Att lägga ribban lagom högt

om amibitioner och prestationsångest

Så här mitt i juli får jag erkänna att amibitonerna är lite lägre. Jag jobbar en del men tempot på jobbet är lägre och jag känner inte samma krav att nå resultat. Samma här på Svenska med Kalle. Ambitionsnivån sjunker helt enklet på sommaren (även om det knappt märks att det är sommar).

Ambition är att vilja något, att ha ett driv framåt. Man vill jobba, åstadkomma saker och nå sina mål. En person som har ambitioner är ambitiös. Man kan också säga driven. Jobbar man dessutom effektivt mot tydliga mål kan man säga att man är målmedveten.

När man talar om att sätta mål använder man ibland uttrycket att lägga ribban. Man kan lägga ribban för högt, för lågt eller lagom högt. Metaforen kommer från höjdhoppning. Pinnen man hoppar över kallas en ribba. Lägger du ribban lågt är det lätt att hoppa över. Det kräver ingen ansträngning. Du har för låg ambition, är rentav oambitiös. Lägger du ribban för högt är du visserligen ambitiös men du sätter ett mål som du omöjligt kan uppnå.

Den som tror sig kunna klara vad som helst kan man säga har hybris. Det är ett gammalt grekiskt ord som handlar om att sätta sig upp mot gudarna, att tro att man kan sätta sig mot gudarnas vilja och göra vad man vill. I modern tid använder vi det ofta som ett uttryck för någon som tror att de kan klara vad som helst.

Det är ofta bra att ha höga ambitioner men det kan vara riskabelt också. Den som alltid sätter ribban högt och har ambitiösa mål kan arbeta väldigt hårt för att nå dem. Om man aldrig vilar kan man bli utmattad. Man kan bli utbränd. Man kan gå in i väggen. Jag har ingen statistik men känslan är att sjukskrivningar för stress och utmattningsdepression är höga. Det drabbar vissa stressiga yrken särskilt mycket också.

När man gör resultat och uppnår mål så presterar man. Ens resultat eller måluppfyllelse är ens prestation. Den som är rädd för att misslyckas kan få prestationsångest. Det är en stark oro kring att inte prestera tillräckligt bra eller att inte ha det som krävs. Det kan hända när du får ett viktigt uppdrag på jobbet eller uppgifter som du inte har gjort tidigare och inte tror att du kan klara av.

En mer generaliserad form av presationsångest är det som kallas “imposter syndrome” på engelska. Det svenska ordet är bluffsyndrom (att känna sig som en bluff) men jag hör svenskar använda det engelska ordet mer. Ordet bluffsyndrom var helt ärligt nytt för mig nu när jag googlade. Det innebär att man tror att man kan bli avslöjad när som helst. Man tänker att man är en bluff, inte är kvalificerad för jobbet och snart kommer bli avslöjad. Ett konkret exempel kan vara en lärare som inte tror att hen kan sitt ämne. Snart kommer elever eller kollegor upptäcka att personen inte kan jobbet, tänker hen. Sådana tankar kan leda till oro och ångest.

Det här relaterar förstås till att lära sig ett språk också. Det gäller att lägga ribban lagom högt och ha realistiska förväntningar på sig själv. Det gäller att inse sina begränsningar och inte få hybris. Det kan leda till självkritik och en känsla av misslyckande som sänker en. Man kan inte lära sig allt på en gång. Det måste få ta tid. Det är bra att vara ambitiös och målmedveten men samtidigt förstå att man bara är människa. Man är ingen maskin eller dator som kan processa information 24 timmar om dygnet utan vila.

Dessutom är det mitt i juli och alla som kan förtjänar att ta det lite lugnt. Starkt jobbat om du har läst den här texten. Du har förmodligen studerat tillräckligt för idag. Jag tänkte också ta det lite lugnt och runda av texten här. Tänker att det är en lagom ambition. Förhoppningsvis hittade du några ord och uttryck som var nya för dig. Jag vill förstås gärna höra dina tankar om ämnet också. Hur är du som person till exempel? Har du lagom förväntningar på dig själv. Är du för tillbakalutad och tar det lugnt? Eller är du överambitiös och pressar dig för hårt? Hur ser du på stress som fenomen i vår samtid? Det finns många saker att diskutera här. Kommentarsfältet är ditt kära läsare.

Och ha en riktigt go och avslappnad sommar med lagom låga ambitioner.

/Kalle