Hmm, Alan Watts, Ram Dass, Rupert Spira, och Adyashanti är dem moderna. Det finns många äldre andliga guru i Indien jag känner om, med de där är bra i början tycker jag. Pema Chodron är en kvinna om det är lättare att lära från kvinnor för några läsare. Mukti är Adyashantis fru och hon har ett mjukt sätt att prata också. Jag har lyssnat på alla och alla säger samma sak som Eckart Tolle.
Det verkar finnas några gemensamma nämnare för de flesta som håller på med andlighet. Intressant. Har inte hört talas om någon av dem du nämner. Har du någon favorit?
Det berör på hur jag mår. Alla har olika perspektiv på samma sak, Ram Dass är mer mänsklig och rolig, han hade mycket erfarenhet med psykedeliska kemi, och pratar mycket om hans guru, Adyashanti är mer helig för han hade full uppvaknande, Rupert Spira är mer teoretisk och hans vinkel är ickedualitet. Jag tror att han är full uppvaknad också. Det finns en poet som heter David Whyte som skriver om samma sak men genom poesi. Du skulle kanske koppla med hans verk mer. Andrea Gibson(hen) är Colorados poet pristagare som skriver om hennes cancer och uppvakning genom den resan.
Jag lutar mig åt kvinnliga lärare när jag känner mig mer sårbar. Pema Chodron är så jätte mjuk och accepterande.
Asså alla dessa folk tillgodoser olika typer av nervsystem för att peka på samma meddelande. Att vara människa inkluderar att vara andlig på något sätt. Man måste bara hitta den bild som anpassar sig i ögonblicket. Jag började med Alan Watts och då läste alla andra med nyfikenhet. Hade de olika innehåll eller bara olika ord på samma sak? Ja, samma månen, olika fingret.
Du Kalle är så snäll och öppen. Du kanske ser inte det som en andlig praktik med det är det! Du rör på folk djupare än bara en lärare. Det är uppenbart i dina intervjuer också. Många måste ha sagt något om det!
Att vara människa är en andlig upplevelse (religion har inget att göra med det) och det finns många som ser det såhär.
Jag var och nosade mer på andlighet i 20-årsåldern, testade olika meditationer och läste om det. Sedan gled det bort. Så jag får se om intresset kommer tillbaka någon gång.
Jag tror att för min del kan andligt språk kännas väl anspråksfullt. “Allt är ett egentligen”, “vi tillhör alla samma medvetande”… vad betyder det egentligen? Hur ska man veta om det är så? Jag ser det mer som poesi för att försöka komma åt en upplevelse som vissa har. Det är svårt för mig att säga om orden för den upplevelsen representerar en högre eller djupare sanning om tillvaron.
Tack för dikten du skickade! :-) Den kändes som jag kunde ta till mig helt oandligt.
Och jag har inget emot att du beskriver det jag gör som en andlig praktik. Jag tror jag kan fatta ungefär vad du menar. Jag kanske bara skulle sätta andra ord på det. Jag drar nog mer åt tomhet och förgänglighet än icke-dualitet och uppvaknande (om det finns någon skillnad). Jag skulle säga saker som att “Det finns bara precis det vi ser och upplever omkring oss, inget annat. Det finns ingen högre eller sannare verklighet och det gör oss besvikna och frustrerade för vi längtar efter något mer. Men det finns bara “det här” och sen tar det slut och finns inte mer. Vissa kanske kan boosta “det här” med droger eller alternativa medvetandetillstånd genom meditation etc men jag tror inte deras upplevelser avtäcker en sannare verklighet. Så min andlighet om jag har någon blir mer att acceptera livets tomhet och torftighet och sedan förgylla den med nyfikenhet och kreativitet. I alla fall är det så det känns just idag, måndag, strax efter 7 på morgonen.
Du skulle kanske inte bli förvånad, men du har absolut rätt. Det finns inget annat än ”det här”. Att vakna till den sanning är det folk längtar efter men vet inte det. Det bara känns lite mer intensivt efteråt.
Tack, Kalle! Vilka fina rekommendationer! Jag är inte så kunnig på Eckhart Tolle heller, men jag såg en av hans videor på YouTube idag och jag hade den i bakgrunden medan jag lagade mat. Det var också ett lustigt sammanträffande.
Hmm, Alan Watts, Ram Dass, Rupert Spira, och Adyashanti är dem moderna. Det finns många äldre andliga guru i Indien jag känner om, med de där är bra i början tycker jag. Pema Chodron är en kvinna om det är lättare att lära från kvinnor för några läsare. Mukti är Adyashantis fru och hon har ett mjukt sätt att prata också. Jag har lyssnat på alla och alla säger samma sak som Eckart Tolle.
Det verkar finnas några gemensamma nämnare för de flesta som håller på med andlighet. Intressant. Har inte hört talas om någon av dem du nämner. Har du någon favorit?
Det berör på hur jag mår. Alla har olika perspektiv på samma sak, Ram Dass är mer mänsklig och rolig, han hade mycket erfarenhet med psykedeliska kemi, och pratar mycket om hans guru, Adyashanti är mer helig för han hade full uppvaknande, Rupert Spira är mer teoretisk och hans vinkel är ickedualitet. Jag tror att han är full uppvaknad också. Det finns en poet som heter David Whyte som skriver om samma sak men genom poesi. Du skulle kanske koppla med hans verk mer. Andrea Gibson(hen) är Colorados poet pristagare som skriver om hennes cancer och uppvakning genom den resan.
Jag lutar mig åt kvinnliga lärare när jag känner mig mer sårbar. Pema Chodron är så jätte mjuk och accepterande.
Asså alla dessa folk tillgodoser olika typer av nervsystem för att peka på samma meddelande. Att vara människa inkluderar att vara andlig på något sätt. Man måste bara hitta den bild som anpassar sig i ögonblicket. Jag började med Alan Watts och då läste alla andra med nyfikenhet. Hade de olika innehåll eller bara olika ord på samma sak? Ja, samma månen, olika fingret.
Du Kalle är så snäll och öppen. Du kanske ser inte det som en andlig praktik med det är det! Du rör på folk djupare än bara en lärare. Det är uppenbart i dina intervjuer också. Många måste ha sagt något om det!
Att vara människa är en andlig upplevelse (religion har inget att göra med det) och det finns många som ser det såhär.
Jag var och nosade mer på andlighet i 20-årsåldern, testade olika meditationer och läste om det. Sedan gled det bort. Så jag får se om intresset kommer tillbaka någon gång.
Jag tror att för min del kan andligt språk kännas väl anspråksfullt. “Allt är ett egentligen”, “vi tillhör alla samma medvetande”… vad betyder det egentligen? Hur ska man veta om det är så? Jag ser det mer som poesi för att försöka komma åt en upplevelse som vissa har. Det är svårt för mig att säga om orden för den upplevelsen representerar en högre eller djupare sanning om tillvaron.
Tack för dikten du skickade! :-) Den kändes som jag kunde ta till mig helt oandligt.
Och jag har inget emot att du beskriver det jag gör som en andlig praktik. Jag tror jag kan fatta ungefär vad du menar. Jag kanske bara skulle sätta andra ord på det. Jag drar nog mer åt tomhet och förgänglighet än icke-dualitet och uppvaknande (om det finns någon skillnad). Jag skulle säga saker som att “Det finns bara precis det vi ser och upplever omkring oss, inget annat. Det finns ingen högre eller sannare verklighet och det gör oss besvikna och frustrerade för vi längtar efter något mer. Men det finns bara “det här” och sen tar det slut och finns inte mer. Vissa kanske kan boosta “det här” med droger eller alternativa medvetandetillstånd genom meditation etc men jag tror inte deras upplevelser avtäcker en sannare verklighet. Så min andlighet om jag har någon blir mer att acceptera livets tomhet och torftighet och sedan förgylla den med nyfikenhet och kreativitet. I alla fall är det så det känns just idag, måndag, strax efter 7 på morgonen.
Det enda jag kan tillägga är att inget tar slut. Energi bara omvandlas enligt lagen vi lär oss om i skolan.
Du skulle kanske inte bli förvånad, men du har absolut rätt. Det finns inget annat än ”det här”. Att vakna till den sanning är det folk längtar efter men vet inte det. Det bara känns lite mer intensivt efteråt.
Jag får väl erkänna att jag lite motvilligt är andlig då :-D
Tack, Kalle! Vilka fina rekommendationer! Jag är inte så kunnig på Eckhart Tolle heller, men jag såg en av hans videor på YouTube idag och jag hade den i bakgrunden medan jag lagade mat. Det var också ett lustigt sammanträffande.
Haha! Verkligen 😃