Jag tänker mig om mysterier som fortfarande finns, som havsbotten, rymden, medvetandet, mm. Jag känner mig trist när jag tänker om att man har redan sett allt det ska ses på jorden. Inga kontingenter kvar att beundras över. Så måste vi kanske titta hos oss själva, och hitta nya mysterier inom mänskligheten.
Förändringar kan vara svåra ibland. Vi hittar trygghet i rutiner - att saker är desamma varje dag, att vi har vår familj och våra vänner, att vi jobbar på samma plats, osv. När förändringar sker måste vi tänka nya tankar, hitta på lösningar, och kanske skaffa oss nya rutiner, ibland till och med nya vänner. Det tar mental energi. Även om vi vet att förändringar är naturliga, är vi ofta inte beredda att hantera de förändringarna som dyker upp. Den där idén om psykisk flexibilitet är viktig Hur kan vi bli mer flexiblal? Jag tror att många människor blir mer flexibla desto äldre de blir, men visst är det inte sant för alla. Är flexibilitet något som vi kan lära oss? I så fall vilka tankar borde vi ha? Vad kan vi säga till oss själva?
Oj, jag skulle säga det motsatta: att man blir mindre flexibel desto äldre man blir. Det finns uttrycket om gamla hunden som kan inte lära sig nya saker… man lär känna såg själv och då slutar man att ifrågasätta när man verkar ha alla svar om sig själv, dock ändras man fortfarande.
Jag tänker mig om mysterier som fortfarande finns, som havsbotten, rymden, medvetandet, mm. Jag känner mig trist när jag tänker om att man har redan sett allt det ska ses på jorden. Inga kontingenter kvar att beundras över. Så måste vi kanske titta hos oss själva, och hitta nya mysterier inom mänskligheten.
Men vem vill egentligen veta vad är det som kommer att hända? Livet är ju roligare när man blir överraskad 😎
Det beror ändå en smula på vad man blir överraskad av. De positiva kan jag leva med men bakslagen kan vara krävande. Profetiorna klarar jag mig utan 😃
Förändringar kan vara svåra ibland. Vi hittar trygghet i rutiner - att saker är desamma varje dag, att vi har vår familj och våra vänner, att vi jobbar på samma plats, osv. När förändringar sker måste vi tänka nya tankar, hitta på lösningar, och kanske skaffa oss nya rutiner, ibland till och med nya vänner. Det tar mental energi. Även om vi vet att förändringar är naturliga, är vi ofta inte beredda att hantera de förändringarna som dyker upp. Den där idén om psykisk flexibilitet är viktig Hur kan vi bli mer flexiblal? Jag tror att många människor blir mer flexibla desto äldre de blir, men visst är det inte sant för alla. Är flexibilitet något som vi kan lära oss? I så fall vilka tankar borde vi ha? Vad kan vi säga till oss själva?
Oj, jag skulle säga det motsatta: att man blir mindre flexibel desto äldre man blir. Det finns uttrycket om gamla hunden som kan inte lära sig nya saker… man lär känna såg själv och då slutar man att ifrågasätta när man verkar ha alla svar om sig själv, dock ändras man fortfarande.
Nyfikenhet är något man tappar med ålder ibland.