Ha tålamod
att acceptera att det tar tid och vara uppmärksam
Jag tänker att vi behöver fylla på med tålamod. Jag skrev om tålamod här för ett och ett halvt år sedan. Jag tror inte vi kan få för mycket tålamod. Jag känner det själv i olika delar av livet: arbetet, föräldraskapet och i personlig utveckling. Saker tar tid. Utveckling går långsamt.
Mycket omkring oss pratar om snabba lösningar. Reklam är ett exempel. Olika produkter, tjänster och metoder lovar oss snabba resultat. Därför tror jag det är bra att påminna oss om tålamod. Rom byggdes inte på en dag. Ett språk eller en annan färdighet tar tid att utveckla. Att göra en förändring i vanor och beteenden tar också tid. Det gör man inte på en kafferast, som ett uttryck säger.
Vad är tålamod?
Vad är då tålamod? Jag tror att det kan bestå av många saker. Bidra gärna med dina tankar. Jag har förmodligen inte en komplett förståelse.
En aspekt är att hantera negativa känslor och tankar. Låt mig ta ett exempel. Jag läser ibland långa och svåra texter. Det är tålamodsprövande (utmanar tålamodet). Det kan komma känslor av rastlöshet, hopplöshet och faktiskt skam. Känslorna är kopplade till tankar som
det här är tråkigt
jag gör något annat istället
jag blir aldrig färdig
det här är för svårt
jag är för dum för det här
Jag gissar att liknande känslor och tankar kan komma till dig. Till exempel när du studerar svenska.
Tålamod blir här att hantera dessa negativa signaler. Vi behöver distansera oss från tankar som säger “jag blir aldrig färdig” och “jag är dum”. Här kan man använda olika strategier. Det kan vara mer meditativt, att notera tankarna och låta dem försvinna. Det kan vara mer kognitivt, att utmana tankarna eller försöka ersätta dem med mer hjälpsamma. Du kan experimentera själv.
Även känslor kan förändras bara av att uppmärksammas. Du kan också träna på att prata snällt med dig själv. Säg saker som du skulle säga till ett barn eller ett yngre syskon som kämpar med en svår uppgift. Ge uppmuntran och bli din egen supporter.
Första steget är att upptäcka känslor och tankar som hindrar oss. Sedan kan vi hitta vägar för att hjälpa oss själva. Ofta behöver vi vara mjuka och snälla här. Det hjälper inte att tänka “vad dum du är som känner dig dum” eller skämmas för att man skäms. En väg är att prata med andra om det som är svårt. Det kan vara en kompis eller varför inte skriva en kommentar här. Att dela besvärliga tankar och jobbiga känslor kan ofta ge distans till och perspektiv på dem.
Tänka långsiktigt
En annan del av tålamod är att tänka långsiktigt. Vad är ditt mål? Vad är vinsten på lång sikt? Vad kommer jag göra med mina kunskaper om ett år eller fem år. När vi tappar tålamodet fastnar vi i kortsiktigt tänkande:
jag förstår inte det här (just nu)
jag har redan glömt allt
jag studerade bara en halvtimme idag
neeeej, här är ett till svårt ord, hur många finns det?
Vi fokuserar på de små problemen här och nu. Vi tänker på hur lite vi gör en viss dag. Vi tänker inte på alla problem vi redan har löst och kommer lösa. Vi tänker inte på hur alla små steg tillsammans kommer leda till stora resultat.
Här tror jag det kan stärka tålamodet att tänka på mål och värderingar. Vad kommer du göra med din svenska i framtiden? Ska du studera eller jobba med något du tycker om? Vem vill du vara med din svenska? Engagerad förälder i Sverige? Grannen som pratar med alla? Nyfiken polyglott på nätet?
Att fokusera på den stora bilden kan sätta saker i perspektiv. En svår grammatikregel eller en missad studietid kanske inte är hela världen. Det viktig är vart alla små steg leder. Vad är de större målen? Hur passar det in i livets helhet?
Uppmärksamhet och processen
När jag sökte efter inspiration till den här texten stötte jag på den franska filosofen Simone Weil. Hennes tankar om uppmärksamhet verkar intressanta. Hon menar att helhjärtad uppmärksamhet på det man studerar är viktigare än resultatet. Man kan säga att det är tanken om att processen är viktigare än målet.
Weil menar att det handlar om att vara öppen och mottaglig. Hon kallar det “negativ ansträngning”. Man ska inte försöka för mycket utan vara nyfiken och vänta in att objektet (det vi studerar) öppnar sig för oss. Vi kan träna vår uppmärksamhet och att vara öppna och mottagliga. Även om vi inte når ett visst resultat, menar Weil, är det aldrig meningslöst att vara uppmärksam.
De här tankarna ligger tålamodet nära, eller hur? Det handlar också om att fokusera på nuet men inte på de små problemen och misslyckandena. Istället kan vi vara fullt närvarande i processen. När vi inte tänker på vart och varför kan rastlösheten och oron stillna.
Det här med tålamod verkar vara paradoxalt. Det kan vara att fokusera på den stora bilden. Det kan också vara att glömma den stora bilden och gå upp i här och nu.
En dikt
Jag hittade också en dikt av Edith Södergran som handlade om väntan.
Jag är allena bland träden vid sjön,
jag lever i vänskap med strandens gamla granar
och i hemligt samförstånd med alla unga rönnar.
Allena ligger jag och väntar,
ingen människa har jag sett gå förbi.
Stora blommor blicka ned på mig från höga stjälkar,
bittra slingerväxter krypa i min famn,
jag har ett enda namn för allt, och det är kärlek.
Kan Södergran lära oss något om tålamod? Kanske. Om vi är öppna för gamla granar, unga rönnar, stora blommor och bittra slingerväxter, alltså allt vad vi möter i naturen och världen, så finns det ingen tid att vara stressad eller orolig. Varje ögonblick är tillräckligt rikt för att kräva all vår uppmärksamhet.
Vad tänker du?
Kunskap formas i skrivande, samtal och dialog. Välkommen att bidra. Hittar du något du håller med om eller vill säga emot i texten. Hur beskriver du tålamod. Vilka tänkare och författare tar du inspiration av. Kommentera gärna, kort eller långt.
Och ha en riktigt avslappnad söndag!
/Kalle
Källor:
Artikel:Simone Weils radical concept of attention
Jag njöt av att ta reda på ordet allena, som översätter ”all one” på engelska men sägs annorlunda för att skapa ordet alone. Och att tänka på hur det betyder faktiskt allt tillsammans men används som motsatsen ensam. Vad språket lekar med ord och meningen!
Jag också tänkte på hur man måste vänta på matlagning för att äta. Det behövs många ingredienser och tid för att laga allt tillsammans, om det behövs ibland att tillägga saker senare i processen. Alltså jag lagar mat just nu och måste tillägga vitlöken innan jag stänger hettan för att hålla in vitlökssmaken.
Jag absolut håller med att saker som vi gör eller vill göra borde inte ha något koppling till vem vi är eller vill vara. Jo det finns ibland kopplingar men de är inte positiva om vad vi gör funkar inte så bra. Jag tror att det är bättre om det finns något vägg mellan de två.
Oj, soppa är färdig!
Tålamod är något jag verkligen har fått lära mig som förälder. Aldrig tidigare har det krävts så mycket av mig. Förr kunde jag borsta av mig problemen och snabbt fly från svårigheterna när allt blev för överväldigande. Men nu går det inte. Nu måste jag hantera och uthärda motgångar, väntan och frustration utan att tappa fattningen eller förlora min sinnesro. Jag måste förbli lugn och samlad, även när barnen skapar drama och kaos. Samtidigt behöver jag ge dem utrymme att utvecklas och lösa problem i sin egen takt, utan att pressa eller stressa dem. Som förälder möter man ständigt utmaningar som kräver både tid och tålamod, och ibland känns vardagen som ett slagfält.
För mig innebär tålamod att lära sig vara bekväm med att vara obekväm.
Men hur mår kroppen av allt detta? Jag vet faktiskt inte om den gör det. Ofta undrar jag, eftersom det känns som en storm inom mig. Nerverna är ständigt på helspänn. Ibland tänker jag: 'Kommer jag att få cancer av att hålla allt inom mig?' Det känns som en tryckkokare som snart exploderar.