Jag tror att det gäller att bestämma om man vill antigen passa in eller vara sig själv i samtalet först. När jag ville bara vissa delar av mig själv som skulle relatera med lyssnaren så frågade jag först. Nuförtiden avslöjar jag detaljer med frikost.
En liten språkgrej: "avslöjar jag frikostigt detaljer."
Jag tänker att man kan vara sig själv och ändå anpassa sig till mottagaren. Jag känner mig som alldeles för mångfaldig för att kunna dela med mig av allt i en situation eller ett möte. Då blir det ett val, en slags kurering, av vad jag tar fram i det mötet. Sen kan det förstås bli en överdriven anpassning om man tänker jättemycket på vad man säger eller hur.
I många möten, inte minst med folk som är nya i Sverige, känner jag att jag får för lite att gå på. Efter ett introducerande samtal vet jag ingenting om personen som jag kan spinna vidare på. Liknande är det med många kontakter på sociala medier. Det går ofta att smuggla med något lite mer personligt som går att bygga vidare ett samtal på.
Det kan vara så enkelt som att en person skrev att han tränade för maraton. Då gick det att prata lite om löpning.
Jag förstår det du säger. Alla vi är tillräckligt mångfaldiga att göra detsamma. Det tar lite självmedvetenhet, empati, och tålamod. Kanske social talang?
Jag tror att det gäller att bestämma om man vill antigen passa in eller vara sig själv i samtalet först. När jag ville bara vissa delar av mig själv som skulle relatera med lyssnaren så frågade jag först. Nuförtiden avslöjar jag detaljer med frikost.
En liten språkgrej: "avslöjar jag frikostigt detaljer."
Jag tänker att man kan vara sig själv och ändå anpassa sig till mottagaren. Jag känner mig som alldeles för mångfaldig för att kunna dela med mig av allt i en situation eller ett möte. Då blir det ett val, en slags kurering, av vad jag tar fram i det mötet. Sen kan det förstås bli en överdriven anpassning om man tänker jättemycket på vad man säger eller hur.
I många möten, inte minst med folk som är nya i Sverige, känner jag att jag får för lite att gå på. Efter ett introducerande samtal vet jag ingenting om personen som jag kan spinna vidare på. Liknande är det med många kontakter på sociala medier. Det går ofta att smuggla med något lite mer personligt som går att bygga vidare ett samtal på.
Det kan vara så enkelt som att en person skrev att han tränade för maraton. Då gick det att prata lite om löpning.
Jag förstår det du säger. Alla vi är tillräckligt mångfaldiga att göra detsamma. Det tar lite självmedvetenhet, empati, och tålamod. Kanske social talang?