Nationalteatern och tältprojektet

ett stycke svensk politisk och kulturell historia

Livet är en fest.
Håll med om det folk och fä.
Och om livet är pest,
fyllan värmer bäst.

Sjung eller läs det här för någon i min generation och de säger garanterat NATIONALTEATERN.

Samma sak med “Vi är barn av vår tid” eller “Om du letar efter röka, när du är i Göteborg”. Klassiska låtar som fastnat i åtminstone några generationers undermedvetna. Min son kände inte till de här låtarna dock. Allt blir gammalt förr eller senare. Det kanske också kan variera med politisk tillhörighet. Nationalteatern är tydligt vänsterpolitiska.

Det här blir en blandning av personliga reflektioner och fakta. Vill du läsa mer finns en rejäl artikel på Wikipedia. Det finns också en dokumentär på SVT Play och böcker om gruppen.

Det är lite klurigt. Nationalteatern är nämligen både en teatergrupp och ett rockband. Snart mer om det. Låt oss först lyssna på deras mest klassiska låt. Här är en live-version. I början ser du Ulf Dageby och Totta Näslund från gruppen. Båda två är numera döda.

Det här var lite som gangster-rap för den tiden. Det är samhällskritiska låtar som skildrar ungdomars alienation (känsla av att vara utanför och främmande), samhällsproblem och missbruk. Låtarna kom i allmänhet från teaterföreställningar

Men okej, var ska vi börja? Jag utgår från Wikipedias artiklar för fakta om Nationalteatern och Tältprojektet (ett omtalat teaterprojekt på 70-talet).

Teatergruppen

Teatergruppen bildades 1969 i Malmö. Den flyttade snart till Göteborg. Basen var fritidsgården på Selma Lagerlöfs torg, på Hisingen. Man gjorde teater som man spelade för barn och ungdomar. På så sätt var man en föregångare till framgångsrika Backa teater. Gruppen existerade fram till 1993.

Den sista pjäsen de spelade var Familjen Bra skriven av Joakim Piirinen. Där finns ett tips för den som vill gräva djupare. Piirinen är en kultförklarad svensk serietecknare. Googla Socker-Conny.

Jag såg själv aldrig teatergruppen live. Det hade varit möjligt. Jag var 17 år 1993. Men de fanns inte på min radar då. De mer berömda sakerna missade jag. När de började var jag inte född. Mina föräldrar tog aldrig med mig på någon föreställning när jag var barn vad jag kan komma ihåg (fastän de var vänster).

Rockorkestern Nationalteatern

Teaterföreställningarna innehöll mycket musik. De spelade in sin första skiva Ta det som ett löfte 1972. Texterna var mycket politiska.

Så här låter det i låten Hon flyttade till Bergsjön

Hon flytta ut till Bergsjön förra året
Hon har en etta där hon är ensam
Med sitt barn
Dom går upp vid fem var morgon
Dom har långt att gå till daghemmet
En våt puss och en hastig kram
Så skiljs dom åt

Det är alltså en form av arbetarlitteratur (texter om arbetarklassens villkor).

De mest kända skivorna är Livet är en fest och Barn av vår tid som kom 1974 respektive 1978. Det var ungefär samtidigt som jag föddes alltså.

Thinnertrasan vandrar mellan husen
Thinnertrasan tänder alla ljusen
Thinnertrasan tar mig till ett annat land
Där jag kan vara en höghus baby

sjunger Nationalteatern i låten Barn av vår tid.

“Vad är thinner”, frågade jag mamma och pappa. Detaljerna förändras i samhället. Att sniffa bensin och lösningsmedel är nog inte så populärt längre. Det finns andra droger. I grunden är det samma problem.

Mina föräldrar spelade alltså de här skivorna när jag var liten. Det som är intressant är att jag och mina kompisar lyssnade på dem drygt tio år senare när jag var ung. De har alltså hittat nya lyssnare i nya generationer.

Det kan vara kul att nämna några namn. Med Reventberg var den som tog mest ansvar för teatern genom åren. I Göteborg är också Maria Grahn, som sjunger på klassikern Hanna från Arlöv, ganska välkänd. I rockbandet är Ulf Dageby och Totta Näslund mest kända. Lyssna på låten Men bara om min älskade väntar. Det är Dagebys svenska tolkning av en Bob Dylan-låt. Totta sjunger på låten. Han blev senare blev känd som soloartist. Jag är rätt säker på att den här låten spelats på många bröllop. Tonårs-Kalle satt och spelade den på gitarr i sitt pojkrum.

1980 delades teatergruppen och bandet. Det senare fick namnet Nationalteaterns Rockorkester. Vissa av medlemmarna ville inte spela teater längre. De gav ut en skiva som heter Rövarkungens ö. Sedan har bandet splittrats och återförenats i olika omgångar. Wikipedia nämner en turné 2018. Vem vet. De kanske kommer spela live igen. Vissa medlemmar är döda dock.

Teatergruppen är också nedlagd. Det som finns kvar är en ekonomisk förening som fortfarande har möten (vad jag vet).

Tältprojektet

Jag kan inte låta bli att nämna tältprojektet. Det var en otroligt ambitiös teaterturné över hela Sverige och även i Danmark 1977. Nationalteatern tog initiativet. Många andra musikgrupper och skådespelare deltog. I de olika städerna hjälpte lokala grupper och föreningar till. Temat var den svenska arbetarrörelsens historia och perspektivet var vänsterpolitiskt. Tältprojektet har närmast en mytologisk ställning i den svenska alternativa teaterns historia.

Kåldomar och kalsipper

För många personer har skivan Kåldolmar och kalsipper en särställning (är särskilt speciell). Det var en dubbelskiva på vinyl med ett spel i mitten. Det har jag spelat många gånger. Innehållet är hämtat från 4-5 olika föreställningar för barn. Skivan var kontroversiell för vissa eftersom den tydligt tog ställning för socialismen. Oavsett vad man tycker om det är det en intressant spegel för det kulturella och politiska klimatet på den tiden. Vi barn som lyssnade fokuserade mer på alla tokigheter och ordvitsar.

Det finns många bra låtar på skivan. Den första låten handlar om berättelsens huvudperson som kallas Yllet.

Avslutning

Oj, vad svårt det var att skriva om detta. När jag började söka information om Nationalteatern fanns det jättemycket i dokumentärer och poddar. Den som blir nyfiken har mycket att undersöka. Det mest intressanta för dig som läser svenska är kanske att få en känsla av hur saker både är lika och olika i Sverige nu och för 50 år sedan. Samhällsproblemen känns väldigt lika trots förändringar på ytan. Det politiska klimatet är betydligt mindre dominerat av vänstern jämfört med 70-talet. En sak som kan vara intressant är att fråga människor som är lite äldre (48 som jag 😉) vad de har för relation till Nationalteatern. Jag tror du kan få alla möjliga reaktioner och åsikter.

Finns det något liknande från ditt land eller kulturområde som du kan berätta om. Vad hände på 70-talet där? Finns det någon politisk teatergrupp eller musikgrupp som du kan berätta om? Det vore kul att få höra om liknande fenomen och jämföra. Och vad tycker du om Nationalteaterns musik och texter? Tilltalar de dig eller inte?

I övrigt önskar jag dig en riktigt skön söndag!

/Kalle

PS. Bonustips. Lyssna på en intervju om Nationalteatern med Med Reventberg här. Läs en äldre text av mig om låten Bängen trålar här.