Ett lyckat misslyckat läsprojekt

Om böcker jag har läst senaste tiden

Jag har läst mycket de senaste månaderna. Jag tänkte att jag kan berätta om böckerna med några reflektioner. Det blir inte tips på lättlästa böcker. Det blir mer exempel på hur man kan reflektera över läsning. Du är välkommen att kommentera mina tankar eller berätta om böcker du har läst.

En liten förändring

Innan vi börjar vill jag berätta om en liten förändring. Att skriva varje onsdag har inte funkat så bra. Kreativitet är konstigt. Ibland är det jättebra att ha en fast struktur. Att skriva brev inför varje söndag morgon är roligt. Att ha något färdigt till onsdag känns stressande. Så jag byter namn från Onsdagssnacks till Småsnacks och skickar ut ett extra mejl när det känns rätt. Vi får se om det blir ett roligare sätt att dela bonustips och korta texter.

Varför misslyckat?

Min plan för våren har varit att läsa aktuella svenska romaner. Jag har missat många omtalade böcker och vill uppdatera mig. Det finns också äldre böcker jag inte hunnit läsa. Men ag är för nyfiken för att bara läsa svenska böcker. Här tar jag upp en norsk och en dansk författare också. Senaste tiden har jag även läst boken Paradis av Abdulrazak Gurnah och Vegetarianen av Han Kang (båda väldigt bra). Det har blivit många svenska också, två berättar jag om här. Vi börjar med Lena Andersson.

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson

Den här boken är faktiskt ganska lättläst tror jag. Det kändes som språket var relativt enkelt. Ta en titt om du ser den och berätta vad du tycker.

Boken handlar om en kvinna som blir mycket förälskad i en man. Hon är poet och han är konstnär. Relationen blir direkt obalanserad. Berättelsen är berättad ur kvinnans perspektiv. Hon är närmast besatt av mannen. Han beter sig undvikande och avvisande. Man får tidigt känslan att han har en annan relation.

Ett sätt att tolka boken är att den handlar om kärlekens anatomi. Det är en psykologisk dissektion. Berättarjaget visar alla sina sidor, inte bara de smickrande. Hon förskönar inte. Hon visar upp hur hennes förälskelse nästan utvecklas till galenskap. Det är skickligt skrivet, ibland roligt och ibland sorgligt.

Boken blev uppmärksammad för att personerna kunde identifieras. Det blev lite av en skandal. Berättelsen baseras på en faktiskt kärlekshistoria mellan Lena Andersson och filmkonstnären Roy Andersson. Det verkar de flesta vara överens om. Folk hade olika åsikter om hur Lena berättade om karaktärerna. Vissa tyckte boken var oschysst mot Roy. Den manliga karaktären i boken är ganska osympatisk. Det är visserligen den kvinnliga huvudpersonen också.

Den här boken rekommenderar jag. Det är lite av en modern klassiker. Den är ganska kort och skildrar relationer och känslor på ett engagerande sätt. Den kvinnliga huvudpersonen förekommer i två böcker till. Dem planerar jag att läsa snart.

Egenmäktigt förfarande är en juridisk term. Det betyder ungefär att man utan tillåtelse använder någon annans saker.

Själens telegraf av Amanda Svensson

Den här boken var jag inte lika förtjust i. Jag känner dock folk som har uppskattat den väldigt mycket. Den skildrar en ung kvinnas upplevelser och utveckling. Boken utspelar sig i två tidsplan. I det ena är kvinnan fortfarande barn. I det andra är hon ung vuxen och tar sina första steg i vuxenlivet.

Huvudpersonen växer upp på en gård med sin mamma. Runt gården finns stora äppelodlingar. Mamman är speciell, kanske psykiskt sjuk, och ljuger vanemässigt. Hon hittar på berättelser om sig själv och sin identitet, även för dottern. Det blir förstås en otrygg och förvirrande spegel för flickan i romanen.

När vi får följa henne som ung vuxen har hon suttit inne på ungdomshem. Vi förstår att något hänt med gården och hon har skilts från mamman. Det handlar om det trevande sökandet efter en identitet. Mammans oärliga sidor går på sätt och vis i arv. Kanske är det ett av bokens teman. Jag tyckte inte det var så tydligt.

Själens telegraf är namnet på ett band som huvudpersonen spelar i. Populärkulturen och de unga musikerna gör att boken blir en ganska klassisk ungdomsskildring. Det är drömmar om att vara kreativ, få skapa och leva ett alternativt liv. Så småningom gör livets realiteter motstånd. Jag har läst starkare skildringar av det temat. Har du någon favoritbok på temat ungdom och uppväxt?

Det andra namnet av Jon Fosse

Det här var en riktigt spännande bok. Fosse är en norsk författare som fick nobelpriset 2023. Jag kände till att han skriver dramatik. Tydligen skriver han romaner och poesi också.

I Det andra namnet är en konstnär, en målare, huvudperson. Man kan säga att boken är en medvetandeström (stream of conciousness på engelska). Det är ett flöde av huvudpersonens upplevelser och tankar, uppblandat med samtal han har med andra. Huvudpersonens medvetande glider in i andras också. Han tänker på någon annan och det blir nästan som den andra personens upplevelse.

Det händer inte så mycket i boken. Mannen åker fram och tillbaka mellan sitt hus på landet och en mindre stad. Han träffar några personer, samtalar med dem och tänker tillbaka på sitt liv. Ändå blir det väldigt suggestivt. Man sugs in i textens flöde.

Det beror på hur texten är skriven. Dels jobbar Fosse mycket med upprepningar. Det blir både poetiskt och realistiskt. Våra tankar upprepar sig ofta. Dels innehåller texten inte några punkter. Det finns komman och frågetecken. Men det finns inga riktiga avslutade meningar. Det finns inte heller några kapitel. Texten flödar på. Det är svårt att veta var man ska ta paus.

För mig gav det här en väldigt speciellt läsupplevelse. Boken är del av en septologi. Den har alltså sju delar. Det andra namnet innehåller del ett och två. Den finns säkert översatt till många språk om du blir nyfiken på att läsa.

Det kändaste exemplet på en roman utan punkter är sista kapitlet i James Joyce Ulysses. Är det sista kapitlet? Jag tror det. Det är mot slutet i alla fall. I kapitlet dagdrömmer en kvinna i en medvetandeström som liknar hur Fosse skriver fram sin karaktärs upplevelser.

Om uträkning av omfång, del 1, av Solvej Balle

Det här är också en serie på sju romaner, en septologi. Det är också en mer utmanande bok. Det handlar om en kvinna som fastnat i tiden. Varje morgon när hon vaknar upp så är det samma datum, den 18 november. Det påminner om filmen Måndag hela veckan om du känner till den.

Boken beskriver det här som om det var ett faktum. Samtidigt försöker den inte skapa en strikt logik. Verkligheten är inte logisk i bokens universum. Vissa saker stannar kvar mellan dagarna. Andra saker återvänder till sin plats när ett nytt 18e november börjar.

Till att börja med bor författaren i samma hus som sin man. Varje morgon måste hon förklara att hon fastnat i tiden och att det är samma dag som igår. Mannen har dock inga minnen av gårdagen. För honom är det hela tiden den 18 november för första gången. Men huvudpersonen minns alla versioner av samma dag.

Hur ska man tolka en sådan bok? Jag vet inte än. Kanske vill jag inte tolka det alls. Ibland är det skönt att bara acceptera en alternativ värld som en bok presenterar. Jag gissar att det finns en filosofisk tanke bakom boken. Det är inte säkert att boken blir bättre av att fokusera på det. Det går också bara att läsa och se vad författaren gör med sina karaktärer. Jag är sugen på att läsa nästa del i alla fall.

Den här boken finns också översatt till många språk

Har du läst någon sådan bok som experimenterar med tiden?

Läsa för att diskutera

Självklart kan man läsa böcker på svenska för att träna språket. Man kan också läsa för att diskutera om böckerna, och om människor, och om livet. Då spelar det ingen roll vilket språk man läser på. Har vi läst samma bok på olika språk kan vi fortfarande diskutera temat, handlingen och karaktärerna.

Det kan också vara en bra övning att berätta om en bok du har läst. Försök att beskriva temat, bokens karaktärer, vad som händer i boken och din egen upplevelse av boken. Det kan vara bra både som tal- och skrivövning. Ta en fika med en kompis och prata om era favoritböcker på svenska. Det kan räcka med en kort presentation som övning.

Läsning som rörelse

Att läsa är en rörelse från det inre till det yttre och vice versa. Din värld samtalar med bokens värld och sedan kan samtalet fortsätta ut i världen med andra läsare. Det behöver förstås inte vara böcker. Det kan vara filmer, konst eller musik. Konsten ger oss chansen att skapa en dialog mellan den inre världen, den yttre och med varandra. Ta den chansen på ditt sätt! Det är också ett sätt att ge språket plats i livet.

Med det önskar jag dig en litterär söndag!

/Kalle