- Måste vi göra det här, frågar en elev i min klass uppgivet. Början på 1990-talet och min klass har hemkunskap. Vi ska “lära oss” att göra smörgåsar.
- Det kan väl alla 🙄, tycker min klasskamrat, men läraren försvarar sig:
- Det finns familjer där mamma gör allt och då ska man få lära sig det grundläggande.
- Ja, haha, som Magnus mamma, ropar en annan elev. Magnus ser lite generad ut men försvarar sig inte direkt.
Jag fick lära mig en hel del om matlagning hemma. Det var pappa som hade bäst koll på grytorna. Han lärde mig hur man finhackade lök utan att skära sig i fingrarna och hur man filéade fisk. Knivarna var alltid skarpa. Han hade bokhyllan full av kolböcker och hjälpte mig när jag fick lust att pröva något.
En gång gjorde jag en traditionell fransk chokladmousse. Det blev en hel bunke med mäktig smörig chokladmassa som vi aldrig orkade äta upp. En annan gång, vid jul, ville jag göra egen senap. Den blev visserligen god men jag missade en grej: istället för matskedar med senapspulver tog jag decilitermått. Senapen blev så stark att den exploderade i näsan men om man strök ett riktigt tunt lager på julskinkan funkade det.
Det var inte så att jag fick någon komplett matutbildning hemma men jag lärde mig tillräckligt för att få ett grundläggande självförtroende i köket. Jag fixade köttfärssås, stekte fläskfiléer och panerade fiskfiléer. Jag fick riva, skiva och hacka grönsaker och annat. När jag flyttade hemifrån kändes det här med att laga mat ganska lugnt.
Fick du lära dig att laga mat som barn/ung?
Minns du någon rätt du brukade laga?
Hemma firade vi också med mat. Ishockey var viktigt och helst skulle Finland vinna. Det gjorde de sällan tyvärr. Om Finland tog guld lovade mamma att vi skulle gå på restaurang. Jag minns inte om det någonsin hände. Men en gång fick vi oxfilé när Finland tagit silver eller brons. Pappa tillagade den hel i ugnen, inbakad i smördeg. Den blev härligt saftig och mör.
Vilken mat är festlig för dig? Är det samma nu som när du var barn?
Jag minns dock första gången jag gick på lite finare restaurang. Det var något annat vi firade den gången. Jag måste ha hunnit flytta hemifrån för jag var vegetarian. Mina föräldrar bjöd och de hade förbeställt vegetarisk mat. Det var en kreation med bönor, grönsaker och potatis. Det smakade gott men framförallt imponerades jag av presentationen. På mitten av tallriken var huvudrätten uppbyggd som ett torn med tillbehören runt om.
Ett annat restaurangbesök jag minns är från en resa. Jag var kanske tretton år och vi skulle gå på kinarestaurang (så sa vi då i alla fall). Jag beställde kyckling och såg framför mig grillade kycklingklubbor eller stekta kycklingfiléer som vi brukade göra hemma. In på tallriken kom istället blekt kött skuret i små bitar i en simmig sås. Lilla Kalle tyckte det såg ut som hjärna och blev fruktansvärt besviken. Jag minns inte om jag lyckades äta upp maten, kanske blev det bara ris den gången.
Nuförtiden tror jag att barn i Sverige vänjer sig tidigare vid mat från olika kulturer. Vi har fått inspiration från så många länder och matkulturer. Jag kan höra barn och ungdomar säga att de till exempel älskar sushi eller thaimat. Sånt var inte lika vanligt när jag var barn.
Jag blev som sagt vegetarian när jag flyttade hemifrån. Jag minns inte exakt varför. Jag tänkte att det var billigare och så började det bli populärt i de politiska kretsar jag befann mig. Senare var jag också vegan i perioder. Det var spännande på sitt sätt. Att börja laga mat med bönor, tofu, tempeh och alla andra möjligheter som finns.
Nu är jag blandkostare igen. Jag äter mest vegetarisk mat men även annat. Det var sfi som tog knäcken på vegetarianismen. Det blev för tråkigt att tacka nej till all sambusa, dolma och kibbeh som eleverna bjöd på. Dessutom blev det tråkigt att alltid beställa vegetarisk mat på restaurang. Vegetariska alternativ är standard på svenska restauranger men efter ett tag börjar allt kännas som samma, samma.
Min favoritmat är dock falafel. Det tror jag aldrig att jag kommer att tröttna på. Jag har gjort det själv några gånger också men jag tycker aldrig det blir lika gott som när proffsen gör det.
Nästa vecka tänker jag skriva mer allmänt om matkultur i Sverige och även något om hur folk här tänker kring hälsa. Du kan hjälpa till. Vad tänker du om svensk matkultur? Har du upptäckt något som skiljer sig tydligt från ditt land?
Det här blev några personliga minnen och reflektioner som uppvärmning. Delen speglar helheten. Vissa saker jag snuddat vid här kommer tillbaka i nästa brev. I väntan på det hoppas jag att du har några riktigt goda måltider framför dig under veckan som kommer.
Ha det fint!
/Kalle
Vill du ha mer Svenska med Kalle i ditt liv? Då kan du bli medlem i Snacka med Kalle. Där får du fler texter och tips. Vi chattar och pratar ibland. Du kan vara med och påverka vilka ämnen vi tar upp. Det kostar ca 50 kr per månad, mindre än en stor stark på Avenyn. Du kan pröva utan kostnad i 7 dagar. Det är bara att klicka på knappen här nedanför.
En fantastisk text! Jag älskar att laga mat, för mig är det som en terapi :). Att experimentera med olika smaker,dofter och färger ger mig en otrolig känsla av lugn.
Jämfört med svenska maträtter tror jag att persiska maträtter ofta tar längre tid att tillaga. Ibland måste man planera och förbereda ingredienser redan dagen innan :). Dessutom är ris och saffran ris en viktig och utsökt komponent som följer med många av dessa rätter. 😊
Wow, jättebra text med många nya intressanta ord och uttryck!
..i min klass uppgivet
..ser lite generad ut
hade bäst koll på grytorna..
blev en hel bunke..
visserligen
decilitermått
och helst skulle Finland vinna - nytt sätt at använda ordet 'helst'
mör
Nuförtiden
tog knäcken på..
Jag var tvungen att göra lite forskning :)
Jag tycker att Svenskar är jättesmarta ätare. De uppskattar andra smaker och är villiga att prova nya saker så det finns balans som är viktigast, tror jag.
I stora delar av Kroatien tror man fortfarande att, om man har inte ätit korv, fläsk eller nötkött, så har man inte ätit alls. Kyckling är slags sidorätt och fisk har man sett bara på bilder.
När jag ser mig omkring i Sverige, ser jag inte många människor med stora magar. I norra och ostra Kroatien är det en normal sak.
I söder vid kusten är det bättre skulle jag säga. Där äter man hälsosammare och mer fisk, men också inte tillräckligt olika saker skulle jag säga.
Det är för att turismen dikterar allt där och det finns ingen indisk restaurang i Dalmatien :)
Jag har ätit många gånger i byggnaden från bilden. Framförallt i restarurangen i mitten som har husmanskost till ett bra pris. Och Brogyllens bröd är den bästa som finns. Saluhallen är en av mina favoritplätser i Göteborg.
När jag har kontroll över vad jag ska äta, alltså nar jag beställer någonting i restaurangen, när jag lagar mat..är det 100% vegetarisk.
Men när jag går, till exempel, på bröllop eller vi besöker min frus föräldrar, insisterar jag inte på vegetarisk mat. Jag vill inte att någon ska ha det jobbigt på grund av mig.
Nu börjar det bli höst och det betyder att jag gör ajvar, tomatsås, sylt, inlagt paprika, surkål, kompott och många andra saker för vintern.
Människor plockar druvor för att göra vin, svampsäsongen börjar snart och vi ska rösta kostanjer.
Dagarna kommer bli kortare och det betyder långa kvällar med musik.
Jag älskar hösten<3