Vad minns du egentligen?

Om minnet och vad man kommer ihåg. Två böcker, ett tal, en dikt och några minnesglimtar från mitt liv.

Minne, att komma ihåg, hågkomst, erinring, reminiscens

Jag kommer minnas lärarrummet på Aniaragymnasiet där jag jobbat i vår.

Jag läser en känd bok. Författaren är norsk och heter Karl Ove Knausgård. Boken heter Min kamp. Jag läser första delen (det finns sex). Bokserien är inspirerad av Marcel Prousts verk På spaning efter den tid som flytt. Den bokserien läste jag när min son var liten.

Båda mina föräldrar har läst alla delarna i Min kamp. Det har min bror också. De uppskattar den mycket. Jag har varit skeptisk. Tusentals sidor självbiografisk roman. (Är det värt det?) Den bygger på Knausgårds liv alltså. Den bygger på minnen, precis som Prousts monumentala verk (=storslagna verk).

Minnen alltså. Har du bra minne? Mitt minne är väldigt selektivt. Vissa saker minns jag mycket bra. Annat har jag väldigt svårt att komma ihåg. Jag undrar om minnen fungerar olika. Eller handlar det om att vissa för dagbok, antecknar och skriver ner allt i kalender. Jag skulle aldrig kunna skriva en självbiografisk bok på det sättet. Tiden blandas ihop.

Fast mitt senaste brev om lärare var självbiografiskt. Det är personer och händelser som stannat i mitt minne. Skulle du kunna skriva detaljerat om din barndom? Om din ungdom?

Det finns forskning som visar att minnet inte är pålitligt (har jag hört). Hjärnan kan ändra minnet. Vi berättar en berättelse för oss själva. Berättelsen kan ändras över tid. Det är lite som viskleken (när man skickar en mening från person till person och i slutet har meningen blivit en helt ny).

Mina föräldrar tog med oss på många paddelresor. Jag minns känslan av att det är trångt i kanoten. Känslan av att låta handen dra i det svala sjövattnet. Mest känslor och vaga bilder. Men jag minns tydligt en kväll och natt när det blåste hårt. Vi sökte skydd och sov i ett vindskydd. Pappa läste högt för mig och min bror, många många kapitel i en bok. Det var väldigt mysigt! Det minnet är klart och tydligt.

Minnen från barndomen kallar vi barndomsminnen. Har du något särskilt kärt minne från din barndom? Minns du i bilder, ljud, känselintryck, känslor eller stämningar?

Nu kanske sociala medier hjälper oss att minnas bättre. De kan fungera som en dagbok. När jag bodde i Gävle gick jag till ett speciellt café. De serverade italiensk espresso. Det var inte lika vanligt då. En gång hälsade min bror på. Jag hade ett fint foto där han dricker dubbel espresso. Men kopian är borta och även originalfilmen. Blir det lättare att bevara bilder när allt är digitalt?

Minnet är märkligt på ett annat sätt. En plats, en person eller en bok. Du har inte tänkt på det på många år. Sen händer något. Du kanske träffar någon som påminner dig, som väcker minnet till liv. Ett stycke musik förflyttar dig till en plats som du inte har tänkt på på många år. I På spaning efter den tid som flytt är det en speciell kaka, en madeleinekaka, som väcker huvudpersonens minnen. Det är kanske den mest berömda kakan i den europeiska litteraturen.

Jag ser en fluga promenera på fönstret. Det för mig tillbaka till sommarstugorna min familj hyrde på sommaren, när jag var barn. Röda väggar och vita knutar. Gamla buckliga fönsterrutor. Tapeter med småblommiga mönster. Min mamma jagade flugorna med flugsmällan.

I sommarstugan hade vi svartvit tv. En kväll sände de dokumentären om Woodstock-festivalen på svensk tv. Jag fascinerades av artisterna: Jimi Hendrix. Joan Baez. Bob Dylan. En tidig impuls till mitt livslånga musikintresse. Var förresten Dylan med på Woodstock eller minns jag fel?

Den första LP jag köpte för egna pengar var en liveskiva med Bob Marley: Babylon by bus. Pappa förklarade att jamaicanerna betraktade västvärlden som Bibelns Babylon. Flera år senare pratar jag med Gilles från Senegal på Tokalynga Teaterakademi. Han kallar också Europa för Babylon. Lite senare skrattar en sfi-elev från västafrika (jag kan inte erinra mig vilket land) när jag säger att livet i Babylon är hårt. Pappa brukade kolla på tv-programmet tropicopop med mycket karibisk musik. I skivsamlingen fanns flera plattor med Bob Marley. Han blev min första idol. Eller var det det svenska proggbandet Hoola Bandoola Band? Minnet sviker mig. Kronologin (=tidsordningen) är otydlig.

Så här håller minnet på. Det vandrar, trevar och irrar. En association leder till en annan. Vi kan vandra längs minnenas aveny. Mina minnen kopplas ofta till böcker, konst och musik. För nån annan kanske det är platser, mat eller människor. Vad väcker dina minnen till liv?

För mina föräldrar hängde musik och politik ihop. De tog med oss till ANC-galan 1985. Svenska artister samlade pengar till stöd för kampen mot apartheid i Sydafrika. Olof Palme höll tal. Det var mäktigt för 9-åriga Kalle. Jag drar mig till minnes att Imperiet med Joakim Thåström spelade också.

Visst minns jag en del när jag tänker på det. Dock skulle jag inte kunna skriva sex böcker baserade på mina minnen. Minnen tror jag är bra material för att träna språk. Det handlar om ditt liv. Att berätta om minnen är en viktig del av socialt småprat. Att lära sig de svenska orden för dina berättelser är en bra ingång. Träna dig gärna här. Skriv om ett minne i en kommentar så kan vi läsa tillsammans.

Jag vet inte hur minnesvärd den här texten var.
Något ord kanske poppar upp i minnet när du minst anar det.
Så småningom är allt man gjort ett minne blott. Domen över ens minne kallas eftermäle, som den här kända passagen i Den poetiska Eddan fångar så kärnfullt:

76. Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men eftermälet
aldrig dör
för envar, som ett gott har vunnit.

Fä = djur, fränder = vänner, skiljes du hädan = dör, envar = varje person. Du kan läsa hela dikten här.

Låt oss vinna något gott att se tillbaka på veckan som kommer. Och dela gärna med dig så kan vi lägga din berättelse till vårt kollektiva minne.

Jag skickar med sången Minns det som igår av artisten Anna Ternheim som du kan lyssna på här.

Ha nu en riktigt fin vecka och skapa några vackra minnen att glädja dig åt.

/Kalle