Nätverk av kunskap

och en lärare som älskade litteratur

Kunskap trivs bäst i sällskap. Nya saker du lär dig vill helst bo i möblerade rum. Ett ord eller ett faktum ingår i ett nätverk av kopplingar. Jag tror det är en god idé att hitta samband mellan ny och gammal kunskap.

Jag tänkte på det här när jag skrev förra veckans brev om Nationalteatern. Personerna jag skrev om kopplades till andra saker som jag kände till. Till exempel visste jag inte mycket om skådespelaren Med Reventberg. Men jag fick veta att hon var med i filmen om Ronja Rövardotter. Hon var chef för soppteatern som jag besökte i Stockholm på 90-talet. Hon jobbade med Lasse Brandeby som var en känd svensk komiker. En “ny” person kopplas till kända fakta. Det nya hittar en plats i den kända världen.

Att lära känna en värld

Vad tror du om det här? Du bygger inte enbart (bara/endast) ett system av ord. Du bygger en värld när du lär dig svenska. Varje ord, begrepp, berättelse och fakta är en byggsten i din svenska värld. Och den är en del av hela din värld förstås.

Att lära sig är att söka kopplingarna:

• Vad påminner detta om?

• Vad kan jag redan om det här?

• Vilka associationer får jag?

Att bygga samtal

Världsbyggandet fortsätter i dialog med andra. Ett samtal är en lekplats för våra associationer. Hur kopplar mina kopplingar till dina? Två nätverk möts. Två världar sammantvinnas (kopplas ihop). Det händer just nu när du läser den här texten. Det kan räcka att jag nämner en person, exempelvis Astrid Lindgren? Vilka tankar får du? Vilka känslor? Vad kan du berätta? Vad kommer din respons sätta igång i mig?

Läsande och skrivande är också sådana samtal. Vi kan gå i dialog med människor på andra platser och från andra tider. En dikt kan vandra genom historien och alla reaktioner och responser bildar en kör. Läs en dikt av Sapfo och du kan nästan höra klangen av alla som läst dikten innan som i ett stort ekande valv.

Polyfoni

Poly betyder många och fon- handlar om ljud. Många ljud. Många toner. Vår värld består av många klanger. Våra samtal är som intrikata symfonier. Vi jobbar med harmoni och dissonans. Vi spelar i takt och ibland i otakt. Det blir en dans när det stämmer. Ibland snubblar vi.

Häng upp det!

Ett konkret tips är att hänga upp ny information på kända fakta. Koppla ord och uttryck till personer, platser, bilder, böcker, musik, känslor och andra ord. Sök kopplingarna aktivt. Arbeta som en detektiv och en poet. Undersök och fantisera. Inlärningen får näring av vetgirighet (viljan att lära sig) och skönhet. Skriv inte bara en rapport, måla ett konstverk också. Lär dig inte bara en läxa utan lev ett liv. Med språket och i språket.

Kunskapens ekosystem

Tänk på din kunskap som ett naturligt system, ett ekosystem. Tänk dig en skog eller en sjö. Saker hänger ihop. De är beroende av varandra. Ingen del är onödig. Allt har en roll. En sak ger näring åt en annan. Det ena är en grund för det andra. När du ägnar dig åt språket kan det inte vara bortkastat. Ett nytt ord eller en kulturell insikt kommer att hitta sin plats i helheten.

Varför läste jag Nya Testamentet? (ett exempel)

Okej. Det här blir ett ogenerat personligt exempel. Känn dig fri att strunta i det om det känns irrelevant. Jag vill försöka konkretisera från mitt eget liv.

Jag, en son till ateistiska socialister, hade ingen anledning som barn att läsa Bibeln.

Jag fick lite grundläggande bibelkunskap i grundskolan. Lärarna läste för oss ur Barnens bibel. Skolavslutningarna var i kyrkan. Grejer som

• Affärsmännen (månglarna) i templet

• Kasta inte första stenen

• Pontus Pilatus tvår sina händer

var kända för mig.

MEN

jag hade inget mer personligt intresse

FÖRRÄN

andra texter kittlade min nyfikenhet.

Fyra författare gjorde mig intresserad av Bibeln. Det var som jag minns Bob Dylan, Leonard Cohen, Joyce Carol Oates och Joseph Heller, samt en litteraturälskande engelsklärare.

Pappa hade en bok om Bob Dylans texter. Saker som “the first one now will later be last” och “let’s overturn these tables” påstods referera till passager i Bibeln. Leonard Cohen sjöng om “saw you bathing on the roof” och “ the sermon of the mount, that I don’t pretend to understand at all”.

Jesus liknelse om vingården, månglarna i templet, Batseba och bergspredikan. Tunga grejer! Och jag beundrade artisterna som skrev texterna.

Och så var det Torun, min fantastiska lärare i engelska. Hon hade doktorerat på (och träffat) den amerikanska författaren Joyce Carol Oates.

Jag minns när hon sa: “inget nytt under solen, alla skriver om samma saker, det är hur de skriver som gör skillnaden”.

I alla fall. Hon hade mig att läsa Hellers bok God knows, om Kung David och Batseba (en ganska ekivok historia) och Oates Son of the morning om en predikant i USA som tog bergspredikans uppmaningar att riva ögonen ur sig bokstavligen. Kalle i tonåren var fascinerad och förundrad. Vad är det här???

Så med hopp om att förstå dessa giganter lite bättre tog jag mig i sena tonåren till att läsa Nya Testamentet (och till viss del det gamla). Jag minns att jag fastnade särskilt för liknelserna i evangelierna. En känsla som dröjer sig kvar är också att den förenklade bild vi fick i skolan inte stämde med texternas komplexitet. Jag förstod långt ifrån allt och tröstade mig med att det gjorde ju inte Leonard Cohen heller. Läsningen gav ändå en grund till att förstå referenser till Bibeln i andra texter.

Så många saker har funnit sitt hem i denna grund, som i läsningen av Wisława Szymborska och Kjell Espmark, hos Søren Kirkegaard och Fjodor Dostojevskij, och i möten med människor av alla möjliga olika trosinriktningar. Jag blev inte troende men jag fick en viktig pusselbit för att gå i dialog med annan litteratur och med människor jag mött och möter.

Och för den pusselbiten tackar jag särskilt Bob Dylan och min lärare Torun.

Finns det någon slutsats?

Inte egentligen, tror jag. Så länge vi lever och lär kommer vi fortsätta göra nya kopplingar, möblera våra rum, finna sam- och motklang, dansa i takt och otakt, se våra inre och yttre ekosystem i en växling mellan balans och obalans. Att rör sig och är i förändring. Vi fortsätter bygga våra världar i enskildhet och tillsammans. Vi lyssnar och läser, vi talar och skriver - till exempel en kommentar på den här texten…

Och i vilket fall önskar jag dig en riktigt skön och avslappnad söndag!

/Kalle