Det är nog sorgligt att simning inte är en del av Egyptens kultur. Tyvärr var jag inte sugen på att lära mig, erkänner jag. 2014 var jag 27 år gammal och då blev jag anställd i en annan stad. Staden jag flyttade till är kuststad. Där hade jag en chans att lära mig att simma med hjälp av min vän som är tandläkare. Han är så snäll och han försökte att lära mig. Jag lyckades att lägga mig på rygg på vattenytan och det var ett djärvt försök. Åtminston blev jag inte rädd av vatten som förut. Försätter jag att lära mig skulle jag kunna simma nu och det gorde jag inte, tyvärr. Jag reste till ett annat land och lämnade havet. Sen dess försökte jag inte att simma.
Hej Kalle! Vad fint det var att läsa ditt nyhetsbrev! Det kändes precis som att läsa en bok. Sista gången jag simmade med min mor måste ha varit för över 10 år sen i medelhavet. Jag är säkert att det känns annorlunda att simma här men jag har inte testat än (trots jag tog med mig simmdräkt när jag flyttade, man vet aldrig).
Innan jag börjar med mitt sommarminne vill jag berätta att min mamma har panik för ormar därför att hon blev bitten av en huggorm medan hon var i skogen och plockade bär när hon var liten. För den anledningen fick jag aldrig ha en egen orm när jag var tonåring.
Mitt sommarminne handlar om en resa jag gjorde med min sambo, Verónica, och våran son, Alejandro. Det var år 2019 och vi reste till en liten ö, den har bara 29km2, som tillhör Kanarieöarnas skärgård och kallas för "La Graciosa", Den Roliga på svenska, men Den Söta är en rättare idiomatisk översättning.
Då var Alejandro 7 år och var lite rädd för vattnet och allt som fanns under vattenytan, igentligen var han rädd för nästan allt som fanns utomhus.
- Kom Alejandro, följ med mig, sade jag till honom.
- Nej pappa, jag vill hellre stanna vid mamma och fortsätta leka med mina leksaker, svarade han.
- Var inte rädd och gå in i vattnet med pappa, sade hon till honom.
Han tvekade en stund men sedan tog han hårt i min hand och följde med mig in i vattnet.
Det var en sandstrand med kristallklart vatten så man kunde se massor av små fiskar som simmade i bottnet.
När vi hade gått några steg och vattnet täckte oss till midjan på mig och bröstet på Alejandro, blev han lite nervös.
- Pappa, jag vill ut ur vattnet, jag vill gå till mamma.
- Varför det, frågade jag.
- Det finns massor av fiskar som simmar mot mig, svarade han.
- Ta det lungt, sade jag. Det är ingen fara, det är bara små fiskar, det kommer inte att hända något illa.
Då gav jag honom dykglasögorna och hjälpte honom att sätta på sig dem, men det hjälpte inte mycket, tvärt om, det skrämde honom mer eftersom nu såg han tydlgare allt som fanns, och rörde sig, under vattnet och vid bottnet.
- Jag vill med mamma skrek han medan han tog sig loss av min hand och sprang ut ur vattnet, man kan säga att han nästan flög till sanden.
Veronica gapskrattade och jag med.
- Kom hit lilla fegis sade jag till honom medan jag sträckte handen mot honom. Men han vägrade och satt sig fast i Veronicas armar.
- Om det är din vilja så får jag simma själv och verkade ledsen, jag skämtade, men det funkade inte, han struntade på mig och började leka med sina saker.
Jag satt på mig dykglasögorna och simmade en lång stund och njöt av allt jag såg under vattenytan.
Tack som vanligt Kalle för en till intressant uppdrag.
Fin historia. Tror alla som har varit med barn på stranden kan känna igen sig :-)
Kul att du testade repliker. Visst är det ett roligt sätt att skriva på?
Jag tänkte rätta några uttryck:
rättare --> mer korrekt (eller bara "mer idiomatisk")
"gå in i vattnet" säger vi inte. Jag tror bara jag skulle säga "bada". Eller kanske "var inte rädd att gå med pappa och känna på vattnet" eller "ta ett dopp med pappa". Sen säger vi inte "gå ut ur vattnet" utan "gå upp ur / sprang upp ur"
tog sig loss av min hand --> tog sig loss ur mitt grepp (fast det låter kanske lite hårt) / släppte min hand. Också: "gjorde sig fri fån min hand". Det finns många uttryck förstås som man kan välja beroende på exakt känsla man vill åt.
"satt sig fast i Veronicas armar" --> till exempel: "klamrade sig fast vid Veronica" / "gömde sig i Veronicas famn"
"om det är din vilja" låter formellt. Jag skulle nog säga: "om det är det du vill så får jag..."
verkade ledsen --> låtsades bli ledsen / spelade ledsen
struntade *i mig
Jag satte på mig...
Hoppas det uppskattas. Jag tänker att du vill utveckla ditt språk i detalj och därför rättade jag ganska noggrannt.
Hej och tack, Kalle. Det känns som att jag själv var med er:)) du har tagit uppmärksamhet på varje liten detalj
Tack! Kul att du ville vara med 😊. Det var roligt att försöka skriva en lite mer litterär text.
Jag tycker mycket om hur du skrev det här med dialog. Jag får nog försöka med det någon gång.
Det är kul att pröva! Inte så ofta man gör det om man inte är författare.
Det är nog sorgligt att simning inte är en del av Egyptens kultur. Tyvärr var jag inte sugen på att lära mig, erkänner jag. 2014 var jag 27 år gammal och då blev jag anställd i en annan stad. Staden jag flyttade till är kuststad. Där hade jag en chans att lära mig att simma med hjälp av min vän som är tandläkare. Han är så snäll och han försökte att lära mig. Jag lyckades att lägga mig på rygg på vattenytan och det var ett djärvt försök. Åtminston blev jag inte rädd av vatten som förut. Försätter jag att lära mig skulle jag kunna simma nu och det gorde jag inte, tyvärr. Jag reste till ett annat land och lämnade havet. Sen dess försökte jag inte att simma.
Det är aldrig för sent. Det är en väldigt här känsla att glida genom vattnet. Jag rekommenderar det om du får chansen igen.
Hej Kalle! Vad fint det var att läsa ditt nyhetsbrev! Det kändes precis som att läsa en bok. Sista gången jag simmade med min mor måste ha varit för över 10 år sen i medelhavet. Jag är säkert att det känns annorlunda att simma här men jag har inte testat än (trots jag tog med mig simmdräkt när jag flyttade, man vet aldrig).
Kul! Jag försökte få till en mer litterär text. Roligt att det gick fram.
Du måste ta chansen att simma i Sverige. En något kyligare upplevelse än Medelhavet gissar jag :-D
Hejsan Kalle!
Innan jag börjar med mitt sommarminne vill jag berätta att min mamma har panik för ormar därför att hon blev bitten av en huggorm medan hon var i skogen och plockade bär när hon var liten. För den anledningen fick jag aldrig ha en egen orm när jag var tonåring.
Mitt sommarminne handlar om en resa jag gjorde med min sambo, Verónica, och våran son, Alejandro. Det var år 2019 och vi reste till en liten ö, den har bara 29km2, som tillhör Kanarieöarnas skärgård och kallas för "La Graciosa", Den Roliga på svenska, men Den Söta är en rättare idiomatisk översättning.
Då var Alejandro 7 år och var lite rädd för vattnet och allt som fanns under vattenytan, igentligen var han rädd för nästan allt som fanns utomhus.
- Kom Alejandro, följ med mig, sade jag till honom.
- Nej pappa, jag vill hellre stanna vid mamma och fortsätta leka med mina leksaker, svarade han.
- Var inte rädd och gå in i vattnet med pappa, sade hon till honom.
Han tvekade en stund men sedan tog han hårt i min hand och följde med mig in i vattnet.
Det var en sandstrand med kristallklart vatten så man kunde se massor av små fiskar som simmade i bottnet.
När vi hade gått några steg och vattnet täckte oss till midjan på mig och bröstet på Alejandro, blev han lite nervös.
- Pappa, jag vill ut ur vattnet, jag vill gå till mamma.
- Varför det, frågade jag.
- Det finns massor av fiskar som simmar mot mig, svarade han.
- Ta det lungt, sade jag. Det är ingen fara, det är bara små fiskar, det kommer inte att hända något illa.
Då gav jag honom dykglasögorna och hjälpte honom att sätta på sig dem, men det hjälpte inte mycket, tvärt om, det skrämde honom mer eftersom nu såg han tydlgare allt som fanns, och rörde sig, under vattnet och vid bottnet.
- Jag vill med mamma skrek han medan han tog sig loss av min hand och sprang ut ur vattnet, man kan säga att han nästan flög till sanden.
Veronica gapskrattade och jag med.
- Kom hit lilla fegis sade jag till honom medan jag sträckte handen mot honom. Men han vägrade och satt sig fast i Veronicas armar.
- Om det är din vilja så får jag simma själv och verkade ledsen, jag skämtade, men det funkade inte, han struntade på mig och började leka med sina saker.
Jag satt på mig dykglasögorna och simmade en lång stund och njöt av allt jag såg under vattenytan.
Tack som vanligt Kalle för en till intressant uppdrag.
Mvh,
Marcus.
Fin historia. Tror alla som har varit med barn på stranden kan känna igen sig :-)
Kul att du testade repliker. Visst är det ett roligt sätt att skriva på?
Jag tänkte rätta några uttryck:
rättare --> mer korrekt (eller bara "mer idiomatisk")
"gå in i vattnet" säger vi inte. Jag tror bara jag skulle säga "bada". Eller kanske "var inte rädd att gå med pappa och känna på vattnet" eller "ta ett dopp med pappa". Sen säger vi inte "gå ut ur vattnet" utan "gå upp ur / sprang upp ur"
tog sig loss av min hand --> tog sig loss ur mitt grepp (fast det låter kanske lite hårt) / släppte min hand. Också: "gjorde sig fri fån min hand". Det finns många uttryck förstås som man kan välja beroende på exakt känsla man vill åt.
"satt sig fast i Veronicas armar" --> till exempel: "klamrade sig fast vid Veronica" / "gömde sig i Veronicas famn"
"om det är din vilja" låter formellt. Jag skulle nog säga: "om det är det du vill så får jag..."
verkade ledsen --> låtsades bli ledsen / spelade ledsen
struntade *i mig
Jag satte på mig...
Hoppas det uppskattas. Jag tänker att du vill utveckla ditt språk i detalj och därför rättade jag ganska noggrannt.
Tusen tack Kalle!
Jag tackar och uppskattar alla rättningar.
Ha en trevlig söndag!