Tusen tusen tack Kalle för kort information om Sveriges politisk och kulturell historia. Jag ska titta på dem. Jag är säker att det kommer att bli spännande.
60 talet och första delen av 70 talet var bästa tid av världen under på 1900 talet, enligt mig. I Turkiet fanns det också teater grupper och rockband. Jag fick mycket kulturella och politiska näring av dem. Det var fantastisk.
Tack Kalle! Du tog mig till en lång resa i förrtiden.
Jag har svaga minnen om musik som var populär innan 1989 i Rumänien, sjöng om en man som lätt likaså i rösten faktiskt. Verserna var revolutionära, men kunde inte vara för tydliga så de använde många metaforer. Det var väl känd att diktatorn hade outbildade människor runtomkring för att känna sig kraftig och smart. Så kunde låtskrivaren gömma samhällskritiska text i musiken.
Jag hade aldrig fått kopplingen mellan Dylan och revolutionära rörelsen i musik i min föräldrars tid. Men det är fint att gissa mot en koppling kring europeiska artister som inspirerande varje land till en egen ändring. Eller något vind som blåste förbi… som Wind of change låten säger. Det är fint att tänka på hur porös järnvägen kanske var för idéer, om inte för människor. Det gör mig känna lite stoltare om att vara konstnär, när konst faktiskt räddade liv i dåtiden.
Hej Kalle!
Tusen tusen tack Kalle för kort information om Sveriges politisk och kulturell historia. Jag ska titta på dem. Jag är säker att det kommer att bli spännande.
60 talet och första delen av 70 talet var bästa tid av världen under på 1900 talet, enligt mig. I Turkiet fanns det också teater grupper och rockband. Jag fick mycket kulturella och politiska näring av dem. Det var fantastisk.
Tack Kalle! Du tog mig till en lång resa i förrtiden.
Ha ett liv som låtar du älskade!
Vad fint att det blev en resa! Det är ju en sak man önskar med en text, att den ska beröra. Har du någon favorit från 70-talets Turkiet?
Min favorit var Cem Karaca och Mogollar.
Jag har svaga minnen om musik som var populär innan 1989 i Rumänien, sjöng om en man som lätt likaså i rösten faktiskt. Verserna var revolutionära, men kunde inte vara för tydliga så de använde många metaforer. Det var väl känd att diktatorn hade outbildade människor runtomkring för att känna sig kraftig och smart. Så kunde låtskrivaren gömma samhällskritiska text i musiken.
Jag hade aldrig fått kopplingen mellan Dylan och revolutionära rörelsen i musik i min föräldrars tid. Men det är fint att gissa mot en koppling kring europeiska artister som inspirerande varje land till en egen ändring. Eller något vind som blåste förbi… som Wind of change låten säger. Det är fint att tänka på hur porös järnvägen kanske var för idéer, om inte för människor. Det gör mig känna lite stoltare om att vara konstnär, när konst faktiskt räddade liv i dåtiden.
Usch. Järnväggen, eller järnridå? Vad heter det på svenska?
Järnridån.
Och ja, konstens kraft är mäktig på det sätter.
*sättet