Det här är inte ett boktips
Att prata om böcker och läsupplevelser. 3 böcker som påverkat mig och några frågor för att träna på att prata om böcker.
Att prata om böcker man har läst är ett bra samtalsämne. Många läser böcker under sommaren, när de är lediga. Har du någon särskild bok du vill läsa i sommar?
Vissa böcker stannar i minnet. De blir en del av dig. Känslorna de väckte. Berättelserna. En speciell mening.
Vissa böcker förändrar dig för livet.
Här ska jag skriva om tre böcker/författare som är speciella för mig. Det är inte tänkt som tips. Tipset är att berätta själv. Vad läser du nu? Vad läste du som ung? Finns det en författare eller bok som har berört dig extra mycket?
Ägget
När jag var barn läste jag Ägget av Lennart Helsing och Fibben Hald. Det är en existentiell barnbok. En fågel lägger ett ägg och flyger sedan bort (ingen vet vart). Ägget kläcks och fågeln börjar utvecklas. Den får ben och vingar. Den funderar hur den ska bli. Ska den ha glasögon? Vilka kläder ska den ha? Ska den ha två eller fyra ben? Den prövar och funderar.
Till sist har ägget utvecklats till en färdig fågel som ser likadan ut som fågeln i början av boken. Den nya fågeln lägger ett ägg och sedan flyger den bort (ingen vet vart).
Den vuxna fågeln på bilden ser ganska sorgsen ut. Jag minns att berättelsen och bilderna skapade en speciell stämning. Filosofin i boken passar ganska bra med hur jag fortsatt tänka som vuxen. Vi föds och försöker bli någonting, hitta oss själva, hitta en mening. Så småningom flyger vi bort. Vi lämnar kvar någon eller något som fortsätter processen. Det är oklart om det finns ett speciellt mål med det hela.
Öijer
Bruno K. Öijer är den första poet jag byggde en egen relation till. Jag berördes av hans samtidigt kaxiga och melankoliska poesi. Han är en romantisk och anarkistisk poet. Han är mot etablissemanget. En perfekt poet för någon i sena tonåren, som dras till revolt.
Jag fick hand samlade dikter av mina föräldrar 1995. Jag fascinerades av dikterna i versaler i Anarkismens sång. Jag tjusades av mystiken i Medan giftet verkar. Många unga känner att det måste finnas något mer. Det här kan inte vara allt. Öijer reser i sina dikter till andra världar. Han ser genom vardagens banalitet. Han avtäcker människans tragedi och pekar samtidigt på ett alternativ. Det där talade till mig.
Allt det här kan ju låta högstämt och pretentiöst. Men jag läser med jämna mellanrum om hans dikter. I vardagen bombarderas vi av reklam och ytliga inlägg i sociala medier. Då är det skönt med en urban magiker och schaman som försvarar det mänskliga. Han är i slutändan en humanist.
Proust
Jag nämnde Marcel Proust i förra brevet va? Hans På spaning efter den tid som flytt var en omvälvande läsupplevelse. Proust är uppmärksam på detaljer. Han noterar och beskriver, både det inte och det yttre livet. Han fångar relationer, status och samhällsklasser. Han känner människans längtan och begär. Vi drömmer om att se eller uppleva något. Det kan vara en kyss eller ett konstverk. När det förverkligas, blir vi besvikna. Verkligheten når aldrig upp till våra förväntningar på den. Livet är ständig frustration. I vårt minne har upplevelserna ändå ett värde. Som jag förstått det var Proust inspirerad av filosofen Schopenhauer.
Prousts hyperkänslighet för detaljer gjorde något med mig. Jag blev mer känslig för nyanser av att läsa honom. Det gäller både människor och annat. Människors röster, gester och hållning fascinerar mig. Uttryck för status och identitet är intressanta att observera:
Affärsutvecklarens avslappnade självsäkerhet på nätverksträffen. Alkisen som blandar pärondryck light i sin flaska med brännvin på Järntorget kring lunchtid. Olika aspekter av att vara människa.
Är inte läsandets gåva att sätt oss i kontakt med olika sätt att vara människa? Wole Soyinkas far som vårdar sina rosenträdgård i självbiografin Aké. Den livströtta dirigenten i Kjell Westös Tritonus. Birgitta Lillpers möte med vårdpersonal under sin cancerbehandling i diktsamlingen Anteckningar om hö.
Vilka vänner från litteraturen bär du med dig? Jag vill gärna höra (på den svenska du behärskar just nu).
Att läsa är en övning i att lyssna. Att läsa är en övning i att vara uppmärksam. Att mina föräldrar visade mig litteraturens gåva är jag oerhört tacksam över. Fortfarande är böcker vi läser återkommande i våra samtal.
Läsande är ett samtal i tre moment. Jag läser i dialog med texten (författaren), med mig själv och mina reaktioner på det jag läser samt med andra som jag samtalar med. Läsandet är både introvert och socialt. Jag har min privata upplevelse men kan också dela mina upplevelser med andra.
En särskild form av socialt läsande är att läsa en bok högt för/tillsammans med någon annan. Då kan man diskutera läsupplevelsen i realtid så att säga. Sen finns det texter som man ytterst sällan får tillfälle att prata med någon annan om. Jag har plöjt över 5000 sidor av poeten Johan Jönson men aldrig pratat med någon annan som har läst en hel bok av honom. Den upplevelsen har jag för mig själv (så här långt).
I sommar har jag vissa läsplaner. Jag har börjat på på Johannes Anyurus senaste bok Ixelles. Den verkar väldigt lovande. Jag har också börjat på del 2 av Min kamp av Karl Ove Knausgård. Sen har jag en lös plan att läsa något av Dostojevskij. Får se om det blir av.
Har du nån författare du vill läsa?
Det var allt för den här texten. Hoppas vi kan snacka läsning på ett eller annat sätt under sommaren. Och hoppas att du gillade att läsa den här texten. Gå gärna i dialog med den. Vi hörs nästa vecka!
/Kalle
Du är min Yoda-mästare bland andra svenska lärare.:)
en bok som verkligen fastnar för mig är White Oleander av Janet Finch. Den handlar om en mycket ung flicka i fosterhemssystemet i Amerika och alla omständigheter (för det mesta dåliga) hon var tvungen att anpassa sig till. Det gjorde mig väldigt tacksam för min relativa stabilitet
födelsefamilj och att aldrig ta vänlighet eller grundläggande anständighet för givet.