människor som älskar film). De drev en filmförening som visade film en gång i månaden ungefär. Det var ofta mer konstnärliga filmer. Jag tror att jag såg filmatiseringen av Richard III, Shakespeares pjäs, där.
En kväll visade de också den långa och långsamma filmen Ulysses blick av Theodoros Angelopoulos. Filmläraren Sune var helt euforisk över filmen. Jag förstod nästan ingenting och tyckte den var tråkig. Det var lite samma känsla som med Eraserhead. Jag kände mig inte tillräckligt intellektuell för att förstå. Har du haft den känslan någon gång?
Film som förälder
På senare år har jag mest sett film med min son/familjen. Får jag egen tid över läser jag hellre eller ser på konst. Det har varit roligt att följa hans smak också. Animerade barnfilmer kan vara roligt att se. Actionfilmer har jag svårare för. Ibland har det gjorts filmer med TV-spelstema. Då har jag följt med och sett dem. Jag tror vi har sett både Sagan om ringen-filmerna och The Hobbit-filmerna två gånger om. De är välgjorda men jag får erkänna att jag blir lite rastlös av dem. Jag brukar säga att jag vill se långsamma filmer om relationer där det inte händer så mycket.
Det har varit samma med TV-serier. De flesta har jag sett med sonen eller familjen. För inte så värst längesedan såg vi alla säsonger av Breaking Bad. Har du sett den? Den var välgjord och höll nästan hela vägen till slutet. Problemet med TV-serier är ofta att de gör för många säsonger. Produktionsbolagen tjänar pengar på det. Det konstnärliga får lida.
Och framåt då?
Jag tror jag vill se mer film på bio de närmsta tio åren. Framförallt är jag sugen på mer alternativ film och film som är gjord av mindre producenter. Marknaden i Sverige domineras av USA och England. Det är kul att se filmer från andra länder. Det blir en variation i både språk, kultur och miljöer som är mer stimulerande än att bara se engelskspråkiga filmer.
Och du då? Vad har du för relation till filmer och TV-serier? Har du några favoriter eller en speciell genre du uppskattar mer?
Vad känner du är utmaningen med att prata om det här ämnet på svenska? Välkommen att försöka i kommentarerna eller fråga om särskilda ord eller uttryck du söker efter.
Med det önskar jag dig en cinematisk söndag!
/Kalle
Hejsan Kalle!
Jag är stor filmfantast, jag älskar både filmer och tv-serier. Jag kollar på nästan alla typer men gillar framför allt de som handlar om historia och historiska händelser.
När jag var yngre gick jag varje vecka på bio men nu njuter jag mer när jag kollar på dem hemma liggande beckvämt i soffan.
Du har väckt mitt intresse för filmen eftersom jag också var Dylans fan när jag var tonåring. Jag har kollat och tagit reda att den finns på Disney+, så jag ska se den så fort jag har lite tid. Nu har jag börjat med en svensk tv-serie om Ronja Rövardåtter.
Jag lämnar några tips om fimer och tv-serier jag uppskattar. Det blir en utmaning för jag kan rekommendera hundratals men jag ska försöka lista de jag uppskatar mest. Det blir 3 tv-serie och 3 filmer:
- Adolescence: den senaste jag har sett, det är en kort engelsk tv-serie, bara 4 avsnitt. Den är fantastisk, intressant och jätte sorlig.
- American Primeval: en tv-serie som handlar om grunden av den amerikanska wild west historia. Det är 6 avsnitt.
- Shogun: En tv-serie på 10 avsnitt som handalar om de första europeer som kom till Japan i sjuttonhundra talet.
- Into the wild: Det är en film, av 2007, det är inte en kommerciell film. De upprörde mig mycket och hadlar om en amerikansk kille
av en vanlig familj som lämnade allt han hade när har tog studenten och flyttade ensam till Canada för att leva i själv i naturen och bli helt självständig och leva på det han fann i naturen. Historian som berättas hände i verklighet. Den borde alla se!!!!!!
- Cidade de Deus: En brasiliensk film som handlar om barn och hur de hanterar och hamnar i gängkriminallitet. Den är från 2002.
- Catch Me If You Can: Det är en kommerciell film son handlar om en ung kille , som spelas av Leonardo DiCaprio, som lurar FBI, och en agent spelad av Tom Hanks, måste fånga honnom. Det är också en verklig händelse.
Hoppa du eller någon annan läsare kan se på dem och uppskattar och blir lika upprörda som jag blev.
Hälsningar,
Marcus
Hej Kalle!
Jag gillar inte att titta på film men jag fick mycket intresse av din text att go på bio. Jag tycker om att läsa dina anteckningar.