Det är viktigare att lyssna än att prata när man kommunicerar. Det är en tanke som ofta upprepas. Jag har sagt det många gånger. Anders sa det i liven senast. Det ligger mycket i det. Ingen uppskattar någon som bara pratar och pratar utan stopp. Men jag tror inte att lyssnandet är hela sanningen. Man behöver också bjuda på något för att kontakt ska uppstå.
Idag vill jag fundera mer på det här med att skapa kontakt. Vad är det som gör att det tar stopp i ett möte. Vad kan ge en ny kontakt fart? Jag tror man behöver visa sig själv eller visa något som den andra kan svara på. Det är inget fel på småprat, kallprat, ytligt prat eller vad man vill kalla det. Det kan fylla en social funktion att prata om generella saker. Förr eller senare räcker det inte till. Antingen tar samtalet slut eller så hittar man något mer substantiellt att prata om.
Jag tror man kan leta efter det där lilla extra. Eller egentligen i plural. De där små extra sakerna. I samtal kan man pröva att lägga till lite extra information, berätta en liten berättelse eller uttrycka en åsikt om något.
Här kan jag tänka mig två invändningar:
Det här är väl självklart. Det är ju det som samtal handlar om. Absolut, men jag tycker ändå att många kontaktförsök dör när de vanliga fraserna och ämnena tar slut. Jag tror vi kan vara mer kreativa med våra samtal, i fler situationer.
Det här verkar ju väldigt konstgjort. Ska man hålla på och övertänka alla samtal. Antingen funkar det väl att prata med någon eller så funkar det inte. Jag tror det finns lägen när man vill få nya kontakter eller bättre kontakt med människor omkring en och att det inte fungerar av sig själv. Många verkar tycka det är svårt att få kontakt med svenskar. Då kanske man behöver testa nya sätt att få kontakt.
Min känsla är att vi kan få fler möten och bättre möten med en större variation av personer om vi är kreativa och anstränger oss.
Min egen praktik
På sfi får man chansen att träna med en massa olika människor. Folk kommer från olika håll och talar olika bra svenska. De senaste åren har jag breddat grupperna jag jobbar med. Jag träffar gymnasieungdomar, män och kvinnor i olika utsatta situationer, all personal som jobbar med dem, arbetssökande med olika bakgrunder samt personer i olika nätverk från olika branscher och företag. Jag får många chanser att öva mig på samtal med vitt skilda människor (=mycket olika).
En kommentar från konsten
Romanförfattare och poeter arbetar med detaljer och konkretion. De beskriver inte en person i allmänhet. De beskriver specifikt. De skriver inte om någon plats och någon tid utan om bestämda platser och tider. De jobbar med detaljer och nyanser. De väljer material, bilder och exempel som ger tydliga bilder och för tanken vidare.
Ta ett enkelt exempel som land. Att säga “jag kommer från Indien/USA/Ryssland/Kina” säger väldigt lite. Till och med ett litet land som Sverige innehåller en mångfald. Ytterst få romaner skulle nöja sig med en karaktär “från Sverige”. Karaktären skulle få en specifik födelse- och uppväxtort. Kanske flyttar personen. Kanske rör sig personen mellan flera platser.
Ditt liv är förmodligen lika spännande som en roman. I alla fall tror jag att ditt liv och din personlighet innehåller lika många nyanser som en romanfigur. Låt dina berättelser om dig själv spegla den mångfalden.
Så låt oss undersöka några idéer. Tanken är att bjuda på något mer åt lyssnaren. Ge lyssnaren något den kan bli nyfiken på och ställa mer frågor om. Ge det du säger konturer och detaljer. Ge lyssnaren mer material att associera vidare från och bli nyfiken på. Utgångspunkten här är när vi börjar samtal med en ny person som inte känner oss. Samma tankar kan användas när vi pratar med personer vi känner bättre.
Ge extra information
Jag kommer inte från Sverige. Jag kommer inte från Göteborg. Jag är uppvuxen i ett lugnt medelklassområde som heter Guldheden som ligger precis ovanför Sahlgrenska sjukhuset. Det bodde många läkare och annan sjukvårdspersonal i mitt kvarter och många kom från andra länder. Det var nära till naturen och som barn brukade vi leka i ett skogsområde som vi kallade dalen där vi lekte krig och byggde kojor.
Ser du att det finns mer för lyssnaren att svara på. Det går att känna igen sig eller hitta olikheter. Det går att associera till det egna uppväxtområdet och den egna barndomen. På ett sätt bryter det också stereotypen att “vara svensk” eller någon annan nationalitet.
Det där var förmodligen för mycket information att få in i ett svar direkt om någon frågor “var kommer du ifrån?”. Men man kan välja att lägga till något. Sedan kan man pytsa in (=lägga till lite grann) mer om samtalet fortsätter handla om ursprunget.
Tänk på samma sätt kring frågor om vad du gör, vad du studerar och vad du jobbar med. Det är lätt att bara ge en titel. Jag är lärare, civilingenjör, fritidsledare… Men du behöver inte stoppa där. Du kan lägga till
vilken kurs du studerar just nu och varför det är intressant.
ett speciellt projekt ni jobbar med på jobbet just nu.
någon specialkunskap från ditt jobb som folk inte känner till.
att du precis har bytt roll eller bransch och vad som är särskilt kul eller utmanande med det.
bara vad som helst som är positivt eller roligt med det du gör. I början av kontakter brukar det funka bäst med positiva bidrag (är min erfarenhet).
Det här är bara några förslag. Egentligen spelar det inte så stor roll. Släng in vad som helst som ger lyssnaren en bättre chans att bli intresserad. Jag brukar prata om följdfrågor i samtal. Följdfrågor är att be om mer detaljer och information. Genom att lägga till information gör du det lättare för den andra att ställa en följdfråga.
Berätta en berättelse
Ett exempel från min barndom. När jag var barn fanns fortfarande ören. Man kunde köpa godis för 5 och 10 ören. Jag minns hur man ofta kunde hitta ett litet mynt på marken som någon tappat. Då sprang man till affären och köpte en pastill eller en kola.
Det är inte världens mest fascinerande historia. Men det kan få lyssnaren att associera till något som förändrats under den personens liv. Om du kommer från ett annat land och lyssnaren är svensk så kan en vardaglig detalj vara jätteintressant. Det som var normalt när du växte upp kan vara helt nytt för en annan person.
På samma sätt kan du berätta om
något roligt som hände tidigare på dagen. Det kan vara något roligt som en person har sagt eller gjort. Det kan vara något som gått lite snett (blivit fel). Bussen åkte fel, datorn dog, kaffet var slut på jobbet.
hur det gick till när du kom till Sverige första gången.
hur det gick till när du valde jobb eller utbildning.
när du träffade din partner första gången.
något roligt som dina barn har gjort.
Vad som passar beror på sammanhanget. Väldigt ofta går det att bidra med någon liten berättelse (vet du vad som hände på vägen hit…). Berättelser kan på ett enkelt sätt berätta mer om dig. Berättelser ger ofta den andra personen inspiration att berätta något tillbaka.
Dela med dig av en känsla eller åsikt
Vi har en massa känslor och åsikter kring saker. Vi kan pröva att bjuda mer frikostigt (= generöst) på dem. Känslor och åsikter skapar reaktioner som kan leda till djupare utbyten. Spontant skulle jag säga att Sverige var ett bättre land när jag var barn. Det fanns förstås problem men jag tycker att ett ganska tryggt socialdemokratiskt samhälle var bättre än den marknadsliberala högerpolitik, med allt mer främlingsfientliga inslag, vi har idag.
Visst gav det plötsligt saker att diskutera. Vi kan vara överens eller oense. Om du inte har bott i Sverige så länge kanske det finns något att vara nyfiken på. Du kan fråga vidare om hur jag upplever skillnaden mellan då och nu.
(Kanske har du hört att man inte ska prata om politik i Sverige. Det går bra i en massa sammanhang. Man får pröva sig fram. Ibland blir det kanske fel. Det måste inte vara hela världen. Har du annan bakgrund har du dessutom “rätt” att tycka saker är konstiga eller intressanta. Det är normalt att jämföra med sitt eget land och reagera på vissa saker).
Huvudpoängen var inte politik. Det finns ofta en massa saker att ha känslor och åsikter kring. Vad god maten var på det här stället? Vilken fin inredning det var här. Vilken snygg kjol du har! Wow, vilket intressant arbete. Det låter som du har jätteroligt på jobbet. Aha, du kommer från Malmö, jag har inte haft möjlighet att besöka staden än, men jag har hört att det är jättefint.
Det är måhända (=kanske) sant att svenskar är försiktiga i sina känslomässiga uttryck. Jag upplever ofta obefintlig respons från folk från andra länder också. Man kanske inte förstår poängen med det den andra säger. Man kanske är blyg i sammanhanget. Självklart ska man inte fejka känslor men det kan ge liv till samtalet om man anstränger sig lite. Det är inget fel att visa tydlig entusiasm över det den andra berättar
Och sen tycker jag att att vi borde våga uttrycka åsikter oftare. I en helt ny kontakt kanske positiva omdömen fungerar bättre. Att våga vara kritisk är ofta det som sätter igång samtal. Jag gissar att det beror på hur man gör det. Det kan vara ett ämne för en annan text eller live.
I våra känslor och åsikter visar vi vilka vi är. Vi blir tydligare som personer. Det ger också öppningar för djupare möten och samtal. Har du några erfarenheter att dela med dig av kring detta?
Att pröva sig fram och reflektera
Jag tror inte på metoder, enkla tips och tekniker. Jag tror inte att det finns ett sätt att skapa bra möten. Jag tror inte det finns en metod för att få kontakt med folk eller nätverka. Jag tror man kan göra på olika sätt. Jag tror också att olika sätt passar i olika situationer. Och olika sätt passar olika personer. Men man kan pröva sig fram, dela med sig av sina tankar och erfarenheter och reflektera tillsammans.
Gör gärna det!
Och hoppas kommande veckan bjuder på ett inspirerande möte med en ny person!
/Kalle
Jag tror att det gäller att bestämma om man vill antigen passa in eller vara sig själv i samtalet först. När jag ville bara vissa delar av mig själv som skulle relatera med lyssnaren så frågade jag först. Nuförtiden avslöjar jag detaljer med frikost.