Naturens betydelse i Sverige
En text om svenskars relation till naturen med exempel från mitt eget liv och människor omkring mig. Hur ser din relation till naturen ut?
Min pappa hittade en ny app. Det är en botanisk app. Man kan artbestämma växter med den. Det betyder alltså att man bestämmer vilken art (vilken sort) växten tillhör. Appen fungerar med AI och pappa säger att den funkar bra. Appen använder mobilens kamera och kan på det sättet artbestämma växten.
Tidigare gjorde man samma sak med bestämningsnycklar i böcker. Pappa visade mig när jag var liten. Man räknade ståndare i en blomma. Man tittade på bladen och andra saker. På det sättet svarade man steg för steg på olika frågor för att avgöra växtens art. Det tog tid och var ofta svårt. Man satt med en lupp (ett litet förstoringsglas) och försökte se olika detaljer på växterna.
Det här fick mig att tänka på naturen. Man brukar säga att naturen är viktig för svenskar. Jag tror det stämmer. Vi är ett folk som kommer från skogen. I själen bor vi kvar där. Den som vill förstå svenskar gör gott i att försöka förstå vår relation till naturen.
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
(Dan Andersson)
Jag tänker på min barndom. Mina föräldrar ville ofta ut i naturen. Vi plockade svamp. Vi plockade bär. Vi åkte till havet och skådade fågel. Vi åkte till Hornborgasjön och tittade på tranornas dans. Vi paddlade i många många sjöar. Vi vandrade i skogen. Vi vandrade i fjällen. Vi sov i tält och i vindskydd. Vi cyklade många mil på små grusvägar och sov på vandrarhem. Vi hyrde sommarstugor på landet. När vi tittade på bilder efter semestern var hälften på oss och hälften var “meningslösa naturbilder”. Det var pappa som hade fotograferat blommor och mossor och annat.
Min pappa växte upp i en liten by i Småland. De flesta av hans jämnåriga spelade fotboll. Pappa föredrog att promenera i skogen bredvid familjens hus och skåda fågel. Där började hans naturintresse. Mamma var mer ett stadsbarn men hennes kärlek till naturen utvecklades när hon träffade pappa.
Det här är bara min familj. Fråga svenskar! Väldigt många har någon typ av relation till naturen. Alla vill inte vandra eller studera naturen. Men man åker till familjens släktgård på helgen. Man firar midsommar i en kompis sommarstuga. Man bor i husvagn på en campingplats vid en sjö. Man har en liten segelbåt och seglar i skärgården. Man tar med barnen och grillar i ett fint naturområde. Det finns alla varianter från det enklaste till det väldigt ambitiösa.
Folk dras till olika platser också - skogen, havet eller fjällen.
Min vän Mikael älskar havet. Han hittar gärna många anledningar att vara vid havet. Han paddlar kajak. Han har en segelbåt. Han är intresserad av tångodling. Jag vet inte exakt vad han känner för havet. Men jag gissar att det är en plats av lugn, frihet och skönhet.
Min bror har också fastnat för havet. På senare år har han blivit intresserad av segling och han tar gärna ett dopp även om det är svinkallt. Det här med vinterbad blev förresten en trend under pandemin. En massa människor lägger upp bilder på när de badar fastän det är snöigt och vattnet är täckt av is. Har man tur har man tillgång till en bastu (som heter “sauna” på alla andra språk, tror jag).
Jag har aldrig varit någon stor havsmänniska. Jag tycker landskapet är lite kalt och enformigt. En massa klippor och låga växter, buskar och träd. Det är ett ganska kargt landskap. Och sen ett oändligt vatten. Lite monotont, känner jag. För andra är det den ultimata friheten.
För poeten Ebba Lindqvist var havet viktigt. Så här diktade hon:
Jag är törstig.
Vill du ge mig att dricka?
Jag begär bara havet.
Till det ändlösa havet vill jag gå.
För artisten Maja-Karin Fredriksson är havet också viktigt. För några år sedan gjorde hon en skiva med Ebba Lindqvists dikter. Jag gjorde en intervju med henne om dikterna och havet på min musikblogg om du vill läsa mer.
En annan väg till naturen är fågelskådning. En sommar jobbade jag på Ica Maxi i Varberg. Jag sålde fina ostar och grillade kyckling (det var min kontakt med fåglar den sommaren). Tillsammans med delikatessen låg köttavdelningen där de bland annat styckade kött och malde köttfärs. En av killarna som jobbade där var en riktig fågelskådare. Han var med i klubb 300. Det kallas så när man har sett mer än 300 fågelarter i Sverige.
Det finns speciella listor på Sveriges alla fågelarter. När man ser en fågel gör man ett kryss. Man kryssar fågeln säger man. En hängiven fågelskådare vill förstås kryssa alla arter i Sverige och sen kan man kryssa fåglar i andra länder också. De som skådar fågel på det här sättet är ofta med i SMS-grupper eller grupper på sociala medier. När en ovanlig art har skådats i Sverige finns det de som kastar sig in i bilen och kör långa sträckor för att inte missa chansen att kryssa en ovanlig art.
Andra fågelskådare är mer som min pappa. De tycker om att hålla koll på fåglarna i området nära dem. Jag pratade nyligen med ett trevligt pensionärspar som hade full koll på fåglarna i sin trädgård. Många gör som min pappa och hjälper till med nationella inventeringar. Då väljer man ett område i närheten och sen listar man alla fåglar man kan se eller höra i det området. Informationen skickas till Naturvårdsverket som studerar hur fågellivet i Sverige utvecklas.
Fiske och jakt för andra människor till naturen. Man metar, kastar med kastspö eller ägnar sig åt flugfiske. På vintern kan man borra hål i isen och pilka. Den som har en båt kan dra med fiskedrag efter båten eller lägga nät. Det finns också de som fiskar kräftor, krabbor eller hummer med bur. Min svärfar fiskade kräftor i insjö när han levde.
En sommar hälsade jag och min son på Niklas som både jagar och fiskar. Vi var ute på sjön med hans båt och lade ut nät. När vi vittjade näten hade vi fått en stor och präktig gös (en fin fiskart). Stekt i smör smakade den fantastiskt på kvällen. Niklas pappa var kommersiell fiskare på Vättern och Niklas har också hjälpt till med det. Dessutom är han dykare så han är väl bekant med vattnet både över och under ytan. Dessutom är han jägare. Jag har aldrig varit med på jakt men jag fick testa att skjuta mot mål med hans jaktgevär. Vilken kraft det var i bössan. (Älgstudsare kallas det vapen man använder för att jaga älg.)
Andra jägare i min närhet är min kusin Tobias och hans pappa. De är båda erfarna jägare och har jakthundar till hjälp. Tobias lägger ofta upp bilder på sin Facebook när han har skjutit något djur eller hjälpt till vid någon viltolycka. Han lyfter gärna fram hur jägare är en viktig del av svensk naturvård.
Jakt är ofta organiserad i så kallade jaktlag, alltså en grupp som har rätt att jaga på ett visst område och som delar på bytet. Jag vet inte exakt hur man gör om man vill börja jaga i Sverige men omöjligt är det säkert inte. Att sitta på pass i ett älgtorn tidigt på morgonen måste vara en mäktig naturupplevelse.
På tal om hundar är ju det något som får folk i rörelse i både stadsmiljön och naturen. Som ni kanske vet har mina föräldrar hund, en svart liten minischnauzer som heter Saku.
En vän som heter Peter har utvecklat sitt intresse för vandring på senare år. Senast skrev jag om att promenera och det är det massvis av människor som gör. Vandring är nästa steg på den vägen. Man kan göra dagsvandringar men ofta gör man längre vandringar mellan vindskydd eller med tält. Då behöver man ha med sig mycket packning som bärs i en stor vandringsryggsäck. De som vandrar mycket är ofta väldigt intresserade av speciell utrustning som passar för att bäras långt. Nästan allt friluftsliv kan utvecklas till så kallad materialsport. Entusiasterna kan investera mycket pengar i “rätt” utrustning till sitt intresse.
För ungdomar finns många aktiviteter i skog och mark (ett uttryck för naturen). Att ta med sin barn ut i naturen anses vara nyttigt och bra för barnen. Ett exempel är en bild på Facebooksidan Vi som älskar kungafamiljen. Kronprinsessan Victorias man Daniel är ute i skogen med kungabarnen. En massa kommenterar skriver lyriskt om hur bra det är att få vara ute med pappa i skogen. I alla fall…
En kul grej att känna till är Skogsmulle och mulleskola. Det är en sagofigur skapad av Friluftsfrämjandet på 1950-talet. I Skogsmulles mulleskola får barnen lära sig om djur och växter i skogen och hur man ska bete sig i naturen. När jag gick på dagis (fast nu ska man säga förskola) klädde en av förkollärarna ut sig till Skogsmulle när vi gjorde utflykter och lärde oss saker om naturen.
När jag blev äldre gick jag med i en förening för ungdomar som heter Fältbiologerna. Det var från början en förening för ungdomar som ville lära sig mer om naturen. Håll stövlarna leriga, var en slogan. Man menade att man måste vara ute i naturen för att lära sig något om den. När medvetenheten om miljöproblemen växte började fler och fler engagera sig i sådana frågor också.
Min tid i fältbiologerna innehöll båda delarna. Jag åkte på fågelskådningsresa till Öland och deltog i demonstrationer mot överdriven biltrafik och exploatering av naturresurser. För vuxna finns föreningen Naturskyddsföreningen som funkar ungefär på samma sätt. Ett tips om du vill lära känna andra som är intresserade av natur- och miljöfrågor.
Scouterna är en annan organisation för ungdomar som vill komma ut i naturen. Jag vet inte lika mycket om dem men min fru var med i scouterna som ung. Där fokuserar man också på praktisk överlevnadskunskap i det vilda, till exempel hur man bygger vindskydd och gör upp eld med mera. För både unga och vuxna finns en massa möjligheter att hitta sammanhang om man vill upptäcka svenskt naturliv. Föreningar och organisationer brukar dessutom alltid vara intresserade av att värva nya medlemmar.
I en text om svensk natur måste jag ju också nämna allemansrätten. Det är en uppsättning regler om att alla har rätt att vara i naturen så länge man tar hand om den. Möjligheterna att vara och övernatta i naturen är stora. Detaljerna är lätta att googla sig till. Det jag vill lyfta fram är att allemansrätten har skapat en särskild respekt för naturen i svensk kultur. Eftersom vi har rätt att vara där måste vi också ta hand om den. Det finns förstås de som inte bryr sig men många har fått med sig från skolan och föräldrarna att vi ska vara försiktiga, inte skräpa ner och respektera djur och natur. Därför är det bra att skaffa sig mer kunskap om man vill ge sig ut i den svenska naturen.
Vad mer kan jag säga om svensk natur och svenskars relation till naturen. Ämnet är närmast outtömligt. Kanske kan jag avsluta med att naturen har gjort stort intryck i svensk konst och litteratur. Titta på John Bauers målningar. Spela det svenska tv-spelet Unravel. Läs en dikt av den kände poeten Harry Martinson som är en stor naturlyriker:
Panoramat
Efter den långa vandringen uppåt
stod vi på panoramats topp
och såg med en hisning
landskapet måla sig själv
med kvällssolens ekerställda penslar.
De sjörika skogarna såg upp mot kvällsrymden
alla på en gång och med samma lugna blick av milsvid ro.
Eftersom vi befann oss ovanför alla ekoställen
hördes våra ropande röster så små
att de helt försvann i tystnaden över den väldiga dalen.
Semaforiskt svängde vi armarna i riktning mot en fjärran ås
i tron att någon där såg våra tecken.
Men dalen var för vid
och vi bara myggor på bergen.
Försvinnande små
skrek vi våra myggpip över skogarna
som på en gång låg utspridda milsvitt
och samlat lugna.
I naturen känner vi både tillitsfull trygghet och vår litenhet i ett större sammanhang. För många svenskar är naturen en andlig plats.
Jag säger inte att det är unikt för Sverige och svenskar. Natur och friluftsliv är säkert viktigt för människor i alla världens hörn. Men för den som vill förstå Sverige och svenskar är det här en nyckel. Och det kan vara en nyckel till samtal och social gemenskap. Natur och friluftsliv kan vara utgångspunkt för många samtal. Har du lite koll på det, och dessutom kan prata om det på svenska, har du stora chanser att få kontakt med folk här. Jag hoppas du har fått några ingångar i den här texten.
Som vanligt blir jag glad för kommentarer och frågor. Hur ser ditt förhållande till naturen ut? Berätta gärna.
Ha en jättefin söndag så ses vi nästa vecka!
/Kalle
PS. Är du sugen på mer svensk poesi kan du kolla in den här texten.
Jag läst den här artikeln mitt i skogen! Jag hade just cyklade ett varv runt mountainbike spåret som finns där.
Jag har aldrig tyckt om att träna på gymmet. Att vara ute i natur och faktiskt gå från en plats till en annan är mycket mer kul tycker jag.
Tack så mycket Kalle. Det var ett tankfullt och intressant avsnitt. Jag var ute i naturen nästan hela tiden som ett barn och älskade att titta på svenska barnböcker som hade trevliga bilder av det magiskt liv inom skogen. 🍄🌱🌲🐿️♥️