Vad vet jag?

Och vad visste Michel Montaigne?

För 5 minuter sedan var jag villrådig (=osäker). Vad ska denna text handla om, frågade jag mig. Då kan en liten AI vara till hjälp. Jag har alla mina texter samlade i programmet Notion. Därför kan jag ställa frågor till AI:n om tidigare texter.

Det här blir ett litet tips om kreativt promptande (=att ge instruktioner till AI:n). Först frågade jag om nya idéer till texter. Jag fick väldigt stereotypa och ganska tråkiga förslag. Det gav mig ingen inspiration. Så jag prövade en annan strategi.

Jag frågade vilka 5 författare mina texter påminner om på något sätt. Den föreslog bland annat Michel Montaigne (för att jag kopplar det personliga till det generella) och Bodil Malmsten (för att jag har en varm och humoristisk ton). Nu blev jag genast på bättre humör. Vem vill inte bli jämförd med Montaigne och Malmsten?

Hur skulle jag gå vidare nu då? Jag frågade AI:n vilka teman i mina texter som Montaigne skulle uppskatta särskilt. Jag fick flera förslag, till exempel: undersökningen av pessimism och optimism, de personliga anekdoterna och hur allting förändras.

Montaigne, berättade AI:n, var själv fascinerad av förändring och att vi behöver anpassa oss. Han hade mottot Vad vet jag? som en påminnelse. Vi kan alltid behöva tänka nytt och ompröva våra åsikter.

Här hittade jag mitt tema!

Vi går snart in i ett nytt år. Vi har ingen aning om vad som kommer hända. Våra personliga liv kan förändras. Samhället omkring oss kan förändras. Helt säkert kommer saker förändras. Många saker kan vi inte påverka.

En sak vi kan påverka är vår inställning. Vi kan förbereda oss på att inte veta. Vi kan påminna oss om att vi behöver anpassa oss. Jag tror att man kan göra det utan att oroa sig. Jag tänker mer ett lugnt filosofiskt funderande. Här finns många dimensioner. Låt mig lyfta upp några:

Möten och möjligheter

Nya personer kan dyka upp i ditt liv. Det kan vara en kollega, en vän, en partner eller någon som inspirerar dig. Nya människor innebär nya möjligheter. Du kanske får en idé du inte kunde tänka ut själv. En ny kontakt kan öppna dörren till nya sammanhang. Vem vet? 2025 är året då du börjar jobba i en ny bransch eller börjar titta på fransk film från 1960-talet. Nya människor kan påverka oss på en massa sätt.

Mycket kan bero på slumpen (om du tror på den). Det finns dock saker du kan påverka. Säg att du vill starta ett företag. Då kan du vara extra nyfiken på och öppen för folk som driver företag. Ta chansen att prata med människor som gör det. Sök kontakt med människor på sociala medier som driver företag. Att rikta nyfikenheten ökar chansen att du träffar människor som kan lära dig något.

Det här funkar för vad som helst. Vill du läsa mer? Var uppmärksam på andra som är intresserade av böcker! Vill du arbeta på bank? Leta efter sammanhang där du kan träffa bankfolk

Ett mer generellt tips är att vara nyfiken på människor som kan mycket om något. Lyssnar du på dem är chansen stor att du lär dig något intressant.

Hantera dina förväntningar

Vi människor har både positiva och negativa förväntningar. Vi tror att saker ska bli på ett visst sätt. Det är ofta inte medvetet. Jag tror till exempel att jag ska kunna skriva på tangentbord nästa år också. Det kan jag inte veta. Ibland funderar jag på vad jag skulle göra om jag inte kan skriva. Kanske göra fler filmer eller starta en podcast.

En vanlig positiv förväntning är att andra människor ska behandla oss schysst. Det är ofta bra. Det hjälper i sociala situationer att tro gott om andra. Dock kan det göra oss sårbara. Ingen är perfekt och människor kan göra en illa utan onda avsikter. Många kämpar med allt möjligt, eller har bara osympatiska personlighetsdrag. Man behöver inte vara en dyster misantrop för att acceptera detta. Jag tror att det är bra att vara uppmärksam när man lär känna en ny människa, vare sig det är i jobbet eller privat. De gamla stoikerna (antika livsfilosofer) var experter på att föreställa sig hur andra människor kan skada en. Det kanske är lite överdrivet. Men man kan också lita för mycket på andra. Hur håller du balansen?

De flesta oroar sig för en massa saker också. Man tänker på saker som kan gå fel i stort och smått. Tänk om jag förlorar jobbet. Tänk om jag blir sjuk. Tänk om Sverige blir invaderat eller det kommer en ny pandemi. Här handlar det också om balans. Nästan allt hemskt man kan fantisera om KAN hända. Oftast händer det inte. Det verkar vara slöseri med energi att oroa sig mycket, när just de sakerna aldrig händer. Sen kanske andra saker inträffar, både positiva och negativa.

Ett speciellt område som oroar många är det sociala livet. Vad ska andra tänka om mig? Oron brukar vara överdriven. Oavsett vad det är tror jag det kan hjälpa att reflektera och utvärdera. Skrattade alla åt min dåliga svenska? Tyckte alla min nya tröja var konstig? Ofta märker man att folk mest bryr sig om sig själva. De fokuserar inte särskilt mycket på hur du är.

Självklart kan det hända hemska saker och man kan hamna i obehagliga sociala situationer. Det är den där balansen. Föreställer man sig allt som kan gå fel blir man lätt handlingsförlamad (=kan inte göra något). Är man väldigt orolig kan det vara bra att prata med någon om det eller söka professionell hjälp.

Identitet, var försiktig med den…

En annan sak som kan ligga oss i fatet (=vara en nackdel) är vår identitet. Den kan hindra oss från anpassning när saker förändras. Jag ska förklara hur jag tänker. Vi har alla olika uppfattningar om hur vi är. Jag är lärare, jag är blyg, jag är inte musikalisk, jag ger aldrig upp… jag är sån, jag är inte sån. Sådana meningar kan förstås hjälpa oss. De ger oss en känsla av vilka vi är. De kan motivera oss. De kan stabilisera oss.

Men de kan också göra oss stela och oflexibla. Jag kanske har identiteten jag är en skrivande person. Då kan det bli svårt att anpassa sig om jag blir förlamad i händerna. Drastiskt exempel, jag vet. Men vad är poängen? Ofta får vi vår känsla av värde från något vi gör eller är. Mitt skrivande ger mitt liv mening. Eller det är kanske där jag får min känsla av stolthet. Det kan vara en yrkesroll eller till exempel att man är förälder. Då kan man bli väldigt sårbar för förändringar.

Vi är mer resilienta (=motståndskraftiga) om vår identitet ligger i saker som inte beror på yttre saker. Kan det vara så radikalt att vi är värda något bara för att vi är? Jag tror inte det går att undvika att identifiera sig med olika saker. Men vi kan reflektera och skapa distans till våra identiteter.

Ta en funderare (om det känns rätt). Finns det någon sanning om dig själv som inte hjälper dig längre? Kan du på ett snällt och varsamt sätt utmana de föreställningarna. Pröva meningar som tänk om jag inte bara är …, tänk om jag är … också, tänk om jag även kan göra …

Ett tjusigt ord för det här är psykologisk flexibilitet. Det verkar vara något som hjälper oss när förändringarna kommer.

Och sen kan man vara tjurskallig

Ingen tvingar en att vara flexibel. Vissa saker kanske är för viktiga för att förändra på. Jag minns att jag skojade med två unga afghanska elever att om kriget kommer till Göteborg kommer jag vara en sån där envis, tjurig gubbe som säger “jag lämnar aldrig Göteborg, hellre dör jag”. Kanske är identiteten göteborgare viktigare än livet. Fast jag hoppas jag kan vara lite mer flexibel än så.

Vissa förväntningar eller identiteter kanske funkar utmärkt hela livet. Finns ingen anledning att ändra på dem då.

För att runda av

Så kan det gå när man blir jämförd med Michel Montaigne. Jag får erkänna att jag aldrig läst honom. Det kanske är dags. Bodil Malmsten har jag läst däremot och hon är väldigt rolig.

Fick du några tankar om förändring när du läste detta? Finns det några förändringar du kan förutse? Har du till och med profetiska gåvor och kan se in i framtiden (dela med dig i så fall, i alla fall om det är goda nyheter).

Oavsett vad, är det roligt om du delar med dig av dina tankar! Låt oss förbereda oss för det vi inte vet tillsammans!

Så länge önskar jag dig en tryggt förutsägbar söndag!