Jag njöt av att ta reda på ordet allena, som översätter ”all one” på engelska men sägs annorlunda för att skapa ordet alone. Och att tänka på hur det betyder faktiskt allt tillsammans men används som motsatsen ensam. Vad språket lekar med ord och meningen!
Jag också tänkte på hur man måste vänta på matlagning för att äta. Det behövs många ingredienser och tid för att laga allt tillsammans, om det behövs ibland att tillägga saker senare i processen. Alltså jag lagar mat just nu och måste tillägga vitlöken innan jag stänger hettan för att hålla in vitlökssmaken.
Jag absolut håller med att saker som vi gör eller vill göra borde inte ha något koppling till vem vi är eller vill vara. Jo det finns ibland kopplingar men de är inte positiva om vad vi gör funkar inte så bra. Jag tror att det är bättre om det finns något vägg mellan de två.
Många saker att svara på här. Får börja med att hålla med om att allena är ett fantastiskt vackert ord. Vill du ha mer kan du lyssna på de vackra strofsluten i den här visan av Fred Åkerström: https://youtu.be/YnOKniqkS48?si=pXgABGVirFwVMx7e
Tålamod är något jag verkligen har fått lära mig som förälder. Aldrig tidigare har det krävts så mycket av mig. Förr kunde jag borsta av mig problemen och snabbt fly från svårigheterna när allt blev för överväldigande. Men nu går det inte. Nu måste jag hantera och uthärda motgångar, väntan och frustration utan att tappa fattningen eller förlora min sinnesro. Jag måste förbli lugn och samlad, även när barnen skapar drama och kaos. Samtidigt behöver jag ge dem utrymme att utvecklas och lösa problem i sin egen takt, utan att pressa eller stressa dem. Som förälder möter man ständigt utmaningar som kräver både tid och tålamod, och ibland känns vardagen som ett slagfält.
För mig innebär tålamod att lära sig vara bekväm med att vara obekväm.
Men hur mår kroppen av allt detta? Jag vet faktiskt inte om den gör det. Ofta undrar jag, eftersom det känns som en storm inom mig. Nerverna är ständigt på helspänn. Ibland tänker jag: 'Kommer jag att få cancer av att hålla allt inom mig?' Det känns som en tryckkokare som snart exploderar.
Oj du kanske skulle hitta något lugnande praktik som kan hjälpa dig släppa lite tryck.🤗🤗 att vara föräldrar är ganska för mycket för mig! Aldrig ville prova det.
Jag håller med Simone Weils förslag om att fokusera på processen snarare än målet. Jag märker att när jag fokuserar för mycket på det stora målet utan att tänka på stegen för att komma dit, blir jag slarvig. Ibland kan man missa viktiga moment genom att bara se på målet. Å andra sidan om man bara fokuserar på små detaljer kan man tappa tråden. Jag fokuserar helst på stegen och detaljerna, fast jag förstår att man måste hitta en balans. Jag har lite tålamod, vilket är dåligt för någon som vill lära sig ett nytt språk. Allt jag gör, särskilt det som tar mycket tid och energi, gör jag för att jag njuter av processen. Annars skulle det bli väldigt trögt att göra något där framsteg sker långsamt, såsom språkinlärning, träning och musik. Jag älskar det svenska språket och att interagera med kulturen, även om jag inte bor i Sverige. Det här gör det lätt att behålla tålamod, till och med när jag stöttar på svårigheter.
Som så mycket här i livet handlar det ju om att hitta en balans. Det är lite klyschigt att säga det men inte desto mindre sant. Vi behöver något slags större idé, vi behöver gå ner i detaljer, det blir outhärdligt om vi hela tiden är missnöjda och ser fel och problem men vi kan inte förvänta oss att det ska vara harmoniskt och behagligt hela tiden heller. Tålamod kanske är förmågan att surfa någorlunda väl mellan ytterligheterna.
Ordet "kärlek" består av tre bokstaver i turkiska. Det kallas "aşk". En poet hade skrivit att "Kärlek, vad långt ord.." Det är egentligen man kan inte avsluta den genom att skriva eller tala. Jag tror att "tålamod" är ett liknande ord.
Alla vet att detta är viktigt och man ska vara tålamodigt men det är mycket svårt genomföra. Jag tror att man ska alltid ha positiva tankar och vara öppet. Vägen är detta som går till tålamod.
Livet är inte så lätt så det är svårt att vara positiv men vi ska alltid påminna oss själva om att bli positiv och öppet. Vi kunna inte klara några saker så snabbt och många saker kommer svårt men vi är inte ensamma om dessa. Alla har olika svårigheter. Tiden går fort och världen förändrar snabbt. Många vet inte hur man ska hantera sina problemen.
"Vi alla är noviser av ett nytt liv" Vi alla behöver mer tålamod.
Jag njöt av att ta reda på ordet allena, som översätter ”all one” på engelska men sägs annorlunda för att skapa ordet alone. Och att tänka på hur det betyder faktiskt allt tillsammans men används som motsatsen ensam. Vad språket lekar med ord och meningen!
Jag också tänkte på hur man måste vänta på matlagning för att äta. Det behövs många ingredienser och tid för att laga allt tillsammans, om det behövs ibland att tillägga saker senare i processen. Alltså jag lagar mat just nu och måste tillägga vitlöken innan jag stänger hettan för att hålla in vitlökssmaken.
Jag absolut håller med att saker som vi gör eller vill göra borde inte ha något koppling till vem vi är eller vill vara. Jo det finns ibland kopplingar men de är inte positiva om vad vi gör funkar inte så bra. Jag tror att det är bättre om det finns något vägg mellan de två.
Oj, soppa är färdig!
Många saker att svara på här. Får börja med att hålla med om att allena är ett fantastiskt vackert ord. Vill du ha mer kan du lyssna på de vackra strofsluten i den här visan av Fred Åkerström: https://youtu.be/YnOKniqkS48?si=pXgABGVirFwVMx7e
Blev soppan god?
Ja det blev det! Det var en variation av finsk laxsoppa.
Tålamod är något jag verkligen har fått lära mig som förälder. Aldrig tidigare har det krävts så mycket av mig. Förr kunde jag borsta av mig problemen och snabbt fly från svårigheterna när allt blev för överväldigande. Men nu går det inte. Nu måste jag hantera och uthärda motgångar, väntan och frustration utan att tappa fattningen eller förlora min sinnesro. Jag måste förbli lugn och samlad, även när barnen skapar drama och kaos. Samtidigt behöver jag ge dem utrymme att utvecklas och lösa problem i sin egen takt, utan att pressa eller stressa dem. Som förälder möter man ständigt utmaningar som kräver både tid och tålamod, och ibland känns vardagen som ett slagfält.
För mig innebär tålamod att lära sig vara bekväm med att vara obekväm.
Men hur mår kroppen av allt detta? Jag vet faktiskt inte om den gör det. Ofta undrar jag, eftersom det känns som en storm inom mig. Nerverna är ständigt på helspänn. Ibland tänker jag: 'Kommer jag att få cancer av att hålla allt inom mig?' Det känns som en tryckkokare som snart exploderar.
Håller med om att föräldraskapet sätter tålamodet på prov. Eldprov.
Och att det handlar om att vara bekväm med att vara obekväm. Träffsäkert formulerat!
Oj du kanske skulle hitta något lugnande praktik som kan hjälpa dig släppa lite tryck.🤗🤗 att vara föräldrar är ganska för mycket för mig! Aldrig ville prova det.
Ibland hjälper det att distansera mig från alla känslor genom att tänka att alla barn är lite korkade och att de kommer växa ifrån det ändå 😆
Haha. Funkar på vuxna ibland också 😶. Fast de kanske inte växer ifrån det i och för sig.
Tack igen för inlägget!
Jag håller med Simone Weils förslag om att fokusera på processen snarare än målet. Jag märker att när jag fokuserar för mycket på det stora målet utan att tänka på stegen för att komma dit, blir jag slarvig. Ibland kan man missa viktiga moment genom att bara se på målet. Å andra sidan om man bara fokuserar på små detaljer kan man tappa tråden. Jag fokuserar helst på stegen och detaljerna, fast jag förstår att man måste hitta en balans. Jag har lite tålamod, vilket är dåligt för någon som vill lära sig ett nytt språk. Allt jag gör, särskilt det som tar mycket tid och energi, gör jag för att jag njuter av processen. Annars skulle det bli väldigt trögt att göra något där framsteg sker långsamt, såsom språkinlärning, träning och musik. Jag älskar det svenska språket och att interagera med kulturen, även om jag inte bor i Sverige. Det här gör det lätt att behålla tålamod, till och med när jag stöttar på svårigheter.
Som så mycket här i livet handlar det ju om att hitta en balans. Det är lite klyschigt att säga det men inte desto mindre sant. Vi behöver något slags större idé, vi behöver gå ner i detaljer, det blir outhärdligt om vi hela tiden är missnöjda och ser fel och problem men vi kan inte förvänta oss att det ska vara harmoniskt och behagligt hela tiden heller. Tålamod kanske är förmågan att surfa någorlunda väl mellan ytterligheterna.
Hej Kalle!
Tack för brevet!
Ordet "kärlek" består av tre bokstaver i turkiska. Det kallas "aşk". En poet hade skrivit att "Kärlek, vad långt ord.." Det är egentligen man kan inte avsluta den genom att skriva eller tala. Jag tror att "tålamod" är ett liknande ord.
Alla vet att detta är viktigt och man ska vara tålamodigt men det är mycket svårt genomföra. Jag tror att man ska alltid ha positiva tankar och vara öppet. Vägen är detta som går till tålamod.
Livet är inte så lätt så det är svårt att vara positiv men vi ska alltid påminna oss själva om att bli positiv och öppet. Vi kunna inte klara några saker så snabbt och många saker kommer svårt men vi är inte ensamma om dessa. Alla har olika svårigheter. Tiden går fort och världen förändrar snabbt. Många vet inte hur man ska hantera sina problemen.
"Vi alla är noviser av ett nytt liv" Vi alla behöver mer tålamod.
Ha det gott!
Inspirerande ❤️
Vad bra ❤️