Jo! Väldigt intressant brev! Jag tyckte att det speglade sinnets tillstånd för många av oss, med tankar på tusen inriktningen.
Då försöker jag prata med någon, använder jag empati: så frågar jag mig själv, vad är den viktigaste grejen på hjärnan just nu? Då frågar jag om hälsan, om jobbet, om familjen osv. Jag letar efter att ge möjligheten att prata naturlig om vad som helst kommer på och personen brukar hitta på något snart eftersom alla oroar over något. Tipset är att verkligen vara intresserad att få personen känna sig trygg med att dela med sig.
Jag tyckte det var roligt att ta reda på att svenskarna tycker att något är smörigt istället av cheesy som i usa. 😃
Då kände jag mig avundsjuk av Kalles tillgång till så många kulturella resurser som museer och teater eftersom min lilla stad har inget att skriva hemåt om (amerikansk uttryck). Jag verkligen saknar Sverige just för det. Fotografiska var värt att see och jag är inte den största museer-fan. Jo, jag innehåller mångfalder med inklusive paradoxer.
Om jag såg dig Kalle på spårvagnen, jag skulle fråga om du än läste något ur min bok. Jag skulle älska att höra din åsikt på det. 🤓
Jag skulle säga att Göteborg känns ganska litet kulturellt 😁. Finns "bara" en större konsthall och den mesta scenkonst är ganska konventionell. Det här är det enda som kan få mig att vilja flytta till Stockholm, ett bredare kulturutbud.
Jag är inte heller något stort fan av museer men eftersom det ofta är det enda sättet att få uppleva många konstnärer och konstuttryck så får man göra det bästa av det.
Och yes. Jag vill verkligen se till att läsa din bok nu. Jag började i julas nån gång och kom av mig. Nu har jag varit insnöad på svenska romaner sen början av året. Men efter Svart krabba av Jerker Virdborg så blir det Cartilage. Sen kan jag svara på din fråga :-)
Jag förstår vad du menar med folk man träffar på gatan, när man står i kö eller sitter och väntar någonstans. För mig verkar det som om konversationen ofta kretsar kring vädret! Men om man sitter med någon lite längre, till exempel under en flygresa, blir det lite mer intressant. Då kanske man pratar om boken de läser, vart de är på väg eller var de kommer ifrån, och så vidare.
Jag tycker också det kan gälla längre relationer. Vissa kollegor pratar man bara småsaker med och andra lär man känna på djupet.
Ur språkinlärningssynpunkt ville jag få fram aspekten att samtal sällan är så rätlinjiga och tematiska aom läroböcker kan få en att tro. I realistiska språksituationer kan det svänga åt alla möjliga håll.
På Alla hjärtans dag fick jag en praktfull bukett i vackra färger (lila, rött och rosa) av min man. Det är faktiskt lite ovanligt att han köper blommor till mig. Men det som är oväntat är uppskattat ännu mer, eller hur? Oftare går vi på restaurang tillsammans. Men den här kvällen gick vi på teater och såg på musikalen Pretty Woman. Föreställningen hade en egen orkester. Alla skådespelare var helt fantastiska på att sjunga och dansa. Originalfilmen Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere var ju bara en vanlig film, inte en musikal, så det här var något alldeles speciellt. Inte för att jag inte tycker om Julia Roberts! Medan vi var på teatern hade det snöat hela kvällen, kanske 10–12 cm, och det snöade fortfarande när vi skulle köra hem. Det var mysigt, särskilt eftersom vi inte hade långt att åka.
Hej och tack, Kalle. Det var intressant att läsa och det är alltid så. Gillar att läsa dina inlägg.
Roligt att höra Olga! Vad skulle du välja att prata mer om? Mahjong, teater, webbdesign eller kanske något helt annat...?
Jo! Väldigt intressant brev! Jag tyckte att det speglade sinnets tillstånd för många av oss, med tankar på tusen inriktningen.
Då försöker jag prata med någon, använder jag empati: så frågar jag mig själv, vad är den viktigaste grejen på hjärnan just nu? Då frågar jag om hälsan, om jobbet, om familjen osv. Jag letar efter att ge möjligheten att prata naturlig om vad som helst kommer på och personen brukar hitta på något snart eftersom alla oroar over något. Tipset är att verkligen vara intresserad att få personen känna sig trygg med att dela med sig.
Jag tyckte det var roligt att ta reda på att svenskarna tycker att något är smörigt istället av cheesy som i usa. 😃
Då kände jag mig avundsjuk av Kalles tillgång till så många kulturella resurser som museer och teater eftersom min lilla stad har inget att skriva hemåt om (amerikansk uttryck). Jag verkligen saknar Sverige just för det. Fotografiska var värt att see och jag är inte den största museer-fan. Jo, jag innehåller mångfalder med inklusive paradoxer.
Om jag såg dig Kalle på spårvagnen, jag skulle fråga om du än läste något ur min bok. Jag skulle älska att höra din åsikt på det. 🤓
Jag skulle säga att Göteborg känns ganska litet kulturellt 😁. Finns "bara" en större konsthall och den mesta scenkonst är ganska konventionell. Det här är det enda som kan få mig att vilja flytta till Stockholm, ett bredare kulturutbud.
Jag är inte heller något stort fan av museer men eftersom det ofta är det enda sättet att få uppleva många konstnärer och konstuttryck så får man göra det bästa av det.
Och yes. Jag vill verkligen se till att läsa din bok nu. Jag började i julas nån gång och kom av mig. Nu har jag varit insnöad på svenska romaner sen början av året. Men efter Svart krabba av Jerker Virdborg så blir det Cartilage. Sen kan jag svara på din fråga :-)
Jag förstår vad du menar med folk man träffar på gatan, när man står i kö eller sitter och väntar någonstans. För mig verkar det som om konversationen ofta kretsar kring vädret! Men om man sitter med någon lite längre, till exempel under en flygresa, blir det lite mer intressant. Då kanske man pratar om boken de läser, vart de är på väg eller var de kommer ifrån, och så vidare.
Jag tycker också det kan gälla längre relationer. Vissa kollegor pratar man bara småsaker med och andra lär man känna på djupet.
Ur språkinlärningssynpunkt ville jag få fram aspekten att samtal sällan är så rätlinjiga och tematiska aom läroböcker kan få en att tro. I realistiska språksituationer kan det svänga åt alla möjliga håll.
På Alla hjärtans dag fick jag en praktfull bukett i vackra färger (lila, rött och rosa) av min man. Det är faktiskt lite ovanligt att han köper blommor till mig. Men det som är oväntat är uppskattat ännu mer, eller hur? Oftare går vi på restaurang tillsammans. Men den här kvällen gick vi på teater och såg på musikalen Pretty Woman. Föreställningen hade en egen orkester. Alla skådespelare var helt fantastiska på att sjunga och dansa. Originalfilmen Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere var ju bara en vanlig film, inte en musikal, så det här var något alldeles speciellt. Inte för att jag inte tycker om Julia Roberts! Medan vi var på teatern hade det snöat hela kvällen, kanske 10–12 cm, och det snöade fortfarande när vi skulle köra hem. Det var mysigt, särskilt eftersom vi inte hade långt att åka.
Verkligen! Det oväntade uppskattas mer. Låter som en härlig musikalkväll också. Livemusik är sällan fel. Fin beskrivning av din kväll!