Jag är helt galen. Jag är en översättare och tolk... Jag arbetar med ryska, polska och tyska och mitt modersmål är engelska. Men jag lär mig också aktivt svenska, turkiska, ungerska, grekiska och japanska. Jag talar redan de flesta av de romantiska språken och lite danska. Men det är aldrig tillräckligt att bara kunna några fraser på vart och ett av dessa språk. Jag strävar efter perfektion. Jag blir besviken när jag inte kan tala svenska som Kalle eller japanska som Yuko. Det här är inte produktiva förväntningar. Även om jag vann på lotto skulle jag inte kunna tala alla dessa språk till perfektion. För andra människor är ett misstag som jag gör bara ett misstag, men jag tycker att det var en förödmjukande faux-pas. Å andra sidan håller språkinlärningen mitt sinne mycket vasst. Min mamma dog av Alzheimers, så jag vill undvika det ödet och hålla mitt sinne mycket alert. Och vissa dagar säger jag bara: "Ingen svenska i dag, bara turkiska och så vidare."
Det finns också uttrycket "sikta mot stjärnorna så kommer du i alla fall till grantopparna" och även "hellre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge". Båda verkar passa rätt bra till din ambitiösa filosofi. Låter som du har kul också!
Jag var okså perfektionist. En dag jag träffade en man som sa jag inte pratade så bra Svenska, det var rapportmärke 5.5. Men Jag tänkte det var inte så daligt, jag startade med 0,0. 😂
Jag är någon som alltid lägger ribban för högt. Jag vill nå så mycket under en dag men när dagen ta slut har jag inte fått hälften av det som jag vill göra. Det här gör bara mig mår dåligt som om jag har svikit andra och mig själv. Sen mår jag osäker. Nyligen har jag försökt att sänka mina förväntningar av mig själv för att bli mer realistisk. När jag kan klara av alla mål jag sätter för en dag då bygger det mitt självförtroende till och med om jag har färre mål. Planering är ett bra verktyg för det här. Jag kan skriva ner alla saker jag behöver göra, prioritera de som är viktigaste och se hur mycket framsteg jag gjort vid slutet på dagen.
I alla fall, tack för en sådan relevant artikel! Jag är ny till din gemenskap men jag har älskat att titta på dina videor och läsa dina artiklar. Jag tror att din innehåll ska vara jättebra för min svenska inlärning.
Tack för din kommentar. Jag tror det här med lagom förväntningar, planering och prioritering är något många av oss brottas med genom hela livet. Det låter som du har hittar några bra strategier.
Välkommen hit och kolla gärna igenom gamla texter på Substackens "hemsida". Där finns arkiv för alla söndagsbrev.
Jag är helt galen. Jag är en översättare och tolk... Jag arbetar med ryska, polska och tyska och mitt modersmål är engelska. Men jag lär mig också aktivt svenska, turkiska, ungerska, grekiska och japanska. Jag talar redan de flesta av de romantiska språken och lite danska. Men det är aldrig tillräckligt att bara kunna några fraser på vart och ett av dessa språk. Jag strävar efter perfektion. Jag blir besviken när jag inte kan tala svenska som Kalle eller japanska som Yuko. Det här är inte produktiva förväntningar. Även om jag vann på lotto skulle jag inte kunna tala alla dessa språk till perfektion. För andra människor är ett misstag som jag gör bara ett misstag, men jag tycker att det var en förödmjukande faux-pas. Å andra sidan håller språkinlärningen mitt sinne mycket vasst. Min mamma dog av Alzheimers, så jag vill undvika det ödet och hålla mitt sinne mycket alert. Och vissa dagar säger jag bara: "Ingen svenska i dag, bara turkiska och så vidare."
Det finns också uttrycket "sikta mot stjärnorna så kommer du i alla fall till grantopparna" och även "hellre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge". Båda verkar passa rätt bra till din ambitiösa filosofi. Låter som du har kul också!
Jag var okså perfektionist. En dag jag träffade en man som sa jag inte pratade så bra Svenska, det var rapportmärke 5.5. Men Jag tänkte det var inte så daligt, jag startade med 0,0. 😂
5,5 låter mer än godkänt :-)
Jag är någon som alltid lägger ribban för högt. Jag vill nå så mycket under en dag men när dagen ta slut har jag inte fått hälften av det som jag vill göra. Det här gör bara mig mår dåligt som om jag har svikit andra och mig själv. Sen mår jag osäker. Nyligen har jag försökt att sänka mina förväntningar av mig själv för att bli mer realistisk. När jag kan klara av alla mål jag sätter för en dag då bygger det mitt självförtroende till och med om jag har färre mål. Planering är ett bra verktyg för det här. Jag kan skriva ner alla saker jag behöver göra, prioritera de som är viktigaste och se hur mycket framsteg jag gjort vid slutet på dagen.
I alla fall, tack för en sådan relevant artikel! Jag är ny till din gemenskap men jag har älskat att titta på dina videor och läsa dina artiklar. Jag tror att din innehåll ska vara jättebra för min svenska inlärning.
Tack för din kommentar. Jag tror det här med lagom förväntningar, planering och prioritering är något många av oss brottas med genom hela livet. Det låter som du har hittar några bra strategier.
Välkommen hit och kolla gärna igenom gamla texter på Substackens "hemsida". Där finns arkiv för alla söndagsbrev.
Jag tror att jag lägger ribban för lågt för jag är för lat 😅.