En simtur

om en fin eftermiddag och en simtur med mor min.

- Ska vi inte ta ett bad i sjön?

Jag frågar mamma som är badsugen.

- Ok, jag ringer Bosse och frågar om vi kan parkera hos honom.

Bosse är inte hemma så det går bra att parkera hos honom. Vi samlar ihop badkläder och handdukar och hoppar in i bilen. Jag kör, backar ut från tomten och rullar ner för backen. Tar vänster in på den lilla grusvägen som går mot sjön.

Vi passerar den lilla tjärnen som ligger på vänster sida och med hus på höger sida om oss. I andra änden ligger Bosses hus.

- Det är lika bra att du backar in nu, säger mamma. Jag backar in på ytan framför garaget bredvid en låg stenmur.

- Här brukar det ligga huggormar.

- Har du sett dem själv eller har Bosse berättat?

- Jo, jag har sett dem själv. De trivs här bland stenarna.

Det har börjat regna lite och jag byter om till badbyxor bakom bildörren. Jag lägger kläderna i bilen. Mamma har bytt om hemma och dragit en enkel klänning över baddräkten.

Vi tar den lilla stigen genom gräset ner till bryggan.

- Akta dig för tistlarna. Taggiga tistlar växer mitt på stigen.

Nära bryggan är marken sank. Vi kliver på en liten bräda för att komma ut på bryggan. Den sticker ut i sjön mellan två vassdungar. Vattenytan är spegelblank. Bredvid bryggan glider några skräddare (en vatteninsekt) fram på vattnet. En koltrast sjunger i skogen bredvid. Sjön omges av träd, mest björkar och några barrträd. Längre bort sticker fler bryggor som hör till andra hus ut i vattnet. Just nu är det bara vi vid sjön.

- Bosse sa att vi ska vara försiktig med stegen. Den är lite skranglig.

En liten stege av metall leder ner i vattnet från bryggan. Jag doppar tån i vattnet. Det är ganska kyligt. Min mor är modigare och är först i. Jag tar några andetag och tvekar. Sen hoppar jag efter.

Först kyler vattnet till mot huden men den vänjer sig snabbt.

- Så farligt kallt är det inte ändå.

- Nej, man vänjer sig fort.

Mamma ser glad ut när vi simmar utåt i den lilla tjärnen. Hon har alltid älskat att simma. Hon lärde sig när hon var fem år. Simskolan var i en havsvik in till Uleåborg där hon växte upp. Utanför Oulo (som det heter på finska) ligger bottenviken. Mamma simmade även i Ule älv som rinner genom staden, även på vintern. Det fanns en liten stuga man kunde värma sig i. Och så i sjöarna man lätt kunde cykla till.

- Få inte hjärtattack nu. Jag vet inte hur man livräddar.

Mamma skrattar. Vi sträcker ut simtagen. Ligger och flyter. Trampar vatten. Insjövattnet är mjukt och lent mot huden.

Hon går först upp. Jag ligger i lite till. Så skönt att omslutas av vattnet. Kroppen känns lätt och fri.

- Du kan bada mer om du vill. Jag kan vänta.

- Nä, jag är nog färdig jag med.

Jag klättrar upp på bryggan. Det nedersta steget på stegen är ostadigt. Det var nog det Bosse menade.

Jag virar handduken om kroppen och får av mig badbyxorna under. Sträcker på mig och känner vattendropparna kyla mot huden i luften.

Vi går tillbaka mot bilen. Slänger de blöta badkläderna i baksätet. Jag bryr mig inte om att byta om. Jag sätter mig bakom ratten och trycker ner kopplingen. Kör barfota. Svänger ut på vägen.

Kroppen känns lugn och harmonisk efter badet. Vi glider hem på grusvägen och svänger upp för backen mot mina föräldrars hus.

- Det var skönt! Nu kan vi väl ta oss en öl till matlagningen?

- Ja, det låter gott!

---

Det här hände för några dagar sen. Ett minne jag tar med mig från sommaren. Välkommen att skriva om ditt sommarminne. Testa att ta med dialog. Då kan du träna på talspråk medan du skriver. Jag tycker det känns annorlunda att skriva en replik, jämfört med berättande prosa. Det känns som jag säger replikerna tyst i mitt huvud när jag skriver det. Håller du med?

Hoppas du har en fin sommar och kan göra något skönt och avkopplande du med.

Vi ses nästa vecka!

/Kalle