”Att dra nytta av det förflutnas lyckliga och olyckliga stunder”, precis så. Det är väl det bästa vi kan göra med våra erfarenheter, att lära oss av dem. Jag tycker generellt sätt att saker blir böttre med tiden. Jag blir lite klokare och förstår mig själv och andra lite bättre. Men det är klart att jag kan drömma mig tillbaka eller grubbla över misstag ibland. Jag försöker ändå komma tillbaka till att fokusera på här och nu som du säger.
Att lyssna eller läsa namnet Gävle drar mig till min barndom hemma hos mormor och morfar, det var en lycklig tid. Detsamma händer när jag träffar någon gammal klasskamrat från högskolan eftersom i den tiden hade jag inga andra skuldigheter än att studera, bete mig bra och njuta om livet.
Jag erkänner att jag är nostalgisk och vemodig, kanske för mycket.
jag minns sitta och titta genom köksfönstret hur det snöade ute medan mormor bakade pepparkakor och lyssnade på julmusik.
Jag studerade här, på Teneriffa. När jag slutade högskolan gjorde jag två försök på universitetet men det misslyckades eftersom det var inte det jag ville. Jag ville studera för att bli journalist men det kunde man inte göra här på ön, man var tvungen att åka till fastlandet och det hade jag ingen lust att göra så jag började att hjälpa på ett företag med som handelsagent. Det var år 1994 och här fortsätter jag.
Jag har också ibland nostalgi när jag var ung. Ibland tänker man att den förfluten tiden var bättre i jämförelse med det man har nuförtiden. Hur bedömer man det som hade hänt tidigare? Fattas vi saklighet när det gäller vad som hade hänt när vi var barn och unga? Motsvarar bilden vi har skapat om våra förflutna med det som verkligen hade hänt? Har vi ett selektivt minne som får oss att komma ihåg vissa händelser medan vi ignorerar andra som associerar till sorgliga situationer? Så klart saknar det förflutna inte störande händelser, men samtidigt är det fullt av glada tilldragelser. Trevligt att man kommer ihåg lyckliga scener, men det är lite orimligt att man anser att allt var så bra. Vad som hände tidigare är en rik källa för oss som kan hänvisa oss till det bästa. Jag vägrar att vara en fånge av det förflutna. Jag lever verklighetens son och drar nytta av det förflutnas lyckliga och olyckliga upplevelser.
Hej Kalle, när jag läste din minne om koltrasten drar det mig till en likna historia. När jag var ett barn och ungdomar hörde jag en duva. Min föräldrars hus har lindar framför huset. Från min säng kunde jag titta genom fönstret rakt in i linden. Då satt en duva och kuttra. Det var alltid så trevlig på sommarlovet. När jag hör en duva nu som sitter i trädet då tänker jag tillbaka på mitt sommarlov när jag var barn.
Vilket fint minne! Jag tror ofta fåglar och deras ljud skapar minnen och associationer för oss. De är med oss och runt oss i vardagen både i stan och på landet.
Nu ser jag också den där kuttrande duvan i linden för min inre blick 😊. Tack för din berättelse!
”Att dra nytta av det förflutnas lyckliga och olyckliga stunder”, precis så. Det är väl det bästa vi kan göra med våra erfarenheter, att lära oss av dem. Jag tycker generellt sätt att saker blir böttre med tiden. Jag blir lite klokare och förstår mig själv och andra lite bättre. Men det är klart att jag kan drömma mig tillbaka eller grubbla över misstag ibland. Jag försöker ändå komma tillbaka till att fokusera på här och nu som du säger.
Hejsan kalle!
Att lyssna eller läsa namnet Gävle drar mig till min barndom hemma hos mormor och morfar, det var en lycklig tid. Detsamma händer när jag träffar någon gammal klasskamrat från högskolan eftersom i den tiden hade jag inga andra skuldigheter än att studera, bete mig bra och njuta om livet.
Jag erkänner att jag är nostalgisk och vemodig, kanske för mycket.
Hälsningar,
Marcus
Jag minns att du berättade om din barndom i Gävle. Du kanske har fler minnen att dela med dig av så småningom, med ett nostalgins skimmer över.
Studietiden var fri på många sätt. Var studerade du?
Hoppas vi ses imorgon om det klaffar med dina jobbtider.
jag minns sitta och titta genom köksfönstret hur det snöade ute medan mormor bakade pepparkakor och lyssnade på julmusik.
Jag studerade här, på Teneriffa. När jag slutade högskolan gjorde jag två försök på universitetet men det misslyckades eftersom det var inte det jag ville. Jag ville studera för att bli journalist men det kunde man inte göra här på ön, man var tvungen att åka till fastlandet och det hade jag ingen lust att göra så jag började att hjälpa på ett företag med som handelsagent. Det var år 1994 och här fortsätter jag.
Jag fattar. Du har lärt dig jobbet i praktiken. Om du har avancerat inom företaget kan man också säga att du har jobbat dig upp i företaget.
Jag har också ibland nostalgi när jag var ung. Ibland tänker man att den förfluten tiden var bättre i jämförelse med det man har nuförtiden. Hur bedömer man det som hade hänt tidigare? Fattas vi saklighet när det gäller vad som hade hänt när vi var barn och unga? Motsvarar bilden vi har skapat om våra förflutna med det som verkligen hade hänt? Har vi ett selektivt minne som får oss att komma ihåg vissa händelser medan vi ignorerar andra som associerar till sorgliga situationer? Så klart saknar det förflutna inte störande händelser, men samtidigt är det fullt av glada tilldragelser. Trevligt att man kommer ihåg lyckliga scener, men det är lite orimligt att man anser att allt var så bra. Vad som hände tidigare är en rik källa för oss som kan hänvisa oss till det bästa. Jag vägrar att vara en fånge av det förflutna. Jag lever verklighetens son och drar nytta av det förflutnas lyckliga och olyckliga upplevelser.
Hej Kalle, när jag läste din minne om koltrasten drar det mig till en likna historia. När jag var ett barn och ungdomar hörde jag en duva. Min föräldrars hus har lindar framför huset. Från min säng kunde jag titta genom fönstret rakt in i linden. Då satt en duva och kuttra. Det var alltid så trevlig på sommarlovet. När jag hör en duva nu som sitter i trädet då tänker jag tillbaka på mitt sommarlov när jag var barn.
Har en fin dag.
Vilket fint minne! Jag tror ofta fåglar och deras ljud skapar minnen och associationer för oss. De är med oss och runt oss i vardagen både i stan och på landet.
Nu ser jag också den där kuttrande duvan i linden för min inre blick 😊. Tack för din berättelse!